Försvarsmakten
Jag delar måhända inte den bilden till fullo, även om Johan är långt ifrån ensam om sin vittnesbörd. Icke desto mindre blir jag beklämd och fundersam över varför medarbetare ska behöva känna så här. Som personaldirektör inser jag att vi har ett problem. Jag inser också att just bilden av Försvarsmakten vare sig den känns rättvis eller ej faktiskt är den vi har att förhålla oss till. Det är hur unga män och kvinnor upplever oss som chefer och kollegor som styr huruvida vi ska lyckas rekrytera den mest kvalificerade arbetskraften till det framtida försvaret. Och där är det självklart så att alla, utan undantag, har rätt att känna sig välkomna och trygga. Kompetensen sitter inte i den sexuella läggningen – och det gäller oaktat om du är regementschef, husmor eller jägarsoldat!
När vi nu tycks överens om detta så grundläggande var har det då gått snett? Jag tror framförallt att vi vaknat sent. Vi har inte haft vilja och förmåga att se att många av våra medarbetare faktiskt tiger och lider i det tysta. Den förmågan har vi nu, inte minst genom det synliggörande som Föreningen HoF, ett fristående nätverk för homo-, bi- och transpersoner i försvaret, förtjänstfullt bidragit till. Det har i sin tur lett till att Försvarsmakten på ett aktivt och engagerat sätt medverkar i projekt Normgivande Mångfald. Projektet drivs inom ramen för EU:s Equal-program och är ett samarbete mellan försvaret, polisen och svenska kyrkan samt de respektive fackliga organisationerna just i syfte att förbättra situationen för homo- och bisexuella i våra respektive yrkeskulturer.
Genom Normgivande Mångfald deltog Försvarsmakten på plats vid årets Stockholm Pride-festival och erfarenheterna från det är odelat positiva. Vi deltar också i konferensen Homo, bi och hetero på jobbet som är ett samarrangemang med bl a HomO och ALI. För försvarsledningen är det här två symboliskt viktiga ställningstaganden. Men vårt engagemang får självfallet inte stanna vid symbolhandlingar. Låt oss i stället se projektarbetet, däribland utbildning i homokompetens för ledningsgrupperna på alla förband, som ett positivt startskott. En av utmaningarna blir därmed att säkerställa ett fortsatt systematiskt och målinriktat arbete med dessa frågor inom Försvarsmakten. Vi måste bland annat se över policydokument och hur vi kan förbättra utbildningen i mångfaldsfrågor vid våra militära högskolor.
Därmed inte sagt att striden för varje människas okränkbarhet låter sig vinnas med det. Jag tror att mycket handlar om att förändra en grundattityd, ett oreflekterat förhållningssätt. På kaserngårdar, i ordersalar och i fikarum har vi många gånger tenderat att trampa på i ullstrumporna. Allt för mycket av förlegade jargonger och nedvärderande skämt har säkert passerat oemotsagda. Låt oss ta vårt gemensamma ansvar för att ändra på det.
Avslutningsvis vill jag betona att jag på intet sätt tror att vår resa är vare sig snabb eller enkel. Låt emellertid ingen tvekan råda om vilket målet är. Det handlar om en Försvarsmakt som visar ett föregångsmannaskap i fråga om respekt för våra medmänniskor. Det handlar om en Försvarsmakt där ingen mot sin vilja ska behöva dölja sin sexuella läggning för kollegor eller lumparkamrater. Dit är det förvisso ett gott stycke kvar, hos oss likväl som i andra delar av arbets- och samhällslivet. Under resans gång ska det i alla fall stå fullkomligt klart, att den som till äventyrs råkar illa ut på grund av att han eller hon är bög, flata eller transperson kommer få allt det stöd som situationen kräver. ÖB har redan tidigare utlovat ett personligt engagemang. Härmed gör jag det också.
Lycka till med din karriär och din kärlek, Johan! Oavsett hur du väljer att leva ditt liv.
Publicerad: 2003-09-26 13:26:46
Uppdaterad 2021-10-13
