USA är ett motsägelsefullt land

Miami Beach, Florida 2003-06-28

Högsta domstolens beslut påverkar direkt fallet Lawrence vs Texas, där Matthew Limon dömdes till 17 års fängelse för att som 18-åring haft oralsex med en 15-årig och därmed minderårig pojke. Det är 16 år längre än vad han hade dömts till om han hade utfört samma akt på en flicka. Då hade han fått 12 månader i fängelse, och släppts fri innan han fyllt 20 år, istället för 36 år. Den nya lagen behandlar alltså homosexuella på samma villkor som heterosexeulla. Limons fall är ett av många hundra som nu kommer att rivas upp.

Över hela USA firar politiskt aktiva den homosexuella segern. ”Det är en fantastisk dag att vara gay,” ropade hundratals människor ut i en parad på Christopher Street i New York. I San Fransisco samlades 300 människor på Castro Street med skyltar ”We Won!” Och i Washington, D.C., möttes hundratals homosexuella vid Dupont Circle för att fira, skriver The Washington Post. ”Det här är slutet på ett krig som pågått i snart ett halvt sekel,” sa Frank Kameny, 78, som själv stämde regeringen – och förlorade – efter att han hade fått sparken från sitt jobb som astronom på The Army Map Service 1957, på grund av att han var öppen homosexuell.

Ja, USA är ett motsägelsefullt land. På en del platser är det ett av världens mest fria land för oss homosexuella – i storstäderna och längs kusterna. Här är homokulturen stark, högljudd och ibland påträngande; som en överparfymerad sjöman som trycker sig emot dig som svensk. På klubbarna som rymmer tusentals män i svettiga överkroppar, på stränderna med gubbar i g-strings, i affärerna med stolta regnbågsflaggor, i hela kvarter, i hela stadsdelar, i hela städer finns vi. Ja, överallt är det bögar och flator. Och den skrikiga barnfamiljen är i förtryckt minoritet (på mataffären Publix i Miami Beach finns ingen ramp för barnvagnar. Här glider bögparen snofsigt fram hand i hand i luftkonditioneringen och köper… gurkor).

Men i andra delar av USA, i de innersta och södra delarna, i småstäderna, på verandorna i de prydliga villalängorna, i kyrkraderna om söndagarna, i medelklassens förljugna världssyn, där existerar vi inte. Där är vi smygisar och slås ner om nätterna. Där hör man ingen housemusik och där har vi – fram till i torsdags – fängslats för vårt beteende.

När jag frågar de inoljade bögarna på stranden i South Beach om de är glada över segern, förstår de inte vad jag menar. Har det varit olagligt att ha sex med en annan man? De skrattar och rättar till bulan i badbyxan. De här männen med honungsmörk hud, 6 procent underhudsfett och blekta tänder har ju 4th of July att tänka på! Space nere i downtown har ju Tea-Dance med Tracy Young och Colliseum i Fort Lauderdale har flygit in Junior Vasques. Och – yo man – Matthew Rush ska uppträda och signera filmer på Virgin! Valet av klubb inför lördagskvällen är meningen med livet. Medlemskapet på gymet är långt viktigare än den politisk färgen (”Oh, so you are an Ironworker. Well, I goT to Crunch.”) Och i förvirringen kring vart ALLA ska gå på lördag glöms min fråga bort. Matthew Limon och sodomilagarna är så avlägsna här på bögstranden att det är som om jag talar ett annat språk.

God Bless Gaymerica!

Publicerad: 2003-06-29 20:34:20