Debatt
Den senaste 15-års perioden har svenska politiker vid upprepade tillfällen drivit igenom reformer och förändringar för att ge homosexuella större rättigheter. I nästan alla fall har det handlat om att skapa nya särlösningar. Homosexuella har inte tillåtits vara en del av samma lagstiftning som övriga utan fått sina egna lagar som till exempel Lagen om homosexuella sambor från 1987, och Lagen om registrerat Partnerskap från 1994. Dessa särlösningar sågs på sin tid som stora framsteg, och tydliga uttryck för att samhällets och de styrande politikernas attityder mot homosexuella förändrats till det bättre. Idag har utvecklingen i våra ögon kommit längre.
De särlagstiftningar som i slutet av 80-talet och på det tidiga 90-talet ansågs vara bra känns idag otidsenliga ur alla perspektiv. Att skapa särlösningar för att på pappret tillfredsställa olika grupper i samhället är ett utslag av en gammal socialdemokratisk politik som på så många andra områden misslyckats. För oss moderater står detta i direkt strid med vår grundläggande ideologi. Att olika grupper i samhället ska ha olika lagar för att reglera samma saker rimmar dessutom synnerligen illa med den liberala rättsstatens grundprincip om allas likhet inför lagen. En lagstiftning som fokuserar på grupper och en av andra definierad grupptillhörighet riskerar alltid att diskriminera enskilda individer.
Principen om allas likhet inför lagen måste också omfatta homosexuella. Detta är en självklarhet för oss som moderater. Vi väljer alltid att se till den enskilde individen istället för stora grå kollektiv. Därför kändes det till att börja med glädjande när det under våren stod klart att även socialdemokraterna och regeringen tycktes ha kommit fram till samma insikt.
Dessvärre har regeringens arbete dragit ut på tiden. Det har inte hänt särskilt mycket alls efter valet i dessa frågor. Nu verkar man äntligen ha kommit till skott i åtminstone ett avseende. Ett förslag om att förändra dagens sambolag till en könsneutral sambolag som omfattar alla sambor har nått riksdagens bord. Detta är i och för sig positivt då det är ett steg i rätt riktning. Ett steg bort från särlagstiftning och mot en lagstiftning som behandlar alla efter samma måttstock. Men att bara leverera ett förslag om förändringar av sambolagstiftningen är inte tillräckligt. Det tar oss inte bort från det grundläggande problemet att särlösningarna fortfarande dominerar. Menar man allvar med att ge homosexuella samma rättigheter som alla andra i samhället måste man också ta tag i lagstiftningen kring äktenskap och partnerskap. Där ligger den verkliga utmaningen.
När det gäller att förändra dagens äktenskapslagstiftning för att kunna slå ihop den med partnerskapslagstiftningen till en neutral äktenskapslag som omfattar alla har regeringen uppenbarligen kört fast. Trots att socialdemokrater i olika sammanhang sagt sig vilja genomföra en neutral äktenskapslagstiftning så har ingenting hänt. Detta är inte acceptabelt.
Socialdemokraterna måste nu gå från ord till handling i den här frågan. Agendan får inte sättas av de grupper i samhället som vill cementera fast den rådande normen. Som vill bevara en särlagstiftning där homosexuella och andra grupper pekas ut som speciella och utan möjlighet att passa in i samhället på samma sätt som andra. Det är dessa särintressen som har haft bollen alldeles för länge. Men nu är det dags att ta tillbaka initiativet och sluta behandla homosexuella som ett kollektiv, utan istället se till de individer som homosexuella människor faktiskt är. Den svenska lagstiftningen måste återspegla den människosyn vi har.
För oss som moderater är det en självklarhet att sträva efter lagar som omfattar alla i samhället oavsett sexuell läggning. Det finns inga poänger med att peka ut vissa grupper genom att ge dessa egna lagar för att reglera vad som i grund och botten är något som är lika för alla. Oavsett om det kallas äktenskap eller partnerskap, oavsett om det ingås av en man och en kvinna eller två kvinnor så handlar det om samma sak – människors kärlek till varandra. Därför är det fel av staten att skilja på olika människors kärlek. Det är otidsenligt och otillräckligt på 2000-talet. Vår målsättning är att få se så många lyckliga familjer som möjligt. Då har man inte råd att skilja ut olika människors kärlek och ha lagar som kallar samma sak vid olika namn.
Skulle den politiska viljan finnas skulle en könsneutral äktenskapslagstiftning kunna genomföras på kort tid. Förändringen är inte särskilt stor. Skillnaderna mellan begreppen äktenskap och partnerskap är små, och innebär i sig inget hinder för en förändring. Därför är det vår förhoppning att vi snarast möjligt får se ett förslag i riksdagen om att skapa en könsneutral äktenskapslagstiftning. En lagstiftning som jämställer människors kärlek, som tar oss bort från de otidsenliga särlösningarna och ger oss ett samhälle där alla är lika inför lagen.
Christofer Fjellner
Förbundsordförande
Moderata Ungdomsförbundet
Fredrik Saweståhl
Förbundsstyrelseledamot
Moderata Ungdomsförbundet
Ole-Jörgen Persson
Ordförande
Öppna Moderater – Moderaternas Gaynätverk
Källa: Öppna Moderaters hemsida
Publicerad: 2003-06-06 18:16:29
Uppdaterad 2017-03-11
