Rules of attraction har premiär
Den amerikanska collegefilmen är så pass etablerad att den numera utgör en egen genre med allt vad det innebär. Vi som växte upp med filmer som ”St Elmos Fire”, ”Oxford Blues” och ”Class” och nu går på bio och ser ”Rules of Attraction” inser dock ganska snabbt att det har hänt en del de senaste 15 åren. Och – ja – ni gissar helt rätt. Självklart har det blivit värre. I ”Rules of Attraction” (som bygger på boken med samma namn av Brett Easton Ellis) är vi inlåsta på en snobbig elitskola någonstans i USA. Det ska föreställa 80-tal, men kunde precis lika gärna vara nutid eftersom musiken och kläderna är våra enda ledtrådar. I centrum står campusets drugdealer Sean Bateman (låter efternamnet bekant beror det förstås på att seriemördaren i Ellis bok, ”American Psycho”, som även den blivit film, också heter så).
Att det är vråltönten James van der Beek från Dawsons Creek som spelar Sean är dock riktigt underhållande. Ungefär på samma sätt som det skulle vara att se Carola spela djävulen. Sean är nämligen, precis som alla Ellis huvudkaraktärer, galen, elak och morbid. Hans målsättning är att ha sex med så många brudar som möjligt, knarka och tjäna pengar på att andra gör detsamma. Den sammetsögda Paul (spelad av Ian Somerhalder från TV-serien Young Americans ser ut att vara klonad från Rob Lowe) är bög och tänd på Sean, men de har inte sex annat än i Pauls fantasi. Fast – vi får naturligtvis se fantasin. Den tystlåtna oskulden Lauren, som avhåller sig från sex genom att läsa böcker om könssjukdomar, vill av någon oförklarlig anledning också ha Sean, åtminstone till en början.
Det bästa man kan säga om ”The Rules of Attraction” är att den innehåller ett par riktigt snygga scener och att den trots sitt motbjudande upplägg ändå är ganska underhållande – i ungefär en kvart.
Publicerad: 2003-05-08 09:00:00
Uppdaterad 2017-08-21
