Schlagerfinal

Nej, jag håller inte på Alcazar bara för att Magnus och Andreas blivit årets homo 2000 respektive 2001. Och inte heller för att det är något nytt ABBA vi ser. Utan helt enkelt för att det är den bästa låten med det snyggaste framförandet. Det skulle bara kännas så fräscht, kul och rätt att skicka ”Not a sinner, nor a saint” med Alcazar till Riga den 23:e maj. Att de dessutom redan har haft framgångar i Europa lär inte försämra deras odds till en högt uppskjuten placering.
Det är en öppen historia i Globen. Det finns gott om både självklara vinnarkanditater och farliga skrällkandidater. Till de senare tillhör två kvinnor med starka röster. Jill Johnson känns inte osäker nånstans och hennes country-rock-pop-låt är ensam om sitt sound i detta startfält. Något som kan komma att visa sig betydelsefullt. Sanna Nielsen ligger inte direkt bra till i kvällstidningarnas nätundersökningar. Men jag vill minnas att hon inte gjorde det inför deltävlingen i Göteborg heller. Kanske för att hennes väljarskara troligen till största del utgörs av människor för vilka en dator fortfarande är ett främmande föremål som ungarna plojar med, och därför inte är med och nätröstar dagarna innan tävlingen. Med starka framföranden kan dessa damer gå mycket långt. Hälften av rösterna utgörs som bekant av en jury på olika platser i Sverige med bland andra Mat-Tina, Robinson-Antoni och andra musikvetare i spetsen. Både Sannas och Jills låt är av det slag som en traditionell jury brukar uppskatta.
Det är mycket som talar för Fame. Jag skulle vilja påstå att det är bidraget med det bredaste anslaget. Fame factorys svar på Barbie & Ken, draperade i oskuldsfullt vitt är starka sångare och totalt befriade från rubriker om sexchocker och brutna penisar. Låten är tillräckligt poppig för att lillasyster ska shakea loss, och tillräckligt trallig för att mormor ska vagga med i takten. Soundet har visat sig effektivt i Europafinalen tidigare. För Charlotte i Jersualem räckte det hela vägen. För Friends i Köpenhamn gick det halvbra, funkar det en gång till? Bidraget saknar det inslag av buskis som visat sig fungera bra på senare år. Skulle nog rekommendera Fame-Magnus att dra på sig pilotuniformen vid en eventuell Europafinal.
Präktig duett nummer två är också en vinnarkandidat. Skulle tro att Pernilla Wahlgrens och Jan Johansens framgång så här långt till stor del beror på att de är redan väletablerade folkkära artister. Jag är rädd för att denna radiolåt skulle stå sig slätt i Europakonkurrensen, där man inte känner till Pernilla & Jan sedan tidigare. Det finns en risk att de skulle möta ungefär samma öde som Pontare & Bergman gjorde i Dublin 1994. Och gör vi det så får vi inte vara med nästa år. Hur känns det?
Östen med resten vann troligen en storseger i deltävlingen i Sundsvall. När rösterna skall fördelas i Stockholmsfinalen är frågan om de räcker till. Jag tycker inte årets refräng är lika omedelbar som den förra året, och vilket språk skall dom sjunga på om dom hamnar i Riga? Flickorna i Bubbles har redan skrällt två gånger. Jag tror inte att dom lyckas en tredje gång. Bidraget tilltalar uppenbarligen ungarna, men känns lite för mycket ”småstjärnorna” för att vi andra ska lyfta luren och ringa och rösta.
Två av Bubbles-tjejerna fick ju för övrigt avstå på grund av för låg ålder. En åldersgräns på 16 är ett krav från SVT. Ett annat krav i år verkar vara att man måste ställt upp i tävlingen innan. Hela sju av tio har varit med förr i den svenska uttagningen. Tre har dessutom vunnit, (Jan, Afro-dite och Jill). På tal om Afro-dite, jag vill påstå att de tillhör tre av bidragen som jag anser vara chanslösa till slutsegern i årets tävling. De andra två är Barbados och Sarek. Mathias Holmgren gör ett utmärkt jobb, men låten är för tam. Jag har inte hört ”Little Willy” men tycker mig ändå ha hört refrängen miljoner gånger. Kanske för att den funnits som Nokia-ringsignalen ”That´s it” i många år. Sarek är för mig startfältets riktiga lågvattenmärke. Ett Nordman-light. Deras djurhudar får symbolisera det kadaver till smurfhits-dänga de framför med glatt humör på diverse allmoge-instrument.



”Am I a bad boy? Maybe. Am I a sad boy? Let´s see…”
På lördagkväll vet vi svaret.

Publicerad: 2003-03-14 12:00:00