Resa
När Londonbon Philip Cash var på väg hem från ett besök hos pojkvännen Kristian i Stockholm fick han en bitter erfarenhet av säkerhetspersonal som misstolkar läderkillar.
I full lädermundering passerade han vid säkerhetskontrollen på Arlandas Terminal 5 den 2 mars 2002. Helt oanande, efter att i samma utstyrsel ha passerat de tuffa säkerhetskontrollerna i London, bara månader efter 11 september, blev han stoppad av Falcks personal.
Det som fick Arlandas säkerhetstjänst att gå i taket, var ett par handbojor, made in China, som han bar med sig i handbagaget.
Jag förstod ingenting, säger Philip till QX.se. De kunde ju se att det var ett par leksakshandbojor. Och vad skulle jag göra med dem som skulle vara farligt för säkerheten? Då är det väl mycket farligare med alla flaskor folk tar med sig på planen de går verkligen att använda som vapen.
Philip vägrade först att gå med på säkerhetspersonalens beslut och krävde logiska förklaringar.
– De trodde väl att de träffat på nån som tyckte det var pinsamt att bli stoppad, säger Philip. Men jag bryr mig verkligen inte, jag skäms inte för något.
Till slut kom de överens om att han skulle checka in dem istället. Men väl framme vid incheckningsdisken visade det sig att det var för sent det var 20 minuter till avgång.
– De måste de väl ha kunnat veta när de sände iväg mig, säger Philip irriterat. Då hade jag inte heller tid att gå ut och posta dem istället.
Han lämnade ifrån sig de billiga handbojorna, á ca 50 kronor i leksakshandeln, och fick personalen att lova att lämna dem till hittegodsavdelningen för pojkvännen Kristian att hämta upp senare.
– Men jag kom för sent till flyget och fick sitta i två timmar till nästa avgång, säger han och lägger till att från SAS-personalen fick han stort stöd. Där har jag inget att klaga på.
Och nu började cirkusen. Handbojorna, värda 50 kronor, var spårlöst försvunna. Efter att Kristian fått beskedet att inga handbojor gick att finna på Arlanda och senare Phillip själv fått samma besked vid sitt nästa Stockholmsbesök, började en e-mail och brevväxling utspelas. Första klagomailet fick inget svar. I postat brev förklarar han sin ilska:
Varken på Heathrow eller Arlanda, eller i informationen som kommer med biljetten anges handbojor som något passagerare inte får ta med sig ombord. Därför förstod jag inte säkerhetspersonalens attityd speciellt som jag haft dem med vid tre tidigare tillfällen jag passerat Arlanda, utan att ha stött på problem.
I ett svar två månader senare förklarar Flacks driftschef på Arlanda att det visserligen inte är olagligt att bära handbojor. Men att händelserna den 11 september gjort att säkerheten ökat. Enligt brevet var det flygplanets personal som sagt nej till handbojorna, något Philip är djupt tveksam till:
– Säkerhetsvakten nämnde aldrig något samtal med SAS-personalen, säger han. Om de gjort det hade saken varit klar. Självklart kan jag inte argumentera mot flygpersonalens beslut. Men inte heller vid samtalen vid incheckningen och vid gaten, där alla visste vad som hänt mig, sades ett ord om att SAS inte skulle acceptera handbojor ombord.
Philip ger sig inte. Nu skulle han ha sina handbojor tillbaks. 50 kronor eller ej. Det är principen som gäller.
Och Falck fick ett referensnummer pch kopia på inlämningskvittot som han kunde använda för att få tillbaks sin leksak. Hos service-företaget Civas Scandinavia, som handhar hittegods på Arlanda, skulle de finnas. Men nej. De var borta. Civas hade inte fått in några handbojor trots det signerade kvittot.
Nu blev Philip riktigt sur. I ett brev daterat 30 augusti till Falcks driftschef ställer han dem till ansvar för de försvunna handbojorna. Han kräver namn och registreringsadress på såväl Falck som företag som på ansvarig på flygplatsen.
Och vips så dök handbojorna upp ur Falcks och Civas gömmor.
I ett brev stämplat den sjunde september, drygt ett halvår efter incidenten, kommer handbojorna hem till Philip i London. Driftschefen har hittat dem. 60 kronor kostade brevet. Arbetstiden är ej inräknad.
Jag har fått en mycket negativ syn på svenska tullen, säger Philip. Till och med jämfört med den brittiska.
Och Philip frågar sig.
– Jag vet ju inte om detta hände på grund av att jag var klädd som jag var.
Och lägger till lätt leende
– Men jag undrar ju hur det skall gå om det blir en stor läderträff i Stockholm framöver.
Publicerad: 2003-03-12 12:00:00
Uppdaterad 2016-11-15
