Debatt
Det var i april 2002 som Jan O. Karlsson lovade att Sverige skulle snabbutreda frågan om flyktingstatus för förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning. Senast den 1 oktober 2002 skulle arbetet vara färdigt, men utredningen blev aldrig ens tillsatt innan den slutligen lades ner härom veckan.
Bakgrunden till lagändringen känner vi till alltför väl. Amir Sangarnegar och Shahin Kahne Abad är bara två av alla de homo- och bisexuella som flytt från förföljelsen i Iran och andra mördarregimer. Trots att deras sexuella läggning gör att de hotas av tortyr eller döden räknas de inte som flyktingar enligt svensk lag.
Visserligen finns andra paragrafer i utlänningslagen som går att använda, men de kan inte få status som flyktingar enligt Genèvekonventionen. Att ge flyktingstatus åt dem som förföljs på grund av kön eller sexuell läggning är att stärka deras rättsliga ställning, och därför har folkpartiet arbetat för en sådan reform sedan många år.
När regeringen lovade en snabb lagändring tolkades det alltså som en delseger i kampen för en humanare flyktingpolitik. Migrationsministern lovade också att Sverige inte skulle vänta in de pågående förhandlingarna inom EU som bl.a. berör frågan om skydd åt dessa människor.
Sedan hände ingenting. Utredningens officiella stoppdatum kom och gick utan att utredningen ens hade blivit tillsatt. Frågor från riksdagen möttes med luddiga svar om att regeringen inom kort kommer att fatta beslut om utredare. Men inget hände. Och när frågan åter aktualiserades av folkpartiet vid frågestunden i riksdagen den 23 januari 2003 blev Karlssons besked att det inte blir någon utredning.
Vad ligger bakom detta svek? Var löftet om en utredning bara ett cyniskt spel för att hålla en besvärlig flyktingpolitisk fråga borta från valrörelsen?
Karlsson försöker nu förklara bort sveket genom att hänvisa till att det ändå blir nödvändigt att ändra svensk lag när ett EU-direktiv väl har antagits. Men att vänta med denna reform tills EU:s regler ska genomföras i svensk lag leder till stora förseningar. Ingen vet säkert när direktivet blir klart, och poängen med att göra denna lagändring i förväg var just att spara tid.
Frågan om flyktingstatus för homosexuella flyktingar är dessutom kontroversiell för vissa EU-länder. Det är ansvarslöst att Karlsson tar för givet att denna fråga kommer lösas i EU-förhandlingarna innan slutuppgörelsen ligger på bordet.
Migrationsministerns vallöfte visade sig inte vara mycket värt i praktiken. De som drabbas av löftesbrottet är alla de kvinnor och män som är på flykt undan hot och förföljelse för sitt köns eller sin kärleks skull. Vi i folkpartiet kommer att fortsätta arbeta för att Sverige, så snart som möjligt, ger flyktingstatus även åt dessa människor.
Martin Andreasson
Riksdagsledamot (fp), ordförande i Homo-, bi- och transliberaler
Erik Ullenhag
Riksdagsledamot (fp) och flyktingpolitisk talesman
Publicerad: 2003-02-07 19:02:11
Uppdaterad 2019-04-19
