Har det faktum att ni är homosexuella påverkat er syn på Gud?
Lars: Inte för min personliga del, jag har alltid varit trygg med Gud.
Hanna: När jag 1995 för första gången blev kär i en kvinna tolkade jag det som att Gud gav mig en kvinna att älska istället för en man. Jag upptäckte en ny lekfull sida hos Gud som jag tyckte var ganska gullig. För mig var det ytterligare ett bevis på att Gud går utanför de ramar vi kan föreställa oss.
Ulf: Jag var länge rädd för Gud, mycket på grund av min homosexualitet. Jag fick hela tiden budskapet att jag inte duger, att jag måste helas eller botas. För mig var det ett enormt paradigmskifte i livet när jag insåg att jag levt en lögn. Först när jag insåg att jag är älskad av Gud precis som jag är fick jag en riktig gudsbild. Det är väl en åtta år sedan jag kom till den insikten.

Har er sexuella läggning någon gång fått er att tvivla på er tro?
Hanna: Nej, men däremot på kyrkan.
Lars: Jag har också tvivlat på kyrkan på grund av all homofobi jag mött där. Jesus har jag däremot alltid älskat. Vilken man – han säger bland annat att han vill vara en höna som breder ut sina vingar över oss.
Ulf: Ja, absolut innan jag hade accepterat min homosexualitet. Då såg jag min homosexualitet som en förbannelse, medan jag i dag ser den som Guds vackraste gåva till mig. Däremot tvivlar jag på hur kyrkan traditionellt har tolkat Bibeln och fått ett kärleksfullt budskap att bli ett förtryckande budskap.
Vad händer inom Svenska kyrkan just nu på ”homofronten”?
Hanna: Som jag tolkar det så vill man från ett rikskyrkligt håll att det ska gå framåt. Men man vågar inte sätta ner foten och säga ”nu är vi positiva”. Det är fegt.
Ulf: Just nu har man en kompromissituation som jag tycker är lite obehaglig. Man säger att man måste acceptera att det finns homosexuella inom kyrkan, men att vi samtidigt ska acceptera att det finns de som tycker att våran livsstil är en synd.
Lars: Så länge man intar den positionen så förhindrar man homosexuellas möjlighet till jämlikhet. Det krävs ett aktivt beslut om vi till exempel ska få ha kyrkbröllop för homosexuella.
Ulf: Men våran biskop i Stockholm, Caroline Krook, säger ändå att hon ser vårat stift som en spjutspets när det gäller homofrågor. Hon ställer sig exempelvis helt och hållet bakom våra regnbågsmässor.

När blir det möjligt för homopar att gifta sig i kyrkan?
Lars: Det bästa vore ju att regeringen beslöt sig för att göra äktenskapsbalken könsneutral. För då kommer kyrkorna automatiskt att ha vigselrätt för samkönade par. Men givetvis kommer det ändå att bli jättemycket bråk inom kyrkan.
Möter ni många fördomar just för att ni är präster?
Hanna: Ja, ibland kan jag tycka att det är svårare att komma ut som präst än som homo. När min nya bostadsrättsförening skulle ha kräftskiva hoppades jag hela tiden att frågan inte skulle komma upp… Som präst får man väldigt mycket tillskrivet sig. Folk ber om ursäkt för att de svär och beter sig annorlunda.
Lars: Det är klart, man hamnar lätt i jobb när man är ute.
Ulf: Det kan jag också känna är lite jobbigt, att man aldrig är riktigt ledig. Människor jag möter vill alltid tala om vad de har för åsikter om kyrkan och så.
Hanna: Samtidigt är det ju också fantastiskt att folk är så snara att öppna sitt innersta för en. Därför borde man få gå på fest på arbetstid, då skulle man verkligen göra nytta.

Är det svårare för er att ragga just på grund av att ni är präster?
Ulf: Visst är det så. Det har ju hänt några gånger, och när de får reda på att man är präst går de snabbt vidare. De vill väl inte baka småkakor…
Hanna: I flatvärlden tror jag inte att det är avtändande på det sättet, men fokus flyttas från mig som person till en yrkesroll och det är inte så kul.
Lars: Nu har ju inte jag raggat hem någon på 16 år, så jag vet inte. Men jag döljer inte att jag är präst.
Är trohet gentemot sin partner något heligt för er?
Hanna: Ja, trohet och tillit är nödvändigt för att kunna bygga en relation.
Ulf: Det beror på hur man definierar trohet. Jag är kanske lite liberal i den frågan. Jag har full respekt för par som tillsammans gör sin egen definition av trohet och väljer att leva i en öppen relation. Men det är ingenting jag själv skulle klara av.
Lars: Personligen skulle jag inte kunna tänka mig någon annan än min man. Han ger mig det jag behöver.

Det finns en värld utanför kyrkan också – brukar ni till exempel gå på gayklubb?
Lars: Ja, det är underbart! Jag går ofta på klädbutiken CUM:s klubbkvällar och på Gretas. I Stockholm är Häcktet favoriten.
Ulf: Det är så roligt! Jag har klippkort på SideTrack.
Hanna: Visst! Det är skönt att gå någonstans där man inte blir uppraggad av män. Och där homosexuella får finnas på egna villkor.
Många har fördomen att präster är gammeldags och trista, så här är kommer en liten ”Gallup”. När var ni senast på  klubb- eller barbesök?
Ulf: Jag var på Doors i går, men det är ju ett heterohak i Vasastan.
Lars: Gretas i lördags.
Hanna: Jag var på en fantastisk homomaskerad för två veckor sedan.

Senaste rockkonserten?
Lars: Om Pride räknas så var det då. Schlagerkvällen! Kikki Danielsson och Siw Malmkvist!
Ulf: Jag svarar samma som Lars.
Hanna: Lundell i juli.

Senaste köpta skivan?
Lars: ”Vincero” med Fredrik Kempe
Hanna: Beth Ortons senaste.
Ulf: Jag köpte en skiva i går som jag nästan skäms för, den där med svenska låtar med bland andra Loa Falkman.

Senaste biofilmen?
Lars: ”Venus Boyz” i somras.
Hanna: Samma här.
Ulf: Jag såg ”Scooby Doo” med mina ungar i helgen.

Senaste porrfilmen?
Ulf: Det var på någon gaybar i Amsterdam där de visade porrfilm på en monitor.
Hanna: Jag har aldrig sett någon porrfilm, om man inte räknar ”Selma och Sofie” som är en erotisk korfilm.
Lars: Jag var på en föreläsning om lesbiskproducerad porr under Europride ’98. Där var 50 flator och jag… Jag förstod att jag inte är lesbisk.
(Skrattar)

Senaste stripteasen?
Ulf: Det var nog de där två Robinsson-killarna på Pride-scenen som Babsan fick att klä av sig.
Lars: På Mini-Pride i Göteborg i somras där det var en matroskille och en matrostjej med minimala underkläder.
Hanna: Sofia Eriksson på Pride är väl det närmaste jag kan komma…

Är prästyrket ett jobb ni rekommenderar QX läsare?
Hanna: Ja, om man vill det själv. Annars blir det nog ett helvete.
Ulf: Jag tycker att jag har världens bästa jobb, men skulle en av mina ungar komma hem och säga att han vill präst så skulle jag nog avråda.
Lars: Funderar man på det så ska man ta kontakt med en präst och prata om det först, och om man är homo är det bra om det är en homosexuell präst.
Slutligen –  vilken sorts människa ska man vara för att passa som präst?
Ulf: Det är viktigt att ha social kompetens. Och så bör man ha en tro.
Lars: Man måste både kunna prata och lyssna. Dessutom – att vara präst och inte ha en tro går inte.
Hanna: För mig är det viktigaste att man är verklighetsförankrad.

FAKTARUTA
Namn: Lars Gårdfeldt.
Ålder: 37 år.
Yrke: Komminister i Masthuggs församlig, Göteborg.
Familj: Lever sedan 16 år med Lars, som också är präst. Katten Pusjkin.
Intressen: Homokamp, feminism och min mans underbara mat. Och Agnetha Fältskog, hon fyller år den 5 april!!!

Namn: Hanna Nyberg.
Ålder: 28 år.
Yrke: Komminister i Katarina församling, Stockholm. Slutade nyligen sin tjänst i Kortedala församling i Göteborg.
Familj: Flickvän.
Intressen: Läsa deckare, måla och fotografera.

Namn: Ulf Lidman.
Ålder: 39 år.
Yrke: Komminister i Gustaf Vasa församling, Stockholm.
Familj: Singel. Barnen Tim, 15 år, och Adam, 11 år.
Intressen: Att resa och att skriva.

Publicerad: 2002-10-17 10:00:00