Queer-festival för frihetliga till höger & vänster

Shame 2002

Den enda lilla koppling till svenska valrörelsen som fanns var miljöpartiets Gustav Fridolin som deltog som åhörare vid festivalen.
I övrigt var det tunnsått av parlamentariskt inriktade politiker på årets Shame-festival.
Snarare var det frihetliga på såväl höger som vänsterskalan som satte dagordningen:
Avkriminalisera drogbruket såväl som droger, organisera sexarbetare och låt gatukonsten leva var några av budskapen.
Dessutom diskuterades nedmonteringen av heteronormen och sexfilmsproduktion presenterades. På livescenen började tidigare idag en lång rad rockband spela.

Dagen började med en debatt ledd av Pia Laskar. Temat var ”Så avskaffas heteronormen” och debatten formades till en diskussion om den frihetliga/anarkistiska queer-vänsterns strategier för att förändra samhället.
Författaren och frilansjournalisten Ana Valdés tog i debatten upp det faktum att Europa om bara 10 år kommer behöva 45 miljoner människor. Hon frågade sig vad detta kommer innebära i nya krav från staten på barnafödande och hur det kommer påverka synen på främst kvinnor.
Medan Finn Hellman efterlyste en mer konfrontativ queer-rörelse var Ana Valdés även inne på att skapa fria oaser vid sidan om samhället – och via dem inifrån bryta upp systemet.
Sofia Hildsdotter formulerade kritik mot den kvinnorörelse som genom att enbart fokusera på mäns våld mot kvinnor, osynliggör våldet i andra familjformer. Hon såg också i Queer-teorin hur många unga påverkats i en positiv och öppen riktning.
Jon Voss liksom Pia Laskar efterlyste en mer militant gay/queer-rörelse som tog upp den amerikanska ACT UP-rörelsens taktik och arbete.

I debatten om sexarbete hade fler fackföreningar bjudits in. Enbart syndikalisternas SAC kom och diskuterade med stripporna Pye Jacobsson och Umer liksom ”horan” Helena och journalisten Jan Sjunnesson. Den fackligt tekniska diskussionen tog ibland överhanden och frustrerade den radikalfeministiska delen av publiken, som argumenterade för att stripporna och ”hororna” gärna kan organisera sig, men underströk att deras verksamhet fortsatt var ett dåligt föredöme för unga kvinnor.
Från sexarbetarnas håll hänvisades till Ana Lopes från International Union of Sex Workers och hennes föredrag om hur man genom organisering stärker sexarbetarnas självkänsla och förbättrar arbetsvillkoren.

Inte heller på drogdebatten var det några mer parlamentariskt inriktade politiker som fanns på plats. Inbjudne Per Johansson från Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, hoppade av debatten då Sveriges nya ”droggeneral” Björn Fries på grund av morgondagens val inte kunde medverka.
Istället fick debattledaren Henrik Tornberg introducera tre ganska samstämmiga debattörer: narkotikaforskaren Ted Goldberg som med RFHLs Sonja Wallbom och redaktören Magnus Linton alla gick till hårt angrepp på den svenska narkotikapolitiken.
Wallbom menade att det är en myt att Sveriges narkotikapolitik bygger på tre ben; förebyggande, vård och restriktivitet. Hon och de övriga kritiserade att de är det repressiva benet som all drogbekämpning bygger på. Och idag har Sverige, enligt debattörerna, precis lika stora problem med drogbruk och missbruk som övriga Europa.
Medan Linton öppnade för en legalisering av lätta droger, framförde Wallbom avkriminalisering av bruket, men ville inte gå längre.

Bland publiken, som nästan mangrant efter en handuppräckning visat sig själva ha prövat på droger, fanns flera förespråkare för total legalisering och förslag om att börja sälja droger på krogen. RFSLs Staffan Hallin presenterade förbundets drogbroschyr med dess ”harm reduction”-budskap och fick beröm av panelen.

Intersexualism debatterades med queeraktivister och personer med egna erfarenheter vid ett seminarium. Efter att tre kortfilmer om personer som föds utan att kunna könsbestämmas tog frågan om hur dessa barn behandlas inom dagens vård upp.
Just filmvisning var ett genomgående sätt att introducera de olika debatterna. Vid en workshop var det just sexfilm som debatterades och alla porrskådisar, producenter och sexfilmsentusiaster inbjöds att delta.

Ikväll klockan 22.00 startar festen som avslutar årets Shame-festival. Fram till 01.00 blir det live-musik och fortsatta diskussioner.