Val 2002
Det vi däremot vill varna för att ge moderaterna och kristdemokraterna ökat inflytande. De lär ju inte få mindre inflytande om de skulle bilda regering, om man säger så. Visserligen vill Vänsterpartiet gå mycket snabbare fram i HBT-frågorna än Socialdemokraterna, men tror verkligen Andreasson och Held på fullt allvar att det hade varit möjligt att driva igenom homosexuellas rätt att prövas som adoptivföräldrar med en regering bestående av moderater och kristdemokrater? Tror ni verkligen det?
Vi är tvärtom övertygade att frågan om homoadoptioner antingen hade stoppats helt eller dragits i långbänk. M och Kd hade aldrig, tagit ”risken”. I synnerhet när både Kd och M på sina partikongresser tagit ställning MOT homosexuellas rätt att inte bli diskriminerade i adoptionssammanhang och vad gäller synliggörandet av alla de barn som redan idag lever med – eller växt upp med en eller flera homosexuella föräldrar.
Vi värdesätter det tvärpolitiska arbetet högt men ser vi tillbaka i tiden så finner vi att den borgerliga regeringen 1991-1994 inte ville lägga fram något förslag om partnerskaplagen, istället var det Lagutskottet som lade fram ett lagförslag som antogs av riksdagen och reserverade sig gjorde m, kds, nyd och c i utskottet.
Precis som Andreasson och Held hävdar var Göran Persson och 13 av 25 ledamöter i socialdemokraternas partistyrelse, inledningsvis negativa till homosexuellas rätt att prövas för internationella adoptioner. Vad Andreasson och Held glömmer att nämna är att Socialdemokraterna på sin partikongress gav partistyrelsen stryk i den här frågan. Kongressens beslut var att slopa ALL diskriminering mot homosexuella både vad gäller adoptioner i Sverige och internationella adoptioner. Dessutom gav kongressen klart besked om stopp mot diskriminering av lesbiska kvinnor när det gäller insemination. Göran Persson och partistyrelsen har i demokratisk ordning vikt sig för socialdemokraterna högsta beslutande organ –
partikongressen. Frågan om adoptioner lades dessutom på riksdagens bord mycket kort tid efter kongressen, så att frågan skulle hinna behandlas innan valet. Hur lång tid tog det inte för Leijonborg som i början ens inte ville godta beslutet från Fp:s riksstämma? Men vi klandrar honom inte för det, han behövde väl ännu lite mer tid.
När det blir tal om regeringssamarbete vet vi av erfarenhet att det blir ett givande och tagande där man ibland får släppa på vissa frågor för att
hos övriga partier få igenom sina hjärtefrågor. Kristdemokraterna har profilerat sig som ett starkt familjekonservativ och HBT-fientligt parti i den här valrörelsen. De vill riva upp beslutet om homoadoptioner (även styvbarnsadoptioner, vilket t.o.m. ”barnexperterna” i utredningen stödde), de vill förbjuda ensamstående-adoptioner och de kommer göra allt i sin makt för att förhindra att homosexuella ska kunna gifta sig och de är starka motståndare till insemination för lesbiska. Självfallet kommer de också göra allt de kan för att riva upp det vilande grundlagsförslaget gällande hets på grund av sexuell läggning. Även moderaterna är mot detta vilande grundlagsförslag, liksom homosexuellas rätt att ansöka om internationella adoptioner.
Kan Andreasson och Held svara på varför det är så tyst från de borgerliga partiledarna om dessa Kd-krav? Oss veterligen har ingen av de borgerliga ledarna gått ut och sagt emot Alf Svensson. Inte ens Leijonborg har gått ut och sagt att Kd inte har stöd för sina krav. Varför så tyst?
Bara för att Held och Andreasson är HBT-vänliga tar inte vi det som en garanti för att Folkpartiet inte kommer att släppa HBT-frågorna för att få M och Kd att gå med på sina hjärtefrågor på andra områden. Någon sådan garanti har inte FP:s ledning gått ut med. Vi ser risken som överhängande stor att det blir uppgörelser mellan dessa partier som blockerar och till och med river upp viktiga HBT-reformer.
Folkpartiets utmärkta 25-punktsprogram har betydligt större chans att gå igenom med en vänsterregering än med en borgerlig regering. Under den gångna mandatperioden fick vi riksdagsmajoritet både för homo-adoptioner, hets mot homosexuella och diskriminering av homosexuella i arbetslivet samt högskolan. Nu gäller det bl.a. äktenskap och insemination, där S, V och Mp tagit ställning för. Alla de förslag som FP lyft upp har på olika sätt redan lyfts upp i riksdagen bl.a. genom Riksdagens HBT-grupp så det är inga nyheter. Vänsterpartiet och även Miljöpartiet har fullt ut ställt sig bakom en total likställighet i lagen för en icke-diskriminerande lagstiftning och Socialdemokraterna är på god väg. Även Folkpartiet och Centern är på god väg. De fyra senaste åren är ett bevis för att vi flyttat fram positionerna på punkt efter punkt i HBT-politiken. Om Andreasson och Held försöker påskina att så även vore fallet med en borgerlig regering är de inte ute efter annat än att lägga ut dimridåer för väljarna.
Hillevi Larsson,
riksdagsledamot (s) Malmö
Tasso Stafilidis,
riksdagsledamot (v) Helsingborg
Publicerad: 2002-09-14 13:12:58
Uppdaterad 2018-01-10
