Jag kan inte finna något mer passande eller mer respektfullt sätt att ihågkomma 11 september på än att just ha fest. Att ha fest är att visa att vi vägrar att låta oss domineras av förtryckare. Gayvärlden har alltid parodiserat och ironiserat dem som förföljt och förtryckt oss. Det är absolut nödvändigt att man kan skämta om det farligaste och jobbigaste i livet för att överhuvudtaget orka fortsätta leva.
När jag började gå ut i gayvärlden i slutet på 80-talet fanns det en obotlig sjukdom som hette AIDS. Den enda medicin jag och alla andra i gayvärlden kunde tillgå var den mentala medicinen – humorn. Hade vi inte kunna skoja, distansera oss och använda svart humor hade ingen orkat med väntan på bromsmedicinen, hivsmittad eller ej.
Jag är glad att vi lever i ett Sverige där det är tillåtet att ha Tip Top. Tillåtet att Babsan själv får bestämma när hon vill vara Babsan. Jag är glad att vi har party och politik i form av Pride och Shame. Även fast det finns hot och motstånd. Jag är glad att RFSL de senaste åren bett mig ordna kristallnattsfest för att visa våra förtryckare att vi inte räds deras hot.
Till dem som vill tycka illa om mig för min dåliga smak ber jag att ni vänligen gör det för den smak jag har. Inte för den smak jag tillskrivits av andra.
Publicerad: 2002-09-09 22:16:44
Uppdaterad 2017-09-13
