När började du uppträda som dragking?
Det var i december 1995. Jag hade varit på en fest i East Village och sett en dragkingshow och blev väldigt inspirerad och imponerad av dessa kvinnor som gjorde något så radikalt annorlunda och mäktigt på scenen. Jag tänkte att åååh det där vill jag också göra.
Hur kändes det den allra första gången som du stod på scen som Dréd?
En mer erfaren dragking hjälpte mig att fixa mitt skägg och gav goda råd. Helt plötslig såg jag mig själv i spegeln och tänkte wow – var kom den där snygga killen ifrån? Jag gick på scenen och var förstås väldigt nervös. Sedan körde jag mitt nummer – men ändrade inte min röst utan pratade hela tiden med min söta lilla flickröst (skrattar) Jag gillar att bryta regler och normer. Det var jättekul!
Är du fortfarande nervös när du framträder idag?
Ja, fast inte lika mycket förstås. Men det tror jag bara är bra. Man håller sig skärpt och skulle jag inte känna den minsta nervositet längre – då är det något fel.
Var du en teaterapa när du var liten?
Nej, långt ifrån! Jag var nörden, den fula ankungen. Jag var väldigt blyg och tillbakadragen och trodde att jag var jätteful. Mitt självförtroende var dåligt och det tog lång tid att reparera.
Vad har du lärt dig om dig själv sedan du började göra drag?
Jag har lärt mig att tro på mig själv och insett att jag har makt över mitt eget liv. Nu tänker jag: Om du har en dröm, en vision så go for it – life is short. Att uppträda är nästan terapeutiskt för mig, det är väldigt helande. Sedan har ju upptäckt att jag har en talang som jag inte visste om
Gör du drag av politiska orsaker?
Absolut! Det behövs en motvikt till alla de könsrollsstereotyper som samhället hjärntvättar oss med varje dag. Folk har rätt att leva sina liv som de själva vill – utan en massa påtvingade regler om hur man ska vara. Samhället ska inte få diktera ditt liv!
I Sverige har flera bögar och dragqueens uttalat sig negativt om dragkings genom att hävda att de är tråkiga och oglamourösa. Har du stött på denna attityd i USA?
Vilka osäkra människor de måste vara! I USA har jag bara upplevt support ifrån dragqueens. Många dragkings och queens uppträder dessutom tillsammans.
När filmen Venus Boyz hade premiär här i Sverige så var det många som uppfattade dig som filmens stjärna – är du det?
Nej, det tycker jag inte. Men jag var the lucky one som hamnade på filmaffischen. Men det var en slump och inget planerat. Mest av allt är Venus Boyz en film om en massa olika individer. Och den är inte främst en film om dragkings utan en serie porträtt på dessa personer som har modet att leva sina liv utan att begränsningar.
Kan du berätta lite om din One WoMan Show som du turnerar runt med just nu?
Den handlar om mina erfarenheter som dragking, om min barndom – om mig själv helt enkelt.
Du gör flera olika karaktärer, vilka är de?
Jag gör parodier på män som förekommer mycket i media som till exempel P Diddy, Busta Rhymes och Michael Jackson.
Men du gör inte bara män..?
Jag har gjort Grace Jones och Diana Ross tidigare men just i denna show är det mest män.
Har du någon favorit?
Jag gillar discoeran väldigt mycket rent musikalsikt och gör ju en hel del funkiga soulhjältar som Shaft och Isaac Hayes. Men jag gillar alla mina killar.
Dréd gör sin one WoMan show kallad D.R.É.D – Daring Reality Every Day: The Path of a Multi-Spirited Haitian-American, Gender-Illusioning WoMan! – And Then Some! – torsdagen den 29 augusti på Combustion som denna gång håller till på Kolingsborg vid Slussen. Öppet 21-03, entré 100:-
Källa: Mer info om Dréd
Publicerad: 2002-08-29 11:40:42
Uppdaterad 2020-11-02
