Frälsta Maries berättelse.

Äntligen kan Marie ta sina egna beslut. Hon känner sig fri! Fri från två dominerande män och fri från de religiösa sekterna som alla tog makten över hennes liv och utsatte både henne och hennes barn för fysik och psykisk terror.
Idag vill hon själv bestämma över vad hon vill göra och hur hennes liv ska utveckla sig.
– Att sjunga har alltid varit min största passion och nu tänker jag inte låta någonting hindra mig från att börja i en gospelkör, säger Marie med övertygelse. Hon är 40 år, har fött fyra pojkar och kan först nu se ett ljus i tunneln.För några år sedan var situationen en helt annan.
Hennes äldste son Tony, som hämtar vid Uppsalas tågstation börjar genast berätta.
– Jag tvingades sitta i mitten medan sektmedlemmarna som stod runt om kring spydde i påsar. Det var för att bli renad och för att jag skulle bli av med de demoner som jag fått genom att lyssna på popmusik.
Han berättar om att barnen i sekten blev slagna med käppar och ris när de gjorde något som uppfattades som fel.

Väl framme i det lilla hemtrevliga röda huset med vita knutar kommer en schäfervalp, hoppar upp i Tonys famn och börjar lyckligt slicka honom i ansiktet. Marie står i dörröppningen och bjuder in till sitt hem. I köket har hon dukat med kaffe och bullar.

Hur har en kvinna som hon kunnat tillåta sina barn att bli utsatta för något sådant? Frågar jag.
– Jag var hjärntvättad helt enkelt, även om jag innerst inne förstod att det var fel. Att skrika allt vad man orkar tills man kräks kallas Blasting. Genom Blasting gör man plats för Guds vilja i himlen. Jag trodde att det var sant och att det verkligen var rätt, säger Marie och tittar skuldmedvetet på sin son.

Det var 1992 som Marie fick höra talas om Jane Wahely, ledare för sekten Word of Faith en amerikansk rörelse som stod nära svenska Livets Ord. Marie tyckte att Jane hade en otrolig karisma. En man som heter Roland hade gått i kurser hos Word Of Faith i USA och fick hjälp av församlingen i USA att starta en svensk motsvarighet – Klippan i Eskilstuna. Marie tar den varma koppen i händerna och fortsätter.

– När jag kom till Klippan överöste de mig med komplimanger och den övriga församlingens kärlek. Metoden kallas Love Bombning, berättar Marie och skakar på huvudet vid minnet.
Man övertygade Marie att hon var kallad av Gud till Klippan-röreslen.

– Jag åkte hem till sektens ledare och hans fru en gång i månaden. Vi brukade sitta i vardagsrummet och skrika, vi skrek för att bli kvitt demoner. I dag förstår hon att Klippan-rörelsens metoder var väl uträknade. Från början fick Marie sjunga i kören och medverka i sammanhang där hon kände att hon förverkligade sig själv. Allt eftersom blev reglerna strängare och strängare. Till slut blev hon fullständigt kontrollerad.
– Alla bodde i två kollektiva hushåll. I varje hushåll fanns en ledare och totalt 20 vuxna och 20 barn. Den som bröt mot någon av alla sektens regler blev kallad till ledaren.

– En gång när Tony hade åkt in till stan hade jag lovat att hämta honom. Jag hade fått löfte att låna en bil. ”Marie, ta tag nu!” skrek en kvinna till mig. Att ”ta tag” innebar hos sekten att man skulle ta tag i Gud varje gång någon blev för glad eller för deprimerad. Marie började bli nervös och kvinnan fortsatte skrika.
– Perversionen mellan dig och din son är äcklig. Du får inte åka, bestämde kvinnan.
– Det var helt enkelt inte tillåtet att ha några känslomässiga band till någon inte ens till sina barn.

Hände det att barnen blev slagna?
– Ja, det var så. Om barnen gjorde något otillåtet fick de smisk. Det förekom att de i ledningen använde tillhyggen som käppar och ris. Ofta slog de inte så hårt för att inte riskera att någon utifrån skulle se såren, säger Marie lågmält och tittar intensivt ner i kaffekoppen.
Hjärntvätten hos sekten var totalt, allt motstånd knäcktes ned.

Klippan tror att gud är en straffande gud. En gud som hela tiden korrigerar för att man ska bli fri från demoner. ”Allt man hade gjort innan Klippan var totalt fel”, berättar Marie.
Sommaren 1995 när Tony fyllde 18 år bad han sin farmor sätta in pengar på hans konto. Tony hade fått nog och bestämt sig för att rymma. Tidigt på morgonen hoppade han ut genom fönstret. Bort från sekten men också bort från mamma och syskon. Han återvände aldrig.

När Tony var borta började Marie förstå att något var fel. Gradvis gled hon i från sekten, men det skulle visa sig att Klippan ändå hade ett hårt grepp om henne.
Marie förbjöds att ens tala med sin son i telefon. Sekten ansåg ”att han gick med djävulen”.
Sektens bönestunder brukade vara i flera timmar och även barnen var tvungna att vara med.
En gång när Maries yngsta son behövde gå och kissa och inte kunde hålla sig under bönen blev han tillsagd att ”ta tag i Gud”. Marie tillät ändå sonen att gå på toaletten.
– Efter den händelsen bestämde Ronald att ingen fick prata med Marie.

Det som fick droppen att rinna över var när hennes två yngsta barn satt och tittade på video. Ronald gick in i rummet och stängde av TV:n.
– Jag blev asförbannad och vet inte vad som flög i mig berättar Marie. Ronald tog tag i mig och försökte lugna ner mig men jag bara skrek. Barnen och jag började packa lådor.
Efteråt bröt Maire ihop eftersom hon var dödligt rädd för vad som skulle hända när hon lämnade Klippan. ”Gud har sänt dig hit och om du flyr i från oss går du mot Guds vilja och då vet ingen hur länge du överlever”, meddelade sektens ledare.
Det tog henne tre försök innan hon slutgiltigt tog sig därifrån.

– Under flykten blev det snöstorm. Jag var så hjärntvättad att jag trodde att vi skulle dö i ovädret, men barnen gav mig hopp, minns Marie.

”Men Marie, hur kan man över huvud taget hamna i en sån här situation som du satt dig och dina barn i?”, frågar jag och Marie tänker efter.

– Egentligen började det redan när jag var en glad 19-åring. Jag såg fram mot en sångkarriär, det gick bra för mig och ett skivkontrakt fanns runt hörnet. Det var då hon träffade sin första man. De möttes på en färja och han var snygg och mycket spännande. Marie hade aldrig träffat en sådan man förr och hon föll pladask både för honom och hans annorlunda familj.

– När han varit ute och gjort inbrott i en bil, då dunkade hans mamma honom i ryggen och sa ”Det är bra bara du inte åker fast”, berättar Marie. Maries mamma däremot varnade henne bestämt, men Marie lyssnade inte. Hon var kär upp över öronen. Marie som ville göra vad som helst för sin man avstod även från sångkarriären. Paret fick så småningom två barn tillsammans. Enligt Marie hade ”drömprinsen” visat sig vara ett stort misstag för henne.

– En gång kom en främmande man och bad om eld. Det var tillräckligt för att göra min man rasande. Han gav sig på mig och slog mig till och med hårdare än han brukade göra, berättar hon uppgivet. Han slog tills Marie inte kunde röra sig längre och tappade medvetandet. Då kastade han ut henne på loftgången och grannarna ringde polisen.

Först när en läkare rekomenderade sonen Tony att träffa en barnpsykolog, förstod Marie att det var dags att ta ut skilsmässa.
Maries andra man blev far till ytterligare två söner. Även den relationen misslyckades, mycket på grund av att Marie kände sig inträngd av hans kvinnosyn; Marie skulle vara hemma och hålla tyst, fastän hon inget annat ville än att börja sjunga igen. Hon tog sina fyra pojkar och lämnade honom. Efter den separationen kände Marie sig fullständigt misslyckad. Hon blev allt mer deprimerad och bestämde sig för att ta sitt liv.

I tvättstugan skulle det ske men modet svek henne. Marie förstod att hon behövde hjälp, men vem skulle hon vända sig till? Hon ringde till en väninna som dök upp med en bibel i famnen. ”Gud vill att du ska leva! Gud har en plan med ditt liv”, sa väninnan.

Marie var slagen till marken. Hennes självförtroende var utplånat och hon var ett lätt offer för vem som helst som öppnade en famn. Hon blev frälst. Väninnan berättade om Livets Ord och gav henne några ljudkassetter.
– När jag hörde pastor Ulf Ekmans röst kände jag att jag äntligen hade funnit en man som var stark och som det gick att lita på. Jag blev helt enkelt våldsamt attraherad, minns Marie.
Marie flyttade till Uppsala och började gå på Bibelskola. De minsta barnen fick gå på Löfteslandet som är Livets Ords dagis. Den äldsta sonen Tony började i kristna skolan.
Marie såg en chans att få börja sjunga igen och gick med i kören och musikskolan. Det hon alltid hade drömt om höll på att gå i uppfyllelse.
– Du som är ensamstående med barn får inte bli musiklärare. Du ska ju vara hemma med barnen, var budskapet från en pastorerna.
Först då förstod Marie Livets Ords kvinnosyn.
Återigen såg sig Marie som om hon blivit ett offer för män. Män som denna gång hotade med Bibeln i handen.

– Det var genom Livets Ord jag träffade Klippan-sekten, Word of Faith och deras kvinnliga ledare Jane Wahely fick jag ett så stort förtroende för. Det visade vara ett ännu större misstag, summerar Marie.

På något sätt har alla motgångarna gjort henne till en mycket starkare kvinna.
Nu vill hon studera, sjunga i kör och komma tillbaka till livet.
– Jag är glad att jag har mina barn och att vi fortfarande har varandra. Jag är också tacksam över den hjälp vi får, för att komma över de mörka åren. Vem som helst kan hamna i en sekt, men kom ihåg att om Gud finns så verkar han i vår vilja inte mot den, säger Marie, med stor övertygelse.

Fotnot: Namnen är fingerade för att skydda familjen.

Publicerad: 2002-08-09 12:00:00