Klubb
Den 29 juni är sista gången man kan gå på gayklubben på Snapperupsgatan 4. Norra Europas äldsta gayklubb (enligt egen utsago) stänger då för gott.
På hösten 1978 startade Föreningen Tintomara med Lasse Bonstad i spetsen gayklubben med samma namn. Lokalerna man huserade i var den gamla porrklubben Venus. Tintomara öppnades som ett alternativ till Lars Hectors pub GayHouse – en klubb som påskhelgen 1978 utsattes för ett uppmärksammat överfall från ett 50-tal raggare. Efter överfallet tvingades den sargade klubben slå igen.
Först sommaren 1979 annonserade Gay-Disco Tintomara i dåtidens gaytidning Revolt. Och i augustinumret kom den första artikeln som konstaterade att det enbart såldes lättöl, juice och kaffe i baren. Just att man tagit över från en porrklubb låg Tintomara i fatet. Nitiska tjänstemän gjorde livet surt för klubbägarna.
Hos Tintomara kunde man köpa medlemskort vilket innebar en entré på 10 kronor, annars kostade det hela 15. Ambitiöst nog höll man öppet onsdagar, fredagar och lördagar: Den kära musikdebatten levde då som nu och Revolts skribent Detlef var lätt sur när han skrev om Tintomara och konkurrerande klubben Trocadero (Lars Hectors nya ställe):
På bägge ställena spelas nästan oavbrutet internationell disco. Jag tycker det kan bli tråkigt i längden, för samma sak var jag går ut, i Stockholm, Berlin, Köpenhamn eller San Francisco, alltid är det samma sound. Ensidighet bör undvikas!
Efter att klubben Tintomara funnits i ett halvår, beslutades att slå till permanent.
Namnet kommer från Jonas Lowe Almqvist bok Drottningens Juvelsmycke där den androgyne Tintomara finns med.
Klubben gick inte helt bra så den togs över hösten 79 av Lars Dahlström, Greger Birgersson, Bertil Mellbom, Göran Michaëlsson och Kjell Johansson. De döpte om klubben till Fyran och i april 1980 börjar man regelbundet annonsera för klubben i Revolt. Kvarlevorna från Venus porrklubbsinredning rensades ut och istället blev det speglar och modern inredning.
I början av 90-talet tog Mats, Bosse och Jörgen över och lokalen moderniserades ännu ett snäpp.
Fyra år senare berättar de i tidningen Magasin Gay om att tiden när de öppnade var bäst – om än kaotisk. Men mycket hände under de fem första åren och en ny generation började hitta till klubben. intrycket från Fyran är trevligt, lite som ett vardagsrum, trots rätt kläder, rätt musik och rätt inredning är stället tillräckligt litet för att man skall känna sig hemma.
Det Fyran kanske blev mest populärt för var personalshowerna, temafesterna och retrokvällarna.
I ett tackbrev från Mats Andersson i styrelsen för föreningen minns han:
Höjdpunkterna har varit många 10, 15, 20 års jubileum. Minns bla när After Dark var i stan och hela Bögmalmö var ute vecka efter vecka. Flinkman Lindarw & Co stod i trappan och försökte komma in till personalshowen. En annan höjdpunkt var i början av 90-talet då hela personalen sparat all dricks för att gemensamt åka till bögia Ibiza – 14 hysteriska fjollor + Isa på Ibiza. Första kvällen började lugnt resten av veckan blev mer och mer sanslös med hysteriska kläder och mer och mer avklätt… Cykelbyxor med hängslen var populärt… Som vi såg ut – men kul hade vi.
Upp och ner har det gått för Fyran. Men nu orkar man inte driva klubben halvideellt längre.
Orsakerna kan vara många – Mats Andersson spekulerar i att Öresundsbron gör det enklare att festa i Köpenhamn, nya klubbar i Malmö och Internets gaysajter som håller folk hemma om kvällarna:
Fyran verkar ha spelat ut sin roll som den självskrivna träffpunkten för bögar i Malmö och dess omgivning. men vi inser att allt har sin tid och inget är för evigt i detta liv, inte heller vår Club Fyran. En klubb som under många, många år hade sin storhetstid .
Stora avslutningskalaset blir ikväll den 29 juni med Dj Gerry B. Last Dance-Last Shout! och beskrivningen: Mindtrip, happenings, Make History!
Vi ses i vimmlet avslutar styrelsemedlemmen Johnny Runnerstam Taikon sitt tackbrev – och klart är det så, Fyrans gäster går vidare ut i klubbnatten!
Publicerad: 2002-06-29 11:58:57
Uppdaterad 2016-12-12
