Fulm
[rating value=”5″]
Inte sedan första gången Indiana Jones log sitt sneda leende har jag känt samma lyckliga wow-känsla i salongen Kära actionvänner, det här är en vinnare. Thrilleriet börjar med två experiment – som går fel. I det ena blir en snäll, tafatt halvnörd som är på studiebesök biten av en genmodifierad technospindel på utflykt. I det andra utför en girig affärsman i brist på försökspersoner diverse kemiska experiment i sin egen kropp. Resultatet kan du räkna ut själv. Plötsligt har vi två killar med stöddiga superkrafter, den eviga kampen mellan det Onda och det Goda, plus en gammal, hederlig (och faktiskt urgullig) romans att njuta av. För en njutning är det, alltifrån samspelet mellan huvudrollens Tobey Maguire och skitsnygga Kirsten Dunst, via turboåkningarna mellan skyskraporna till det rafflande slutet. Okey, vi kan historien sedan 100 gånger förut – men vad gör väl det? Vi får vad vi vill ha, ett sju tusan till äventyr, färgsatt med kärlek, liv och lust. Särskilt när vår superhjälte kopplar greppet om närmsta skurk/brottsoffer/babe, skjuter ut en nätslinga och svoooschar iväg. Då hisnar det. Skulle jag hänga med honom? Japp, utan tvekan. Spider-Man är sexig, fräsig – och har slagit rekord i antal besökare. Inte konstigt. Han är en knockout.
Publicerad: 2002-06-25 20:00:00
Uppdaterad 2020-11-02
