Adoption
Två applåder fick de olika sidorna idag. Dels Alf Svensson och dels Tasso Stafilidis. I övrigt var det lugnt på läktare och kring riksdagshuset. Debatten handlade i huvudsak om konflikten mellan olika sätt att se på familjen och om vilka ytterligare risker det innebär att bli utlandsadopterad till en samkönad familj.
Debatten inleddes av lagutskottets ordförande Tanja Linderborg från vänsterpartiet.
– Dagens familjebildning ser inte ut som den gjorde för bara 20 år sedan. Främst de barn som finns i homosexuella familjer måste får samhällets erkännande och bekräftelse på att de finns. Det är en politisk uppgift.
Hon fick hårt mothugg av kristdemokraternas ende deltagare i debatten, partiordförande Alf Svensson. Men kraft gick han ut och hävdade barnens rätt att inte diskrimineras. Adopterade barn, menade han, diskrimineras om samkönade familjer får möjlighet att prövas för adoption, vare sig det är närstående, inhemsk eller utlands. Orsaken till det är att barn som kan komma att adopteras in i en homosexuell familj förnekas rätten till att ha både en mamma och en pappa.
– Alla barn har en biologisk mamma och en biologisk pappa, sa Svensson. Samhällets skyldighet att så långt det står i dess makt ge barn en ersättning för de biologiska föräldrarna.
– Jag säger att barnet har en mamma och en pappa och det är den mest självklara sak i världen att lagstiftaren skall försöka se till att när då det inte är fallet för det enskilda barnet så skall man kommar så nära detta biologiska faktum som möjligt.
Moderaternas talesman Christel Anderberg ställer sig bakom närståendeadoption med leder majoriteten i partiet som motsätter sig internationella adoptioner.
Hon underströk vikten av lyssna på experterna i utredningen och framhöll undersökningar som visat på ökade problem för utlandsadopterade barn. Och hon varnade för långtgående konsekvenser för 1000-tals värnlösa barn.
Tanja Linderborg frågade vad hon menade med detta:
– Det beslut vi fattar får vittgående konsekvenser för många barn, svarade Christel. Omedelbara konsekvenser är att många barn som idag kan adopteras av heterosexuella föräldrar inte kommer att kunna göra det inom överskådlig framtid.
Med detta menade hon att flera givarländer ställer sig negativa till att homosexuella par skall prövas för adoption, och att man därmed kan komma att stoppa all adoption till Sverige.
– Forskning och erfarenhet av många adopterade barns problem och svårigheter visar att det inte räcker med schyssta föräldrar – de har med sig problem som ligger i tiden före adoptionen. Barnexperter, remissinstanser och alla som har sakkunskap på området säger att utöver de riskfaktorer som utlandsadopterade har med annorlundaskap så kommer förhållandet att man som sina kompisar inte har en mamma och pappa. Detta kommer förstärka utanförskapet. Så enligt försiktighetsprincipen måste vi ta dessa varningsklockor på allvar.
Såväl Alf Svensson som Christel Anderberg menade att Sverige genom att låta homosexuella prövas som adoptivföräldrar för internationella adoptioner bryter mot FNs Barnkonvention.
Från Margareta Israelsson (s) kom en varning för att Sverige hamnar utför det internationella regelverket för adopterade när internationella konventioner sägs upp. Barn som adopteras till homosexuella familjer riskerar, genom att inga internationella avtal reglerar den adoptionen, att utsättas för större risk för barnhandel.
Därför menar hon att man borde ha väntat på en utredning om svensk adoptionslagstiftning.
Uttalandet fick Tasso Stafilidis att undra vad Israelsson ville antyda med detta.
Centerpartiets Agne Hansson ville fokusera på de barn som idag lever i samkönade familjer.
– 10 000 tals barn lever i en otillfredsställande rättslig situation. De har ingen juridisk trygghet vare sig ekonomiskt, socialt eller rättsligt, det är inte bra. Utifrån grundsynen om att det är barns bästa som skall vägleda oss har det lett oss till att anse att det är bra att dessa barnen får sin rättsliga trygghet klarlagd.
Och han fick medhåll av Rainmo Pärssinen (s) som slog fast.
– 1000-tals barn i det här landet har en homosexuell förälder och det är dessa barn den här debatten skall handla om.
Även Yvonne Ruwaida (mp) ställde sig mycket positiv till regeringens proposition och kallade detta en ”stor dag”
– Lagen ger en signal om att alla barn skall behandlas lika och att homosexuella föräldrar enligt lagen behandlas som att de duger som föräldrar.
Moderaten Lars Lindblad konfronterade i debatten de som talat om kärnfamiljen.
– Man får för sig att mamma, pappa barn är den enda som kan göra ett barn lyckligt, sa han och påpekade att verkligheten ser annorlunda ut. Och han slog fast för sitt ställningstagande att säga ja till regeringens proposition:
– Barnets rättigheter måste stå över alla andras rättigheter, sa han och sällar sig till oppositionen inom sitt parti.
Minst lika mycket som Alf Svensson dundrade i sitt anförande tog Tasso Stafilidis till med kraft i sitt inlägg. Tasso talade om Ammi Helmadotter som suttit som expert i utredningen om barn i homosexuella familjer. Ammi hänvisade, berättade Tasso, ofta till sin egen situation med fru och två barn. ”Vad händer om jag avlider” frågade hon sig. I vintras avled Ammi och hennes överlevande partner och barnen sitter i den juridiska rävsax som dagens lagstiftning leder till genom att närståendeadoption inte varit möjlig.
Huvudkonflikten handlade om internationella adoptioner. Sten Tolgfors (m) tog med flera andra upp de stora problem som internationellt adoptera enligt forskning visat sig ha, med ökade psykiska störningar och kriminalitet.
– Forskares och barnexperters uppfattningar körs över av politiska skäl, menade han och påpekade att även regeringen i sin proposition krävt att de samkönade familjerna skall ha förebilder av det andra könet knutna till barnets uppväxt.
– Det visar att det finns skillnader på homo- och heterosexuella familjer, menade Tolgfors.
I frågan om internationella adoptioner kom diskussionen mycket att handla om vilka som är experter respektive forskare. Och antydningar om barnexperternas egentliga kunskaper framfördes. Tolgfors förklarade att hans motstånd handlar om bristen på kunskap om risken för hur den adderade påfrestningen att som utlandsadopterad växa upp i en samkönad familj. Han undrade hur de som var för vågade ta ansvar trots denna brist på verklig kunskap.
Ulf Nilsson (fp) menade att det är få, om någon, av de forskare som yttrat sig som varit negativa.
– De som forskat kring barn i homosexuella familjer konstaterar att det inte finns någon skillnad och menar att det inte finns någon anledning att anta att man skall säga nej till att homosexuella skall kunna prövas för adoption, sa han och hänvisade till en debattartikel i Dagens Nyheter.
Barnexperterna i utredningen om barn i homosexuella familjer har dock varit tveksamma till internationella adoptioner.
Johan Lönnrot (v) gick till hårt angrepp på experter och forskare som sanningssägare. Han framförde en historielektion för Sten Tolgfors och hyllade de få riksdagsmän som en gång i tiden vågade gå emot den eniga forskarkår som ställde sig bakom rasbiologin och tvångssterelisering liksom kyrkans hårda syn på ensamstående mammor.
– Jag utgår istället från egna erfarenheter, sa han. Jag känner homosexuella som är underbara föräldrar och homosexuella jag nog inte skulle vilja rekommendera att adoptera.
Socialdemokraten Anders Bengtsson tog upp vikten av att skyndsamt inför möjligheten till assisterad befruktning för lesbiska, en fråga som hamnade i bakgrunden under debatten. Det rättsliga läget kring assisterad befruktning och föräldraskapet skall utredas innan frågan skall tas upp i riksdagen igen.
Elisebeth Markström (s) ville mot slutet av debatten konstatera att det låtit som om det funnits stor oenighet i kammaren om barn i homosexuella familjer och homosexuella föräldraskapet och klargjorde.
– Idag finns en bred politisk samstämmighet för förslag som bara för några år sedan inte varit möjligt att samla en majoritet för. Det är egentligen bara kristdemokraterna som säger nej. Det är en positionsförflyttning som heter duga.
Och hon la till om experternas uttlåtanden.
– När Alf Svensson frågar hur i gössenamn kan vi gå emot barnexperterna när det gäller internationella adoptioner, så måste man fråga varför han i gösse namn går emot barnexperterna när det gäller styvbarnsadoption.
Avslutningsvis frågade Hillevi Larsson.
– Varför är det bättre med en mamma än med två eller en pappa än med två, med anledning av inläggen om vikten av att barn skall ha både en man och kvinna som förebild.
– Varför säger man då inte nej till att ensamstående skall få adoptera, frågade hon och avslutade en ca sex timmar lång debatt.
Riksdagens sammanfattning av det beslut som tas idag:
Lagutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag att registrerade partner ska få prövas som adoptivföräldrar. Det innebär att två partner gemensamt ska kunna adoptera ett barn och att en partner ska kunna adoptera den andre partnerns barn. Registrerade partner och homosexuella sambor ska vidare kunna utses att som särskilt förordnade vårdnadshavare gemensamt utöva vårdnaden om ett barn. För att lagändringarna ska kunna genomföras måste 1967 års europeiska konvention om adoption av barn sägs upp. Eftersom det inte går att bestämt säga när uppsägningen av konventionen kan träda i kraft föreslås regeringen få bestämma när lagändringarna ska träda i kraft. Homosexuella sambor får fr.o.m. den 1 augusti 2002 rätt till tillfällig föräldrapenning i samma utsträckning som heterosexuella sambor. Utskottet föreslår, med anledning av motionsförslag, att riksdagen ger regeringen i uppdrag att påskynda utredningsarbetet om det rättsliga föräldraskapet. Detta för att lesbiska par som har registrerat sitt partnerskap eller lever i ett samboförhållande ska få tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus. Utskottet föreslår, med anledning av motionsförslag, att riksdagen ger regeringen i uppdrag återkomma med lagförslag som hindrar äktenskap respektive partnerskap mellan adoptant och adoptivbarn.
Källa: Riksdagen
Publicerad: 2002-06-05 17:22:52
Uppdaterad 2022-02-07
