[rating value=”2″]
Det bytet och även att kärlekens alla olika sidor skulle vara temat på skivan gjorde att jag hade stora förhoppningar. Då DAD:s specialitet tidigare har varit roliga texter. Bytet av trummis gav mig också en förhoppning om att man var på väg tillbaks till ett eget sound igen efter de senaste plattorna som haft ett väldigt anonymt och slätstruket rocksound till skillnad från de två första plattorna Its After Dark och DAD Draws A Circle, där man spelade en egen och charmig blandning av country och punk. Visserligen så ändrade man soundet redan på tredje skivan, No Fuel Left For The Pilgrims, men de hade ändå en egen stil. Därefter började DAD låta som vilket rockband som helst. Även texterna och imagen som i början var roliga och underfundiga är numera ganska alldagliga.
Visst, Hey Little Airplane har ju både en titel och ett sound som påminner om gamla tider, men annars så finns det inget på skivan som känns märkvärdigt. Skivan känns som ännu en av alla dessa standard-rockskivor som släpps, och därför får den bara 2QX.
www.d-a-d.dk
Källa: Köp D-A-D
Publicerad: 2002-04-15 12:00:00
Uppdaterad 2016-11-15
