Musik
Den stora PR-maskinen kring Peter Jöbacks nya album har ännu inte dragit igång. Men i en pressrelease från skivbolaget berättar Peter om plattan.
Det handlar mindre om anpassning, och mer om mig, om vem jag är. Det finns en låt på det har nya albumet som heter Undress Me den handlar om hur man kan gömma sig bakom en roll, om hur människor kan träffa en tusen gånger utan att se vem man är och så plötsligt så träffar man någon som bara ser igenom allting med detsamma.
Peter fortsätter:
Sedan handlar albumet också mycket om att komma hem till Stockholm. Jag bodde i London i ett och halvt år och har jobbat så himla mycket och då har man inte riktigt tid för att träffa folk. Jag har ju spelat i musikaler och gjort en TV-show och en krogshow och en musikalplatta och tja
jag gillar ju att hålla på med massa saker men jag har försökt byta livsstil lite grann och ta tag i mitt liv.
Han avslöjar ändå att det hårda arbetet satt sina spår och att musiken hjälpt honom när det känts tufft.
Jag har mått pissdåligt i perioder och då har jag haft musik där som hjälpt mig igenom det. Och jag vill att det ska höras, jag vill verkligen ge lyssnaren någonting. Sången är rakare, jag körar själv och det är lite skitigare helt enkelt.
Och en av låtarna ligger honom extra varmt om hjärtat.
Jag spelar piano själv på This Is The Year som är en ballad och en väldigt självutlämnande låt. Min bror är ju pianist och jag tycker att jag spelar så dåligt, men jag bara gjorde det och så tog vi det som det blev.
Det är lite så det är med I Feel Good And Im Worth It. Det kanske är mindre tillrättalagt än om någon annan skulle gjort det. Men det är mer jag.
Singel. Recension.
Peter Jöback Sinner (Sony)
– Ett skutt i rätt riktning
Peters förra album blev aldrig någon favorit hos mig. Det kändes alldeles för tamt och mesigt. Och stack inte ut. Varken låt- eller textmässigt. Möjligen kändes singeln Higher som en liten poppig uppmuntran, men resten av materialet kändes lika spännande som utfyllningslåtarna på nån pojkbandplatta. Och Peter fortsatte att vara den där svärmorsdrömmen vars skivköpare troligen mest bestod av unga tonårstjejer. Men nya singeln Sinner är ett glatt skutt i rätt riktning. Det både svänger och känns fräscht (även om Peters sätt och sjunga på vissa ställen känns väligt mycket Per Gessle). Det hörs att Orup har bidragit med ett och annat i låten – för här finns harmoni och ett gung som inte fanns i en enda av Peters låtar på förra skivan. Och är det bara jag som tycker att Abbas Tiger gömmer sig i låten? (I am behind you, I’ll always find you, I am the tiger)
Peters talang som musikalartist märks även i ett lugnare parti i låtens slut innan Roxette-stråkar, akustiska gitarrer, 70-tals klappar, lite smak av George Michaels Fast Love och Peters stönande tar vid. Sinner är ingen låt som kommer att förändra världen. Men bilden av Peter Jöback blir lite roligare!
Publicerad: 2002-03-11 14:11:04
Uppdaterad 2016-12-26
