Weekendresa
en som har sett en och annan film av Pedro Almodovar lär känna igen något kvarter här och där i Madrid. För om New York tillhör Woody Allen och Rom tillhör Fellini så tillhör Madrid helt klart den spanske filmregissören Pedro Almodovar. Han har en mycket nära relation till staden. En slags hat-kärlek. I sina filmer, som oftast är inspelade i här, visar han de mest fantastiska delarna av staden – men även de allra fulaste. Men vad som än har visats på bioduken är det omöjligt att inte bli nyfiken på Madrid, dess folk och nattliv när man ser Almodovars filmer.
Och det finns mycket att upptäcka i staden. Förutom sevärdheter är det shoppingrundorna, konsten, gaylivet, maten och inte minst musiken som lockar.
Att Madrid blir ett allt populärare resmål för svenskarna skvallrar inte minst statistiken om. 33 000 svenskar reste hit 1994. Förra året hade siffrorna mer än fördubblats. 73 700 svenskar besökte då Spaniens huvudstad. Och medan städer som New York, London och Paris har tappat besökare efter den 11 september förra året har Madrids turism skjutit i höjden. Trots en del oroligheter med den politiska organisationen ETA anses Madrid tillräckligt säkert för att turismen ska blomstra.
Hola madrid!
Vi anländer till Madrid en fredag förmiddag. Temperaturen visar +14 och det är klarblå himmel. På vissa caféer sitter folk i solen och sippar på morgonkaffet. Gatorna är bullriga, från torgen hörs fruktsäljarnas rop och utanför restaurangerna spolas trottoarerna rena. En ny dag har börjat i Spaniens huvudstad.
Madrid ligger mitt i Spanien. På 1600-talet gjorde nämligen Filip II mätningar för att hitta mitten på sitt rike – för där skulle huvudstaden ligga. Och så blev det. Madrid ligger 62 mil från Barcelona och 600 meter över havet. Vädret växlar från riktigt kyliga vintrar till extremt varma somrar. Det är inte ovanligt med temperaturer över 40 grader på sommaren. Men då brukar Madridborna fly sin stad för att semestra i sina hus på landet eller på kusten. Till skillnad från många andra storstäder finns knappt några vattendrag alls eller insjöar i Madrid. Inga friska fläktar når staden på sommaren, så det är ingen överdrift att säga att staden kokar under några månader.
Idag har Madrid passerat tre miljoner invånare och staden blir allt större. Det byggs ut och renoveras, förlängs och förstärks. Och visst kan du ta dig runt i staden med den snabba tunnelbanan, men gå hellre. Gamla storslagna byggnader trängs med yngre arkitektur. Och fasadbelysningarna på kvällarna är maffiga och skvallrar om att du är i en storstad. Det finns mycket att se och det är enkelt att promenera i staden, men se upp så att du inte trampar i alla högar av hundbajs som trängs på de breda trottoarerna.
Och det är gångavstånd till det mesta i staden. I alla fall om man håller sig inom ett område som avgränsas av den vackra paradgatan Gran Via, det kungliga palatset, det enorma 1600-talstorget Plaza Mayor och boulevarden Paseo del Prado. Då behöver man varken oroa sig för komplicerade t-banor eller trötta ben. Även om ett par sköna gympaskor naturligtvis är att rekommendera.
Skulle man bli alltför trött är det bara att hoppa in i någon av alla taxibilar som cirkulerar i city. Och vart man än åker i stan verkar alla taxiresor kosta 50 kronor. Men ha gärna adressen till hotellet nerskriven på en lapp. Madridborna är inte så duktiga på att förstå en spansktalande skandinavs uttal. Och de pratar ingen engelska alls. Inte ett ord. Vart vi än vände oss och vem vi än försökte prata engelska med så var det tvärstopp. No comprendo. No anglais. Hopplöst. Så vårt tips är absolut att damma av Spanska på resan ett par gånger innan du anländer till Madrid. För om du varit i Barcelona och tyckte att de var dåliga på engelska där så är det ingenting mot vad Madridborna är.
Shop til you drop
Att ägna minst en hel dag åt shopping när du besöker Madrid är ett måste. Förutom att den enorma varuhuskedjan El Corte Inglés (där man kan köpa allt från synålar till kameler) finns i vartannat kvarter trängs butiker med märkeskläder, souvenirer och skor. Särskilt gott om skoaffärer finns det runt Puerta del sol.
En butikskedja som de flesta turister (i alla fall bögar) passar på att besöka är Zara, Spaniens gåva till den som vill ha snygga kläder för en billig penning. Här känner man sig hur rik som helst och kan handla utan att titta på prislapparna. Priserna är lägre än H&M:s, kvaliteten bättre och kläderna snyggare. Zara är absolut ett måste för den som besöker Madrid och kedjan har flera butiker i city. Än så länge har inte Zara öppnat några butiker i Sverige. Så du kan vara säker på att ingen annan har likadana kläder som du när du kommer hem. Men inom några år finns nog (tyvärr…) Zara i Sverige, rykten om att de ska öppna butik i Stockholm florerar allt oftare.
Vill man däremot ägna sig åt lite elegantare shopping bör man styra stegen till Calle de Serrano för att få sitt lystmäte.
Den som inte vill köpa billiga kopior av de senaste cd-skivor av någon av de många illegala gatuförsäljarna (3 cd för 50 kr) hittar flera av de stora skivjättarna i city. Priserna på cd-skivorna är lägre än i Sverige och lyssningsmöjligheterna på skivorna är många. Intresset för den spanska latinovågen håller i sig och den som har tid att leta och lyssna lite på utbudet kan hitta pärlor som ännu inte släppts i Sverige.
Att ta en fikapaus mitt i shoppingen kan man i princip göra var som helst i city. Caféerna är många. Och kaffet är starkt och gott. Och att köpa med sig en café latte, någon spansk bakelse och sätta sig på storslagna Plaza Mayor slår det mesta. Plaza Mayor är en läcker röd borggård som pryder de flesta vykorten från Madrid. Det är ett slags omvänt palats som inte har någon utsida och nästan känns lite gömd. Men den har en otroligt stor och mäktig fyrkantig gård på insidan. På våren och sommaren är stället fyllt av de solgassande caféernas uteserveringar.
Imponerande konst
I Madrid finns även några av världens förnämsta konstmuséer. Och visserligen är jag inte någon konstkännare, men att lägga någon timme eller två på något av de tre museer med världsrykte är verkligen att rekommendera. Prado, Museo Thyssen Bornemisza och Centro de Arte Reina Sofia är imponerande. Och ett besök på något av dessa muséer innebär ingen hysterisk trängsel, ingen stress – bara vacker konst. Och på söndagar är det fri entré på muséerna i Madrid, men då är å andra sidan köerna enorma.
Gay gay gay
Gaylivet i Madrid är centrerat till kvarteren runt tunnelbanestationen Chueca. Där trängs gaybarerna, gayrestauranger, caféerna, sexshopparna, hotell och en och annan bokhandel. De stora gaytidningarna i Spanien heter Zero och Shangay. De är båda på spanska, men nästan samtliga gayställen är försedda med gaykartor på engelska. För några år sedan var uppdelningen mellan bögar och lesbiska mer uttalad. Idag har det luckrats upp och ställena är mer mixade än tidigare. Utelivet har expanderat för både bögar och lesbiska även om den lesbiska scenen inte är lika synlig. Pedro Almodovar fick faktiskt Spaniens homosexuella att inte bara kliva ur garderoben i slutet av 80-talet, han fick dem även att sträcka på sig. I filmen Begärets lag från 1986 chockade han publiken med att för första gången visa ett samlag mellan två män. Almodovar var, och är fortfarande, en viktig och inflytelserik person i gaysamhället. I intervjuer vägrar han dock att diskutera sin homosexualitet. Det gör han bättre i sina filmer säger han. Men tro inte att Almodovar försöker normalisera homosexuella. Tvärtom.
Vem bryr sig om någon som är normal? menar Almodovar.
När man promenerar runt i de mysiga och något slitna kvarteren i Chueca möts man av ett myller av regnbågsflaggor. På caféerna sitter gayturisterna och det kindpussas på gatorna.
På senare år har även den straighta publiken hittat till gayklubbarna. Det märks tydligast på Madrids största och populäraste klubb Ohm på Plaza Callao. Klubben tar in närmare 2000 personer och det är väldigt mixat.
Det är det bästa stället i stan, tro mig. Hit kommer alla. Förr eller senare hamnar man på Ohm, säger en spansk kille till oss vid två-tiden på natten när endast ett 50-tal personer har hittat dit.
De kommer vid tre, säger han.
Och mycket riktigt. Vid halv tre strömmar det in folk. Vid halv fyra är stället packat.
I Madrid är kvällen extra lång och slutar inte förrän på morgonkulan. Här partajar man hela natten och den som har tråkigt får skylla sig själv.
En av de mer extravaganta och gayigaste restaurangerna i Madrid är utan tvekan Miranda (som även finns i Barcelona). Den är uppbyggd på ett sätt som påminner om en catwalk. Gästerna sitter på sidorna och äter och serveringspersonalen som består av muskulösa bögar springer på catwalken fram och tillbaka. Varje halvtimma släcks ljuset ner i lokalen och någon av restaurangens 3-meters-dragqueens intar catwalken och uppträder med ett kortare nummer. Det kan vara en imitation av Barbra Streisand, Liza Minnelli eller någon annan klassisk gayikon. När vi var där studsade en akrobat fram längs catwalken till någon mystisk spansk musik. När numret är klart applåderar man, lokalen tänds upp och man fortsätter äta. Men boka bord så fort du kommer till Madrid. Miranda är poppis.
Vill man inte äta på restaurang kan man göra som Madrid-borna själva. Man går från bar till bar hela kvällen och på varje ställe tar man sig lite att dricka och några tapas. Och det finns några barer att välja på. 18 000 barer sägs det nämligen finnas här. Man äter långsamt och mycket. Och tidigast vid tio. Bäst tapas hittar man runt Plaza Santa Ana och mot det myllrande torget Puerta del Sol. Och förstår man inte vad menyerna skvallrar om är det bara att peka på nåt och se glad ut. Allt är gott. Och inte speciellt dyrt. Och med sprudlande spansk cava att skölja ner sina tapas med kan man nästan äta vad som helst!
Publicerad: 2002-02-28 15:02:59
Uppdaterad 2019-09-01
