Dans
Det är en saga som tar med publiken på en resa mellan olika stilar och dansvärldar, berättar Roine.
Man kommer in genom spegeln, in i showvärlden. Man möter såväl cabaretflickan som steppkillen, tillägger Hans.
Huvudrollen Bianca, en musa och en alla tiders showgirl, spelas av Vera Prada som här gör sin första musikalhuvudroll. I föreställningen medverkar åtta manliga och åtta kvinnliga dansare. Den mesta musiken är nyskriven av Kristofer Nergårdh, Mikael Jöback, Johan Landqvist och Pablo Cepeda.
Man skulle kunna jämföra Showstoppers med filmen Moulin Rouge, att man använder en gammal form och lägger in ny musik, säger Hans.
Showstoppers är ert drömprojekt, har ni sagt, på vilket sätt?
Roine: Av många olika anledningar. Dels för att man inte behöver kompromissa. Vanligen finns ett färdigt manus jag måste följa och musik som jag måste koreografera till nu kan vi välja och frossa helt fritt. Och så är det roligt att göra en föreställning där dansen och dansarna är i fokus, och slippa att någon skådis eller artist får all credit fast alla andra sliter arslet av sig.
Är det här första gången ni samarbetar?
Hans: Nej. Första gången vi träffades var när jag gjorde koreografin till Jonas Gardells pjäs Cheek to cheek, och då var Roine med och dansade. Första gången vi sedan jobbade tillsammans var när vi tillsammans gjorde koreografin till Peter Jöbacks tv-show. Och så har vi gjort Idrottsgalan, några melodifestivalgrejer med mera.
Har ni fler drömprojekt på gång?
Hans: En sak i taget. Det kommer det säkert att bli, men inget som vi har bestämt just nu. Vi pratar alltid om saker som vi tycker skulle vara kul att göra tillsammans. Vi har ett fruktansvärt bra samarbete vi gillar samma saker och behöver sällan förklara för varandra vad vi menar.
Vad är ni mest stolta över hittills i karriären?
Roine: West Side story på Oscarsteatern som jag fick Guldmasken för 1997.
Hans: R.E.A. det känns som en spark i arslet på alla som inte trodde på föreställningen. Nu är den inne på sin femte säsong. Och så I grevens tid med Jan Malmsjö på Börsen 1987.
Vad har ni lärt av och om varandra?
Roine: Jag har ju följt Hans ända sedan jag gick på Balettakademien, så jag har sett nästan allt han har gjort. Och lärt mig massor. Hans gjorde showdansnummer som aldrig tidigare setts i Sverige.
Hans: Roine är så jobbig för han kommer ihåg precis allt jag gjort, och säger ofta Minns du det här steget?
som jag oftast har glömt själv sedan länge. Vi inspirerar varandra. Jag ryser när han gör sina grejer Roine är bäst!
Vilka är era största inspirationskällor?
Roine: New York!
Hans: Jag har alltid älskat Bob Fosse, och nu har jag upptäckt en ny favorit på Broadway som heter Susan Stroman. Hon håller på att ta över hela Broadway och har just nu fem shower samtidigt, bland annat Oklahoma, The Music Man och The Producers.
Vilka hoppas ni ska komma och se Showstoppers?
Hans: Alla. Man skulle kunna fega och sätta upp den på Dansens hus och bara rikta sig till en danspublik. Men det vore helt fel då stänger man ju ute en stor del av publiken.
Skulle det funka att ge den här föreställningen på Dansens hus då?
Hans: Absolut! Men det lustiga är att man alltid har fienderna i sina egna led. Det finns säkert de dansare som jobbar för ett modernt danskompani som ser ner på det här, men vanliga Svenssons gör nog inte det.
I pressreleasen står det att ni vill presentera showdans som en konstform. Förklara.
Roine: Vad är det som är konstigt med det? Är det ordet show som gör att man inte tycker att showdans kan vara konst? Ibland retar jag mig på att bara för att man väljer att göra något för en bredare publik så tror folk att man slänger ihop det snabbare, med mindre arbete bara för att tjäna pengar.
Hans: Ibland räknas bara finkultur i det här landet, men showdans är också kultur. Man kan jämföra med att skådespelare ibland ser ner på musikalartister, fast de egentligen borde se upp till personer som förutom att spela teater även måste kunna dansa och sjunga.
Om man inte är intresserad av dans, varför ska man då se Showstoppers?
Hans: Man kommer att ha skitkul ändå! Och man kanske gillar vackra människor
Det är mycket att titta på. Och det ingår i föreställningens idé att vi vill ta död på fördomarna och myterna om showdans att det är gammalt, ytligt och fjolligt. Det finns inga fördomar eller gränser i den här föreställningen.
Roine: Showstoppers har en så stor bredd att jag är övertygad om att alla människor kommer att bli tilltalade av något.
Finns det någon flört med gaypubliken?
Hans: Det är klart det finns. Dels en hel del glitter och glamour, några kitschnummer med glimten i ögat. Det finns visa signaler och blinkningar som kanske inte den straighta publiken uppfattar.
Showstoppers har premiär den 26 januari på Göta Lejon och spelas hela våren.
Publicerad: 2002-01-26 11:00:00
Uppdaterad 2019-01-01
