Annons
Annons

Weekendresa

Det har precis regnat när vi anländer till Manchester. De mörka molnen hänger tungt ovanför oss. Gatorna är blöta, betongen mörkgrå och de röda tegelbyggnaderna ser trötta ut när vi passerar ytterområdena i taxin på väg från flygplatsen. Regn är inget ovanligt i Manchester. Enligt väderstatistiken regnar det 180 dagar om året, därför känns det lite underligt att Manchesterborna kallar sin stad för Englands Barcelona.
Men när molntäcket sedan spricker upp och det blir sol i tre dagar känns liknelsen med Barcelona mer påtaglig. Manchester visar sig från sin bästa sida när vi tillbringar en weekend i en stad som är så mycket mer än bara fotboll.
Manchester har för länge sedan tvättat bort koldamm och tristess. ”Världens första industristad” som den kallar sig har blivit kulturstad. Och den berömmer sig själv över att vara först med mycket. ”Vad Manchester gör idag – gör världen imorgon” har manchesterborna länge skrutit med. Och det ligger nånting i det. Det var exempelvis i Manchester som den första provrörs- babyn föddes, här byggdes den första järnvägsstationen för passagerare och det var här som den första atomen klövs. Det var även i Manchester som Michael Marks först träffade Tom Spencer, två herrar som senare skulle slå sig ihop och bilda varuhuskedjan Marks & Spencer. Ett annat världsberömt möte ägde rum 1904 då Henry Royce stötte ihop med Charles Rolls på Manchesters gator. Två år senare hade de tillverkat den första bilen av märket Rolls Royce.
För nästan fem år sedan ödelade en IRA-bomb stora delar av Manchesters centrum, så under de senaste åren har det byggts och renoverats i varenda gatuhörn. Och det gör det än idag. Slitna tegelbyggnader och lagerlokaler görs om till butiker och exklusiva lägenheter.
På de stora shoppinggatorna i staden samsas spårvagnar med shopping-glada manchesterbor och kameraprydda turister. Det är lugnt och skönt och det råder en total avsaknad av den trängsel som alltid är så påtaglig i städer som exempelvis London. Och det bästa av allt är att det är gångavstånd till det mesta i staden. På en halvtimme har man passerat citykärnan.



Manchester är som ett mini-London. Till och med den vackra byggnaden The Royal Court house ser ut som en mindre variant av Big Ben.
Det bästa man kan göra när man anländer är att rycka ett ex av tidningen CityLife. Det är Manchesters svar på Timeout och Nöjesguiden. Precis som i andra stora städer dyker det hela tiden upp nya butiker, restauranger och barer. Nattklubbar lägger ner i takt med att nya poppar upp, men i CityLife hittar du uppdaterad info om stadens inneställen och en utförlig guide till gaylivet.
Wayne Clews är redaktör för gaysidorna i Citylife. Han berättar att det är väldigt lätt att leva som bög i Manchester.
– Det är kanske bara i London som det är lättare. På gayfestivalen som hölls här i augusti stod 400 000 människor längs gatorna och såg paraden. Alla jublade, vinkade och var glada, berättar han.
– Människors inställning har ändrats mycket under de senaste tio åren. Men Manchester har alltid varit ett föredöme vad gäller yttrande- och åsiktfrihetsfrågor. Så det är nog ingen tillfällighet att Manchester, näst efter London, blivit den mest populära staden att bo i för bögar och flator, säger Wayne.
Och gaylivet är inget som myndigheter och turistnäringen försöker dölja, tvärtom. Gaylivet används som argument att besöka staden.
Efter succén med TV-serien Queer as folk har staden och framför allt gaylivet och gaykvarteren runt Canal Street hamnat i fokus.
Seriens skapare, Russel T Davis, bor här. Han kom hit för 14 år sedan och hade tänkt stanna i sex månader. Han är fortfarande kvar.
– Varför skulle jag flytta härifrån? Manchester har allt, säger Russel, som just nu är aktuell i England med sin nya serie Bob & Rose, som handlar om en bög som blir ihop med sin kvinnliga rumskompis…

Glad to be gay

Det bor två och en halv miljon människor i Manchester. De flesta bor utanför stan, men när 70 000 nöjeslystna beger sig in till ”Madchester” en fredag eller lördag känns nöjeslivet lika påtagligt och alarmerande som i vilken världsmetropol som helst.
Och det är i gayvillage och runt Canal street som det festas mest av allt. Och många manchesterbor beskriver Manchester på typiskt New York-manér som ”staden som aldrig sover”. Och när man befinner sig i Gayvillage en lördagkväll känns det verkligen som det är ett party runt alla hörn. Oavsett vad klockan är.
Störst och nyast är Essential. Där dansas det på två våningar och stället sväljer nästan 2000 personer. Ägaren till Essential är Take Thats förra manager och när stället invigdes för bara några månader sedan uppträdde ingen mindre än Kylie Minogue.
I TV-serien Queer as Folk hänger killarna ofta på en klubb som kallas Babylon – ett ställe som inte finns i verkligheten. Däremot finns den pub dit Vincent tog sin mamma i ett av avsnitten – Via Fossa. Där går inredningen i kyrklig stil i tre olika våningsplan och ger samma hemtrevliga känsla som när Häcktet har sina bästa kvällar.
Manchester är som i Queer as Folk. Här finns en Vincent, en Nathan och en Stuart i varenda bar. Och det märks att Manchester-bögarna vill att deras liv ska vara som på TV. De pratar gärna om serien och är väl medvetna om att den betytt mycket för dem. Både vad gäller Manchester som internationell gaystad som att den straighta befolkningen i staden har tagit sig ner till gaykvarteren för att se ”om det är som på TV”.
– På vardagkvällarna är det däremot inte lika mycket folk ute som det är i serien. Men det har faktiskt blivit bättre, säger Wayne Clews.
Samtliga barer, pubar och klubbar ligger vägg i vägg längs med Canal street, eller ”anal street” som det står på många skyltar eftersom lustigkurrar kryssat över bokstaven ”C”. Det roliga med att festa i Manchester är att man kan ”barhoppa” under en hel kväll. Man behöver varken åka taxi, tunnel-bana eller cykla när man vill gå vidare till ett annat ställe. Det är bara att promenera några meter. Spirit, Tribeca, Poptastic och Paradise Factory är några av de ställen som hängt med längst i stan. Och för de som inte kan få nog av dragshow och den lite mer gammelfjolliga varianten är ett besök på Hollywood Showbar ett måste.
Även om Manchester är väldigt bögdominerat finns det en hel del flator som ser till att ställena mixas lite. Dess-utom finns det ett renodlat flatställe – Vanilla. Där samlas de flesta tjejer förr eller senare under kvällen.

Good looking gays

Människorna i Manchester är mycket vänliga. Och det döljer sig oftast ett leende i varje mungipa. Men om vi i Sverige klär oss som butikernas skyltfönster ser manchesterborna ut som i vilken engelsk förortsfilm som helst. Det är jeansjackor och tränings-overallsbyxor, lite för korta slitna jeans och stora tröjor. Och när man sitter på café och tittar på folk är det svårt att förstå hur de i en stad som denna lyckades hitta fem snygga killar till gruppen Take That. Bögarna här lever faktiskt upp till klyschan ”bögar är snyggare än straighta killar”! För det var faktiskt i bögkvarteren vi såg de mer attraktiva killarna. Och att Årets Mr Gay UK, Carl Austin, kommer från Manchester känns inte alls överraskande.

Chinatown

Ett tjejkast från gayvillage ligger Chinatown. Här trängs de asiatiska krogarna med små kinesiska affärer och butiker runt flera kvarter. Stora neon-skyltar med texterna ”Hong kong”, ”Thaifood” , ”Japanese Take Away” lyser upp natthimlen och ger en känsla av äkta storstad. I Chinatown kan du äta både billigt och mycket. Och vårt tips är att beöka Pacific som är en tvåvåningsrestaurang där det serveras Thaibuffé på övervåningen och kinabuffé på undervåningen. Restaurangen är mycket luftig, elegant och helt inredd i vitt. Men se till att du har några timmar på dig när du ska äta – buffén på Pacific är både generös och god.




Shoppa som stjärnorna

Att shoppa i Manchester är både enkelt och kul. Här finns förutom stora märkeskedjor även butiker med mer inriktade stilar och med egna märken samt andrahands-affärer. Bokaffärerna är många och skivaffärerna stora.
I de norra kvarteren är butikerna mer inriktade på streetkläder, independent och nya designers. Ett bra exempel är Geese. Det är en rätt liten, men hipp butik med egna märken designade av Steve Caton. Och bland de mer frekventa besökarna märks David och Victoria Beckham.
En annan kul affär på en trevlig gata (Oldham street) är Pop. Kitschigt och något förvirrat på samma gång. På nedervåningen hittar man secondhand- kläder och en skivaffär specialiserad på vinyl-skivor från Motown. På det övre planet finns ett café som är inrett på ett sätt som för tankarna till Villa villekulla, Madame Tussauds och Peach Pit.
Ett besök på Affleck´s Palace känns också om ett måste. Bakom den något enkla entrén hittar man en färgstark och alternativ inomhusmarknad i fyra våningar. Det är second-hand kläder, läder och nitar, neonkläder à la Cunigunda, Star Wars-rariteter och gamla 60-tals kläder. Allt i en enda röra. Några säger att Affleck´s Palace har haft sin storhetstid, men hur som helst är det väl värt att kolla in.
I city är det Market street som är den stora (och trevliga) shoppinggatan. Här finns bland annat 50 modebutiker och 12 skoaffärer. Den kan ses som en lite finare variant av Drottninggatan i Stockholm.
Men det är King street som är shoppinggatan för de tjocka plånböckerna. Armani, DKNY, Boss, Diesel, Vivienne Westwood och Ted Baker är några av de butiker som lockar till sig överklassen och de mer modemedvetna kunderna.
Och till skillnad från Stockholm har nästan samtliga butiker i city även öppet på söndagarna.

Dinera kungligt

Att hitta ett ställe att äta på i Manchester är verkligen inga problem. Italienskt, japanskt, engelskt, spanskt – allt finns. I tidningen CityLife listas de bästa ställena med uppdaterade beskrivningar och rekommendationer. Men den som vill smaka på lyxen och kanske få chans att se en och annan kändis bör styra stegen till Reform Bar and Restaurant. Den ligger i det finansiella distriktet i city i ett hus från 1870. Där huserade länge en mycket exklusiv herrklubb, men har sedan september 1998 varit en av Manchesters mer fashionabla restauranger. Här har världskändisar som Spice Girls, Westlife, Monica Lewinsky och Mark Owen dinerat kungligt när de varit i stan. En trerätters middag med vin och fördrink går på strax över 1500 kr men kan rekommenderas varmt.

Popstjärnor från
Manchester

Liverpool må vara Beatles hemstad, men det är ändå Manchester som är Englands stora musikstad. The Hollies, Take That, The Bee Gees, Oasis, Simply Red och The Smiths är bara några av de band som Manchester fött fram och som dominerat musiklistorna världen över i decennier. Musik-intresset är stort och skivjättarna HMV och Virgin har flera stora skivaffärer mitt i city.




Beckham Palace

Förr var det köpmännen och fabriksägarna i bomulls- och textilindustrin som tjänade mest pengar i Manchester, idag är det fotbollsspelarna.
Manchester United är stadens fotbollsklubb och stolthet. Med sina 40 miljoner fans världen över är det även en av världens rikaste fobollsklubbar. Kungen är naturligtvis David Beckham, som förväntas skriva på ett nytt kontrakt med klubben när säsongen är slut. Ett kontrakt som ska ge honom en och en halv miljon – i veckan.
Fotbollsstadion, Old Trafford, har plats för 68 230 åskådare. Den som har så mycket pengar att han inte riktigt vet vad han ska göra med dem kan alltid hyra en av de 180 privatboxar som finns längs fotbollsplanen. Hyran är 32 000 pund per år. Men ställ dig i kö redan idag – väntetiden på en privatbox är nio år.
Och manchesterborna ÄR intresserade av fotboll. Det är inte bara taxichaufförer och straighta medelålders män som pratar fotboll. Till och med bögarna anlände senare än vanligt till gayklubbarna denna lördagkväll eftersom det spelades en viktig fotbollsmatch på TV. Så för att bättra på dina chanser på krogen bör du kanske, innan du besöker staden, utöka dina kunskaper om engelsk fotboll så att det sträcker sig lite längre än till att ”David Beckham är ju snygg”.
Tre dagar i Manchester är precis lagom. Man hinner se det man vill se och trots att den engelska pundet är otroligt dyrt räcker pengarna längre än i London.
På söndagkvällen hoppar vi in i taxin för att ta oss till flygplatsen. Vi sätter oss i baksätet och tittar på klockan för att se hur lång tid det tar innan det oundvikliga kommer:
– Did you watch the game last night?, säger taxichauffören
Det tar 16 sekunder.

Mer info om Manchester på:
Visitor Center
Manchester On Line

Publicerad: 2001-10-29 12:44:47