Musikalproffs
Hur föddes ditt intresse för musikaler?
Jag hade sett Les Miserables på Cirkus och Phantom of the Opera på Oscars. Jag var väl inte överväldigad direkt men det satte sig i mitt huvud. Jag fascinerades av att man i musikaler lyckades sammanföra de tre konstformerna dans, sång och skådespel och att artisterna var tvungna att behärska dessa på scenen.
Senare gick jag Performing Arts School i Göteborg, en dans- och musikal-utbildning. När jag var färdig fick jag bland annat roller i La Cage Aux Folles, Miss Saigon och Les Miserables.
Jag var med i Skandinavien-premiären av Rent i Oslo. Rollen som transan Angel medförde tidningsrubriker, vilket var skoj. De är ju lite mer konservativa där än här hemma. I Norge är det ju bara olja och skidåkning som gäller.
Du har sett nästan alla musikaler i Sverige, har du även varit mycket på Broadway och West End och tittat?
Nja, jag är lite allergisk mot det här Broadway, Broadway. Jag har mer specialiserat mig på London. Där har jag sett allt!
På 80-talet blev det en boom med enbart tragedimusikaler. Det var Les Miserables, Phantom of the Opera, Sunset Boulevard och inte minst Miss Saigon som är tragediernas stora tragedi. Och jag tror vi blev mättade på det. Men personligen älskar jag tragedier, jag gråter hejdlöst i salongen, säger Thomas och skrattar.
Nu har det blivit populärt med lite gladare och popigare musikaler som Mamma Mia! och Pet Shop Boys-musikalen Closer to Heaven. Även gamla och nya musikaler produceras direkt för filmduken. Rent var ett nytänkande, en milstolpe i musikalvärlden, precis som Hair var på 70-talet.
Många tycker att musikaler känns förlegat, håller du med dem?
Nej, men jag kan förstå att många upplever det så. Musikaler har funnits så länge och i otroligt många olika former. Här i Sverige är vi kanske inte så nyskapande. Det beror till mångt och mycket på att det i Stockholm bara finns några få stora producenter. Det är Hasse Wallman, Vicky von der Lanken och Proscenia. Det finns inga finansiärer idag som vågar sponsra såna här enormt kostsamma projekt. De ser hur det gick för Miss Saigon som var den dyraste uppsättningen som skapats i svensk teaterhistoria. Miss Saigon hade visserligen rekordet inom försäljning av förköpsbiljetter men sedan lyckades inte bussbolagen sälja biljetterna och musikalen fick läggas ner. Senare gick teatern i konkurs med Annie. Det har avskräckt många från att satsa stort.
Vicky satsar ju på säkra kort såsom Hotelliggaren, Svensson, Svensson och nu Lorry. Hon tar gamla TV-succéer med exakt samma artister. Och det kan man inte klandra henne för. Hon kör säkra kort i en bransch som är väldigt osäker.
Få har ju råd att satsa på nyproduktioner som Kristna från Duvemåla. Det krävs ju en Björn och en Benny för att finansiärerna ska nappa. Och eftersom det inte kommer några nya musikaler kan det ju kännas som om genren är förlegad.
Vilken musikal skulle du själv vilja att de satte upp i Stockholm?
En musikal som garanterat skulle gå hem i gaysammanhang är nog Sunset Boulevard. Den bygger exakt på filmen och är oerhört tragisk, men med en bedårande scenografi. De som gillar det pråliga, glassiga, stora, lyxiga och glammiga skulle verkligen få sitt. I övrigt tycker jag att det borde skrivas fler svenska musikaler.
Berätta vad sajten stagepool.com är för något.
StagePool startade jag för ett år sedan tillsammans med Anna-Clara Blixt och Ulrika Hellström. Det är en kanal mellan artister och producenter. En betalsajt där de hittar varandra. Lunarstorm och Sylvester har en liknande uppbyggnad. Man loggar in, men istället för att chatta eller ragga är man ute efter jobben som visas när man loggat in. Sajten har på mycket kort tid blivit en av de viktigaste mötesplatserna i den skandinaviska underhållningsbranschen och lanseras just nu även i Tyskland, Österrike och Schweiz.
Tipsar ni om både svenska och utländska jobb?
Vi försöker scanna av allt. Det måste vi. Svenskar är ju så eftertraktade på marknaden. De går på export. Hundratals svenskar har roller utomlands. I Tyskland har exempelvis Nina Pressing huvudrollen i Starlight Express. Niklas Andersson gör succé i England med Les Misérables. I musikalen Elisabeth finner man Jesper Tydén i en huvudroll och Kaj Hagstrand som Quasimodo i Disney’s Ringaren i Notre Dame i Berlin.
Men i svenska tidningar läser man ju bara om Petra Nielsen och Peter Jöback?
Ja, Nielsen, Jöback, Bethke, syskonen Dyall, de fick ju sitt genombrott under de gyllene musikalåren i slutet på 80-talet, början på 90-talet. De blev tonårsidoler genom tidningar som Okej och Frida. Sex musikaler i rad gjorde storsuccé på Chinateatern – Grease, Fame och West Side Story var några. Och det här gänget var ju med i många av våra folkkäraste uppsättningar så media hårdbevakar dem än idag.
I oktober sätter Dramaten upp Cabaret med Malena Laszlo i huvudrollen, är det inte lite oväntat att Dramaten sätter upp en musikal?
Ja, det är stort. Det är inte första gången men visst är det kul att de sätter upp en musikal, men jag hoppas inte att det blir en musikalscen. Jag tycker det är lite udda att ställen som operorna och institutionsteatrarna sätter upp musikal, det är inte vad de är bäst på. Privatteatrarna är bättre på det eftersom de varken har någon anställd orkester, ensemble eller kör utan måste ta in nytt folk till varje produktion vilket resulterar i att de handplockar människor för särskilda roller. En institutionsteater har däremot en stor fast anställd ensemble som även om de inte vill vara med i uppsättningen måste det eftersom de är kontraktsanställda. Då är det risk att det skär sig lite om inte ensemblen brinner för sitt uppdrag.
Varför tror du att en stor del bögar är tokiga i musikaler? Eller är det en myt?
Det ligger säkert nånting i det. Men det kan delvis vara en myt. Visst finns det många fantaster som är gay, men dem stöter man nog oftare på i Tyskland, London och New York tycker jag. Där är de mer fanatiska i gaykretsar. Det är musikal, musikal, musikal. Och alla vet vem som spelar vilken roll i den och den musikalen. Musikalartisterna är stora stjärnor – alla har de minst en fanklubb vardera – och de är ofta på omslagen på gaytidningar. Och på musikaltidningarna utomlands jobbar det ju väldigt mycket gayfolk. Det är helt absurt!
Men man kanske ska vända på frågan; varför många straighta män ofta har svårt att erkänna att de gillar musikaler. Ibland hör man ju nån kille som säger att de varit på musikal eftersom flickvännen ville gå. Även om de gillade musikalen vågar de inte riktigt stå för det. De tycker väl att det är lite för fjantigt, fjolligt och glammigt. Det är ju ingen fotbollsmatch liksom.
Mer info om musikaler hittar du på:
Publicerad: 2001-10-07 02:00:00
Uppdaterad 2016-11-15
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
