Hur ska publiken reagera på Loreen?

Dags för den sista deltävlingen av Melodifestivalen 2017. Och den handlar egentligen bara om en person: Loreen.
Eurovisionvinnaren är tillbaka i Melodfestivalen efter att hon 2012 vann först Melodifestivalen i Sverige och sedan Eurovision i Baku. Klarar hon att möta förväntningarna?
För det är verkligen ingen ny Euphoria hon tävlar med. Hennes budskapsstarka Statements är visserligen favorittippad men vad känner publiken när de får se hennes mörka treminutersperformance? Det liknar inget annat vi sett på en Melodifestivalsscen. Det är refränglöst, stenhårt, och visuellt genommörkt. Vi tror att det kommer att funka, men mer om det i betygen här nedan.

Programmet är inget vi behöver säga mycket om. Samma trötta sketcher som inte får skratt, showiga öppningsnummer och finesslösa Hasse-i-publiken. Clara och David är fortsatt bra, men med manus som dessa så blir intrycket bara en axelryckning.

QX Schlagerprofiler Ronny & Ken ger här sina betyg, tippningar och omdömen!

Jon-Henrik Fjällgren ”En värld full av strider”

QX QX QX
Ronny: Jag var helt knäckt för två år sedan när hörde Jag är fri (Manne Leam Frije) i den tredje deltävlingen i Östersund. Jon Henriks jojk träffade mig rakt i hjärtat och på finalfesten, när han slagits av Måns grät jag en skvätt över den uteblivna segern. Nu när JH kommer tillbaka gör han det med en betydligt mer radiovänlig låt och backas upp av en grym sångerska som heter Aninia. Den härliga refrängen får klart godkänt av mig och jag är säker på en AC-plats.

QX QX QX
Ken: Jag ska erkänna att jag var aldrig helt med på Jag är fri-tåget, men den här korsningen av innerlig jojk och en härlig dansbands-refräng (den har till och med en helt skamlös tonartshöjning) har fått den här sköra vecka-fyra-kroppen att till och med fälla en liten tår då och då under repetitionerna. Jag kan inte ett ord samiska, men oj vad det här träffar rätt. Och att det kan finnas en så kraftfull röst i en så liten man! Bottnar man så till 100% i sin grej så är man gjuten i topp fyra, och det här är absolut minst i Andra Chansen efter i kväll.

Alice ”Running With Lions”

QX QX
Ronny: Jag vill så gärna tycka om det här men det är så ljummet, så ljummet. Stackars Alice kämpar och kämpar med stämbanden men det tar ändå inte fart. Hon jagar liksom ett lyft som aldrig infinner sig. Precis som Jasmine Karas låt från förra veckan har Running With Lions en väldigt snygg brygga, men det är också allt. Det känns som att detta är en skiss av en bra låt, inte en färdig produkt. Nä, det här trötta lejonet saknar bett.

QX QX
Ken: Nej, nu får det vara slut med alla de här halvhjärtade försöken att göra en Mello-variant av en valfri “EDM-DJ-samarbetar-med-Sia Furler”-låt som alltid innehåller en blek vers, en riktigt snygg brygga och så en instrumental, supersvag refräng. Förra veckan var det Jasmine Kara med en dubstep-refräng, den här veckan är det Idol-Alice med en symfonisk dito. Då blev det en sjätteplats, och någonstans där tror jag att Alice hamnar också om hon inte får ordning på stämbanden (eller någon annan i startfältet gör bort sig helt).

Les Gordons ”Bound to Fall”

QX QX
Ronny: Svensk indierock med en frontfigur som inte alls lyfter den här nittiotalsdoftande saken. Refrängen är verkligen helt okej, men resten är så förglömligt. I bästa fall kan det bli en femteplats men nä, jag tror detta gallras bort snabbare än jag hinner säga trumset.

QX QX
Ken: Alltså, det här är väl egentligen inte en så dålig låt, och grabbarna verkar vara ett riktigt gött gäng, men det hela känns så otroligt mycket som en parodi på svensk indiepop anno 1995 att jag inte riktigt kan ta det på allvar. Det är lite This Perfect Day, lite Mando Diao, lite Brainpool, lite Popsicle, ja listan kan fortsätta i all oändlighet. Inga dåliga referenser kanske, men att det här skulle fungera på något annat än ett nostalgiskt plan är jag tveksam till. Bråkar om femteplatsen med Alice.

Wiktoria ”As I Lay Me Down”

QX QX QX QX
Ronny: När Wiktoria återvänder till festivalen blir det med en vansinnigt medryckande popcountry med stora stänk av gospel. Det växer för varje lyssning och Wiktoria sjunger den fantastiskt. Det enda som jag tycker är sådär är numret, som återigen innehåller projektioner, och inte lyfter låten till de magiska höjder jag hoppats. Men Wiktoria är så pass mycket stjärna att detta leker sig till final.

QX QX QX QX
Ken: Den här mixen av pop-hit, gospel och country i kombination med Wiktorias grymma röst luktar verkligen radiohit lång väg. Går detta inte till final i kväll beror det bara på den där omotiverade LED-sängen som någon släpat in och alltså för andra året i rad tvingar in Wiktoria i massa onödig teknik som begränsar henne snarare än lyfter henne (tips, man behöver inte lägga sig ned i en säng bara för att man sjunger om det, jag lovar), men jag tror det behövs mer än så för att stoppa detta från att gå direkt till Solna.

Axel Schylström ”När ingen ser”

QX QX QX
Ronny: Den här svenska poprökaren levereras stensäkert av Idol-fyran Axel. Han sjunger bra, numret svänger rätt mycket med fyra sköna dansare, och det är bra tryck i låten. Den här typen av danspop är så välkommen i festivalen! Mer sånt här! Hur det går? Tja, med tanke på det jag nämnt känns det ju gjutet bland de fyra i topp. Problemet är att Axels charm och kameraflirtande inte riktigt går genom rutan. Axel, som brännskadades när han var yngre, har svårt att artikulera fram den värme som ofta kommer naturligt när man rör ansiktet och då blir det lite lite kyligt. Men med ett väldigt fint ”vykort” innan han intar scenen så hoppas jag att tittarna fattar grejen ändå och röstar Axel vidare. Det förtjänar både han och låten.

QX QX QX
Ken: Jag tycker väldigt mycket om den här härliga glad-poppen på svenska som känns som man korsat den typ av musik som Danny gör numera med gammal Orup och ett dansbeat. För mig är detta samma typ av Mello-lyckopiller som Boris Renés Put Your Love on Me var förra året, och fick jag bestämma så vore en Andra Chansen-plats självklar. Nu får jag ju inte det, och Axel har tyvärr inte riktigt lyckats övertyga i rollen som dansande popkille på repetitionerna, men jag har samtidigt svårt att se vad som skulle ta den där fjärdeplatsen annars? Nä, jag behåller nog mitt tips att vi hör det här redan om en vecka igen.

Sara Varga & Juha Mulari ”Du kan inte ändra på mig”

QX
Ronny: Ögat ser Sara Varga och Juha Mulari på scenen men örat hör Anna Book och Rikard Wolff. Det är verkligen så likt röstmässigt, lyssna noggrant ikväll! Men nä, den här väna vispopen har vi redan hört med Charlotte Perrelli och detta är bara aningen bättre. För detta är så tråkigt att klockorna stannar. Det tar liksom inte alls tag utan puttrar bara på. Kvällens kaffepaus.

QX
Ken: Det här vill så otroligt gärna vara en variant på Lars Winnerbäck & Miss Lis superhit Om du lämnade mig nu, men landar istället bara en liten, liten bit över Charlotte Perrellis magplask i Göteborg för tre veckor sedan. Det är fint och det är duktigt, men ack, ack så tråkigt och sömnigt. Nä, jag har svårt att tro att det här kommer ta sig någonstans än möjligen in på en tiondeplats på Svensktoppen så småningom.

Loreen ”Statements”

Numret: QX QX QX QX QX  Låten: QX QX
Ronny: Jag hatade verkligen den här låten när jag hörde den på uppspelningen i onsdags. Smutsig industrigrunge kryddat med primalskrik är verkligen inte min bag och jag kunde för mitt liv inte se hur folk kunde gå igång på det här. Och jo, jag tycker fortfarande inte att låten är riktigt lyssningsbar.
Men. När jag såg numret och blev jag helt blåst av stolen. Det är ett treminutersperformance som man bara inte kan slita blicken från. Tänk en mörk Sia som går längst fram i en politisk marsch till ett tungt beat. Jo, man kan diskutera låten, för det heter trots allt Melodifestivalen. Och jag tror inte det här är en låt som kommer ligga i topp på Spotify fram till finalen. Men detta är ett nummer som skulle vara superhärligt att skicka till ESC för att röra om, och för att jag är övertygad att Europa skulle älska det. Tänk alla udda utrryck vi sett genom åren. Detta toppar allt det, och nu är det dessutom med Loreens fantastiska röstakrobatik. Jag tror att nog folk kommer att älska det här och hjärtat kommer flamma från första bildruta till sista.

QX QX QX QX QX
Ken: Det har snackats en hel del om att det här är mer ett konstprojekt än en låt, och visst, det är ju inte direkt Fångad av en stormvind som Eurovision-drottningen Loreen gör comeback med i Melodifestivalen, men nog fan är det en låt. Och en riktigt bra sådan också. Det där pulserande industri-beatet som utgör refrängen medan Loreen vrålar Statements är faktiskt to die for. Älskar det. Och jag älskar såklart även det här numret, det här numret som både är tävlingen hetaste vinnarkandidat (jo, jag vågar nog säga det nu) OCH den typen av mellanakt som vi längtat efter i fyra veckor. Och jag älskar så klart Loreen, en artist vars röst känns som den kan riva murar både bildligen och bokstavligen.

Final: Loreen & Wiktoria
Andra Chansen: Jon-Henrik Fjällgren fest: Aninia & Axel Schylström
Femma: Les Gordons
Sexa: Alice
Sjua: Sara Varga & Juha Mulari