Tredje deltävlingen har en klart lysande stjärna i Robin Bengtsson som gör en funkpoppig låt som fick igång publiken i Växjö. I Can´t Go On ser ut att vara den säkraste segraren här och kan nog inte vinna totalt, men väl toppa Robins femteplats från i fjol. Topp3?
I övrigt är det svårt att sia. Poptrion The Fo&o gör inte den Melodifestivaldebut som man hoppats på och låten Gotta Thing About You lyfter aldrig. Men med horder av fans kan de ta den andra finalplatsen. Debutanterna Bella & Filippa kan skrälla sig till final med sin trallvänliga Crucified om publiken är på lättcountryhumör.
Nåja, mer om vad vi tippar i betygssektionen här under.

Annons
Annons

Programmet då? Tja, inte mycket att säga egentligen. Fantastin i manuslägret är inte direkt sprakande då man än en gång för ett öppningsnummer som berättar att Mellon är hela Sveriges fest. Jaha, what else is new liksom. Skärp er nu.
Mellanakten med Clara som discodiva med Alcazars Lina & Tess var betydligt roligare. Det var en härlig version av Not a Sinner Nor a Saint med en peppig text till alla tonårstjejer. Heja sånt här! (Säger jag nu, sen gör Alcazar en ”Charlotte” och kommer tillbaka med en gitarrballad. Grattis Liksom.

Robin Bengtsson ”I Can´t Go On”
QX QX QX QX
Ronny: Veckans Timberlake-bidrag. Jag tycker detta är långt mycket bättre än Benjamins låt förra veckan, men det är fortfarande inte min musikaliska påse. Det är slickt, listigt och radiovänligt, och därmed gjutet i topp. Numret är helt klart finalvärdigt med sina rullband, och greppet att starta ute i kulisserna känns fräscht. Robin kommer att segla till final och jag tycker det känns helt rimligt. Heja!

QX QX QX QX
Ken: Veckans “Justin Timberlake-låt” är klart mera Mello-härlig än Ingrossos variant förra veckan. Constellation Prize-Robin levererar sin radio-smash perfekt med nytänkande inledning, härliga åttiotalsfärger på ljuset, ett gäng snygga dansare och ett väl utnyttjat rullband, och alltihop är verkligen en master class i hur man döljer att en artist som inte är någon dansare ändå känns som att han dansar. Veckans säkraste hit och finalist.

Krista Siegfrids ”Snurra min jord”
QX QX
Ronny: Krista är så välkommen i min Melodifestival,  och skulle så gärna se att hon gjorde succé här. Hennes energi är så Linda Bengtzing-härlig och det är ju Lindas mantel hon skulle kunna axla i Melloriket. Men tyvärr gör hon fel låtar! Efter förra årets ljumna mellanmjölkspopschlager Faller så är detta ännu ljummare. En klubblåt på svenska i midtempo i Maggio-land låter på pappret bra, men resultatet snurrar bort sig. Ut direkt tyvärr.

QX QX
Ken: Jag älskar Krista, hon är verkligen en av de mest energifyllda och härliga människor jag träffat i den här cirkusen, men jag kan inte för mitt liv förstå varför hon väljer att komma tillbaka till Mello med den här småblaskiga dansversionen av vad som skulle kunna ett albumspår med Linnea Henriksson. Det är inte direkt dåligt, bara lite poänglöst, och Krista jobbar verkligen stenhårt för att sälja in låten som något mycket lyxigare än vad den är, men tyvärr är jag rädd att det ändå inte ens räcker till topp fem i kväll. Snälla, kan någon ge Krista en riktig smash till nästa gång!? Hon är så värd det.

Anton Hagman ”Kiss You Goodbye”
QX QX QX
Ronny: Refrängen är Stitches med Shawn Mendes och läckert Spotifyanpasad. Och Hunk-Hagman är kanske det snyggaste som Melodifestivalen presenterat sedan Eric Saade gjorde entré 2010. Men tyvärr är numret stelare än stelast och Hagman gömmer sig bakom en gitarr och bjuder inte ens på en enda höftvick. Att han heller inte kn***ar kameran som hans föregångare inom genren ligger honom också i fatet. Att mer koncentrera sig på att ta ackord på gitarren gynnar inte numret. Så synd på så bra låt och skön sångare.

QX QX QX
Ken: Hitta den perfekta klonen mellan Anton Ewald och Eric Saade, häng på den en gitarr, klä på den kläderna från George Michaels Faith-video, och häll över en enorm skopa Shawn Mendes… Voila! Där har du Kiss You Goodbye med Youtube-fenoment Anton Hagman. Här finns potential till ett enormt genombrott, men det slarvas bort med ett lite trist nummer, två ögon som är stängda alldeles för ofta och en låt som känns härlig den första minuten, men som sedan mest känns tjatig. Borde nog räcka för en Andra Chansen-biljett, dock.

Jasmine Kara ”Gravity”
QX QX QX
Ronny: Minns ni Ellen Benedichtssons Insomnia från 2015? Tre låtar i en med en snygg ABBA-brygga, men som föll platt i refrängen. Här har vi en låt i exakt samma stil. Bryggan till refrängen är så snygg att jag vill utropa den till årets bästa, men när instrumentalbreaket i refrängen anländer vill jag precis som Perrelli  ”…bara skrika”. Vad fan! Detta kunde ju blivit så fruktansvärt bra, nu blir det ett märkligt  mellomischmash. Numret är däremot schlagerhärligt och Kara ser ut som en liten Oops-Britney de luxe. Andra Chansen?

QX QX
Ken: Det här är Melodifestivalens motsvarighet till en “luremus”. Precis när man vaggats in i känslan av att detta är en perfekt Eurovision-guilty pleasure (som stulit precis lagom från David Guettas Titanium) så förvandlas den till en ganska förfärlig dubstep-macka som åtminstone jag aldrig kommer vilja ha på repeat i mina lurar. Plus dock för ett snyggt nummer som är rödare än Mao Zedong, Jasmines variant på Britneys avlagda latex-catsuit och de snygga animerade effekterna i TV-rutan. Femma?

Owe Thörnqvist ”Boogieman Blues”
QX
Ronny: Jag fattar att det är kul att presentera Owe som den äldsta tävlanden i Melodifestivalens historia. Och Owe är ett riktigt krutpaket som gör sitt nummer bra. Men nä, detta är inte min grej alls. Det enda som skulle göra mig glad om detta skulle skrälla sig till typ AC är att gamla artister kan lyckas. Det vore ett kul kvitto på att det inte är helt kört för alla över 40. Men nä, om nåt äldre ska skrälla så är det väl inte denna mossa?

QX
Ken: Jag har alltid haft svårt för rockabilly och den här korv-boogie woogien är inget undantag. Det är något med den där spelade överkäckheten (kolla bara in körtjejerna) och hela retro-grejen som jag inte klarar av överhuvudtaget. Det betyder ju inte att Owe Thörnqvist gör bort sig på något sätt. Han gör snarare exakt precis det han ska och ser till skillnad från många andra i den här cirkusen ut att ha superkul på scenen varje gång han river av sin låt. Men att den appröstande TV-publiken därför plötsligt skulle sluta rösta på radiohits och istället slå om till femtitalsrock tror jag inte en sekund på. Kul debut, men utanför topp fem.

Bella & Filippa ”Crucified”
QX QX QX QX
Ronny: Tänk er den ljuvligaste korsningen mellan Timoteij och First Aid Kit. Så ser det ut, så låter det, och så luktar det typ. Bonussystrarnas countrypop med gospelkörer och handklapp är kanske den läckraste bagatell jag hört i Melodifestivalen och refrängen sitter som klister efter lyssning ett. Jag vill så innerligt att detta skräller sig förbi de favorittippade och betydligt mer namnkunniga killarna i startfältet. Crucified kommer att bli en radiohit utan dess like och sitter systrarnas stämsång så kan detta vara årets enda och mest härliga skräll.

QX QX QX QX
Ken: Tjejerna är väl kanske egentligen lite väl väna för min smak, men den här tralliga countryn har en oemotståndlig refräng som känns lika klockren som en Miss Li-hatt på en festivalspelning med First Aid Kit. Riktigt, riktigt härlig. För en Eurovision-nörd som undertecknad känns stölden av The Common Linnets motorvägs-golv lite onödig, men annars är numret varmt och inbjudande, och får bara tjejerna ordning på sina förkylda röster så kan jag inte tänka mig annat än en topp-tre-placering för den här låten.

FO&O/Felix, Omar & Oscar ”Gotta thing about you”
QX QX
Ronny: När en av de största teensensationerna i Sverige gör Mellodebut så hade jag hoppats på så mycket mer än den här genomljumna radioskvalaren. Det är långtifrån dåligt men det är bara så MEH. Att killarna försöker lyfta låten genom det mest överkoreograferade numret typ någonsin ser bara märkligt ut. Det var länge sedan en koreografi i Mello kändes så oharmonisk. Jag tycker att detta hör hemma i Andra Chansen, för killarna förtjänar inte att floppa. Men fan, till final ska det inte. Inte direkt i alla fall.

QX QX
Ken: Om inte det här bandet varit svenska mästare i hängivna fans och i att ragga röster för att vinna olika priser (Rockbjörnen, MTV Music Awards, etc) så hade jag aldrig tippat den här ganska bleka, överkoreograferade låten längre än till Andra Chansen. Det har ju buzzats om de här grabbarna i flera år, så nu när de gör Mello-debut hade jag hoppats på en riktig dunderhit och något som skulle kunna ha vinstvarning i Friends, men den vibben får jag inte alls av I Gotta Thing About You (det snyggaste med den är den ogenerade stölden av Ratatas Jackie i inledningen). Men kunde JTR gå direkt till final 2015 utan ens bråkdelen av The FO&Os fanbase, så finns det väl (tyvärr) inget som stoppar den här trion heller. Trist.

Final: Robin Bengtsson & The FO&O
AC: Bella & FIlippa & Jasmine Kara
5: Anton Hagman
6: Owe Thörnqvist
7: Krista Siegfrids