Annons
Annons

Vi som är lite över 30 har mest sett Linus som Niklas och Pernilla Wahlgrens söta lillebror. Charmtrollet som spelade i ”Rasmus på luffen” och ”Bröderna Lejonhjärta”. Men idag är han en vuxen man. Han har varit singel i större delen av sitt vuxna liv. Han bor ensam i en lägenhet på söder i Stockholm. Och på senare år har det ryktats om hans läggning. Gillar han killar eller tjejer? Och vet han om att det pratas om honom?
– Nej, inte direkt, för nåt år sedan kom det i och för sig fram en tjej till mig och sade ”Varför är du gay?” Då blev jag lite paff. Annars har jag inte hört så mycket faktiskt, men de som har hört ett sånt rykte kanske inte vågar berätta det för mig, skrattar han. De tror väl att jag ska bli stött. Men det blir jag inte, jag tycker faktiskt att det är lite kul! Jag blir så fascinerad av hur dessa rykten tar fart.
– När jag var på Patricia för några söndagar sedan för att se Conny uppträda med ett nummer från Rent-musikalen kom det fram en massa folk till mig och sade ”Vad kul, Linus”. Och jag såg på dem att de trodde att jag äntligen kommit ut!
– Och vet du, när jag stod där med en öl kom det fram en kvinna i 50-års åldern till mig och sade ”Nämen Linus! Hej!”. Jag tittade bara på henne. ”Känner du inte igen mig, det är ju jag, din gamla mattelärare, vad kul att du äntligen kommit ut”.
(Skrattar)
– Hon var helt övertygad om att jag var där för att jag var bög.

Varför tror du att det ryktas om att du är bög?
– Ja, det har jag ingen aning om, men jag har ju aldrig haft en offentlig tjej som jag gått ut och presenterat, då kanske det börjar pratas på en gång. Jag vet inte.
– Men om jag träffar en tjej så går jag ju inte jag ut med henne på premiärfester efter en vecka och säger att det här är min nya tjej. Jag vill att det ska kännas lite mera fast om jag ska göra det.

Vilken typ av tjej skulle du vilja ha?
– Jag tror jag faller för självständiga tjejer som är lite grabbigt coola – och inte så där jättefeminina. Jag faller för de lite mer tuffare tjejerna, inte hårda, men tuffa. Nån som vågar hänga med och åka på min motorcykel.
(Skrattar)
Är du svår att vara tillsammans med?
– Jag vet inte, jag har ju inte haft några längre förhållanden. Så jag vet faktiskt inte.

Är det du som tröttnar och gör slut?
– Det har väl tagit slut i samförstånd – i alla fall de få förhållanden som varit lite mer än bara en flört. Jag går inte in i ett förhållande om jag inte känner att det funkar till 100 procent. Känner jag inte att det här verkligen är en tjej som jag kan leva med så blir jag reserverad och får lite panik tror jag.
– Då backar jag!

Flörtar du mycket?
– Nej, jag är dålig på att ta initiativ. Jag är dålig på att ta första steget. Jag vill nog hellre att hon kommer fram. Jag är så rädd för att få nobben. Det är skitjobbigt. Jag har gjort det ett par gånger och jag känner mig så fånig: ”Jag tycker att du är jättesöt får jag bjuda på en drink” – det känns så pinsamt! Om hon skulle säga nej går jag hem och tar livet av mig eller sätter mig och skriver en sorglig sång istället.

Har du varit riktigt svinig nån gång?
– Nej, inte direkt. Jag har väl inte varit så schysst i alla lägen kanske. Om jag känt att det inte funkat med en tjej och man får lite panik och blir rädd så slutar jag kanske ringa och så…det är ju lite taskigt. Egentligen borde man ju bara säga ”sorry men det här funkar inte”. Men så jäkla svinig har jag inte varit!

Det ryktades ju om din bror Niklas också ett tag…
– Ja, men det var väl när han var aktuell som bögen i filmen ”G”. Då pratades det ju en hel del.
Det roligaste ryktet jag hörde om Niklas var att han bodde ihop med Björn Skifs i en stuga utanför Stockholm.
(Gapskratt )
– Är det sant?! Det måste jag bara berätta för honom. Det är ju helt fantastiskt, det är ju jätteroligt.
– Fast jag tycker det går rykten om alla. Oavsett om de är homo eller hetero.
Vilket är det tokigaste ryktet du hört om dig själv?
– Jag har faktiskt klarat mig undan det mesta skvallret. Men en sak som kanske inte är ett rykte utan mer en bild av hur folk tror att vi har det hemma hos familjen Wahlgren. Folk tror att vi sjunger vid matbordet och repeterar hemma tillsammans. Vi framställs som värsta Sound of Music-familjen som sitter och sjunger Do-Re-Mi-skalor till frukost. Det är ju helt absurt.

Du har ju levt med skvallerpressen runt hörnet hela ditt liv. Har det påverkat dig?
– Nej, jag har ju aldrig blivit drabbad själv. Det är ju mer Pernilla som drabbats.
Vad har du för relation till skvallerpressen idag?
– Jag skulle ju aldrig göra en intervju med Hänt Extra eller Se & Hör. Aldrig! Jag har ingen respekt för de tidningarna. Jag har ju sett vad de skriver och hur de går till väga så det skulle jag aldrig ställa upp på.

Hur känns det när ens systers liv vänds ut och in i skvallerpressen?
– Jag tycker mest synd om barnen. Hon kan ju hantera det, vi är ju uppväxta med det – men när det drabbar barnen så känns det jobbigt.

Pernilla har sagt nån gång att du är världens bästa barnvakt?
– Ja, men det är jag. Jag är skitbra! I alla fall åt hennes barn. Jag gillar hennes barn. Bianca, Benjamin och Oliver är så söta så man dör. Jag umgås mycket med mina syskon. Likaväl som att åka hem till en kompis så åker jag hem till syrran och hänger eller går ut och tar en bira med brorsan.
– Vi pratade faktiskt häromdagen om att det inte är många som har så bra kontakt med sina syskon. Jag fattar inte det. Mina syskon är mina bästa vänner. Och ändå skiljer det ju många år mellan oss, det är ju 11 år mellan mig och Nicke och 9 år mellan mig och syrran. Det är skitskönt att vi är kompisar.

Just nu står du på Göta Lejons scen i musikalen ”Rent” – hur är det?
– Det är bland det roligaste jag har gjort. Jag har drömt om att få göra ”Rent” ända sedan jag testade för den i London då sen skulle sättas upp där. Så när den skulle sättas upp i Stockholm så kände jag att jag bara måste få vara med. Jag struntade i vilken roll jag skulle få – jag ville bara vara med. Så mycket tycker jag om den. Det är en suverän berättelse.

Vad är det som är så bra med ”Rent” tycker du?
– Det är ju en musikal som är otroligt ärlig. Det handlar om nåt som alla kan ta till sig och beröras av – det är ju inget klämkäckt shownummer i musikalen som folk tycker är trevligt men som de sedan glömt bort när de går därifrån. ”Rent” handlar om kärlek, livets problem. Den känns så ärlig och uppriktig. Den är otroligt skickligt skriven. Och han som skrev den gillade ju inte de klassiska musikalerna. Det märks. ”Rent” är ju en rätt skitig musikal. Och den tar upp ämnen som hemlöshet, hiv, strippor, bögar, flator och en massa kärlek… Och det är kul att se gamla tanter som sitter och håller för öronen i öppningsnumret eftersom det är så hård musik. Och sedan ju längre musikalen pågår så blir de helt tagna och sitter och gråter och står och applåderar efteråt, det är otroligt starkt att se!

Jag visste faktiskt inte att du kunde sjunga.
– Jag har ju inte gjort så mycket väsen av mig musikaliskt tidigare, men jag gick ju Adolf Fredriks Musikskola. Men efter det har det ju mest blivit barnteater och TV-roller och så. Det här är första gången jag sjunger i vuxen ålder i en renodlad musikal. Så det är relativt nytt.
Det kanske blir en musikkarriär för dig också?
– Jag håller faktiskt på att jobba med en skiva, men när den kommer vet jag inte. Jag skriver låtar hemma på min gitarr och håller på och spelar in en del grejer så det ska bli nåt längre fram, men just nu trivs jag så himla bra på teatern.

Vilken typ av musik skriver du?
– Man kan väl säga att det är pop-rock på svenska.Mycket gitatrer, men det är svårt att jämföra med nåt annat.
Så du är en sån där som plockar fram gitarren vid lägerelden?
– Nej, jag är så dålig på att komma ihåg låtar, men visst, jag har nog plågat mina kompisar på några midsommaraftnar.

Vad har du för framtidsplaner?
– Nu ska jag ju spela med ”Rent” hela våren, sedan ska jag ner till Helsingborg i sommar och spela teater med Eva Rydberg och syrran. Och i höst gör jag ”Trollkarlen från Oz” på Göta Lejon så jag kör parallellt. Jag kommer bo på Göta Lejon hela hösten. Och så ska jag filma med Alexander Skarsgård och Josefine Bornebusch i slutet av sommaren. Det ska bli kul!

Vad är det bögigaste du har gjort?
– Jag har ju spelat bög i en pjäs på Kilen i Stockholm. Vi gjorde en reading av ”My night with Redge” som handlade om fyra homosexuella män som alla hade varit i hop med Redge. Det är en bra pjäs.
Var det svårt att spela bög?
– Nej, det handlade ju om relationer och sedan om det är med en kille eller tjej är ju ingen skillnad.
– Och så har jag alla avsnitt av Nalles Show hemma. Och det kanske är lite bögigt.

Är du en partykille?
– Det går i perioder, ibland är jag ute en hel del men nu när jag jobbar så mycket så blir det lite lugnare. Men jag går gärna ut och svänger några öl med kompisarna.
Men du är en rätt flitig besökare på kändisfester?
– Jag har inget emot att gå på fester, är det en bra film som visas så är det klart att man går. Men jag går ju inte ut för att träffa branschfolk och bygga broar liksom. Jag går ju hellre ut med mina kompisar.
Gråter du på bio?
– Ja! Jag är lättköpt vad gäller Hollywoodfilmer. Jag gråter precis när man ska . Du vet, när stråkarna kommer in och så. Jag minns när jag såg ”Vid din sida” med Julia Roberts och Susan Sarandon som spelade cancersjuk. Den var jättebra. Då lipade jag. Min kompis också! Vi grät floder.

Linus tittar på klockan och inser att han måste bege sig till teatern för soundcheck. Vi plockar ihop våra grejer och lämnar cafét. Just när vi har sagt hej då vänder han sig om och frågar:
– Du förresten, är det sant att Xxxx Xxxxxx är bög?

Rent spelas på Göta Lejon i
Stockholm till mitten av maj.

Källa: Läs hela artikeln i QX

Publicerad: 2001-04-23 01:00:00