Klubb
Ann-Sofie Johansson och Sanna Karlsson-Arrevik, eller Shiva och Ganesh som dom hellre väljer att kalla sig, i alla fall i klubbsammanhang, berättar med inlevelse om en tisdagsnatt sommaren 1999 i Uppsalas stadspark, en tisdagsnatt som kanske till viss del förändrade deras liv.
Jag har alltid sprungit på gayklubbar, ända sen jag var 18-19 så jag tyckte att det behövdes nåt, det var så jobbigt att jämt behöva åka till Stockholm när man skulle ut, berättar Ann-Sofie. Sanna var inte ute så mycket i den svängen då, så det var väl jag som drog in henne i skiten, säger hon och skrattar.
Själva klubben kom dock inte igång förens till påföljande vår, i början tillsammans med tre Uppsalastudenter på ett ställe som hette Blue Bar, men studenterna droppade av en efter en och till slut så stod tjejerna själva och arrangerade festerna. Blue Bar stängdes i höstas och tjejerna fick in en fot på det som i Uppsala kallas ”det anrika danspalatset” Flustret. Den 3 november var det nypremiär i dess gamla lokaler med högt till tak magnifikt stora fönster och röd heltäckningsmatta.
Det är inte för inte som gayfolket säger att det här är det bästa som har hänt Uppsala, men stället har kanske ändå den mest mixade publiken man kan tänka sig.
Om man skrapar bor att det är homoklubb så är det nog den mest blandade klubben helt säkert, både när det gäller åldrar och stil, säger Sanna. Framför allt tycker jag det är roligt att det är så mycket olika åldrar, även fast vi har 18 års gräns så är det mer så att medelåldern ligger över 25, säger hon.
– Vi var ganska hårda i början att det skulle bli hård house och techno, men vi insåg rätt snart att vi nog fick backa lite på det. Det som går hem här är det här latinohousestuket, men det slutar oftast alltid med klubbtrans. På ett sånt här ställe är det mer publiken som väljer vad för slags musik som spelas, därför har det väl blivit så att just Pedro Dias från Portugal och Adam Miklas från Uppsala har spelat mycket. Men när det kommer massa folk fram och säger att den och den var så bra, då får det väl bli så igen då, säger tjejerna.
Stämningen på stället vill dom knappt uttala sig om.
Det är inte annat än galet säger Sanna. Alla är så vänliga och glada, aldrig nåt bråk eller tjafs. Alla känner varandra, det är som en stor familj när man kommer hit, det känns nästan som att festen skulle vara hemma i våra vardagsrum.
På frågan om det inte var svårt att komma dit när man inte känner nån svarar Ann-Sofie.
Jag kan ta ett exempel, det kommer in en kille, en söt liten sak som jag går fram till och säger ”Hej roligt att du är här” och han svarar bara och säger att jag måste prata engelska med honom. Det visar sig att han kommer från Colombia och nu är han en av oss, glad över att han träffade just oss här. Jag känner det att jag kan gå fram till vem jag vill och prata med vem jag vill, ser jag att nån sitter ensam och kanske uttråkad då går jag fram och sätter mig och pratar lite.
Sanna i sin tur skrattar och berättar om en liknande grej.
Jag skulle vara lite så här ”Ann-Sofie-käck” och gick fram till en kille och det blev så jäkla pinsamt för svaret jag fick av honom var ”känner jag dig?” så jag gör inte om det utan överlåter det till min Ann-Sofie, säger hon och skrattar glatt.
Att jämföra deras klubb mot andra är orättvist tycker dom, i Uppsala så finns det inga andra gayställen och jämföra men en vanlig nattklubb, det går inte. Den glädje och energi som finns här går inte att hitta på ett annat ställe här i stan och den enda liknande klubben i Stockholm måste vara Propaganda när det var på Mike’s. Men, hur många andra klubbar är det som lägger ner lika mycket tid och möda på att allt ska vara i topp varannan fredag när det är dags för fest, inte många, såvida det inte är nåt särskilt just den helgen. Men det enda som känns liknande måste varit Propaganda. Man gick dit med det leendet och dom förväntningarna, det var bara glatt, jämt. Just nu drar det inte ens att åka till Stockholm och festa en vanlig helg längre, vi har det här, det räcker väl, säger tjejerna.
Om två veckor har klubben sitt ett års jubileum, dagarna innan sista april. Om vädret tillåter blir det en liten VIP-bjudning här i Flustrets trädgård med dom som varit med och hjälpt oss att göra det här till vad det är, säger Sanna. Men något dom är tysta över är vad som ska hända under kvällen, efter många om och men får dom i alla fall ur sig lite och lovar porriga uppträdanden på scenen. Massor av såväl lätt- som uppklädda pojkar blir det.
Folk ska garanterat vara uppklädda till tänderna när dom kommer hit, sen får man ju tolka det som man vill, säger Sanna med ett bestämt leende.
Club Orchidea håller som alltid igång varannan fredag på Flustret i Uppsala. Nu närmast den 13:e april och deras ett års jubileum kommer hållas den 27 april.
Publicerad: 2001-04-12 18:00:00
Uppdaterad 2023-08-25
