Teater
I pjäsens början bor bögparet Max och Rudy i 30-talets Berlin, men när nazisterna kommer till makten tvingas de fly. I två år klarar de sig undan sina förföljare, men till sist blir de gripna och skickas med tåg till koncentrationslägret Dachau. Ombord på tåget tvingas Max döda Rudy för att själv överleva. I Dachau blir Max senare förälskad i Horst, de jobbar sida vid sida i stenbrottet.
Vi får aldrig röra varandra. Vi arbetar i två timmar i sträck och har sedan tre minuters paus stående i givakt. Vi får aldrig se varandra i ögonen, aldrig röra vid varandra. Bara prata korta stunder. Det är en fin bild över hur människor även i en sådan svår situation lyckas hitta utrymme för kärlek, säger Johan Bössman som spelar Max.
Själv är Johan inte homosexuell, det är ingen i Teater De Vill, men det är hindrar honom inte från att leva sig in i Max situation.
Jag är ju skådespelare. Och man säger ju förresten aldrig i den här pjäsen spelar jag en heterosexuell, varför ska man förenkla rollerna så?
Teater De Vill har inte valt att spela Bent för att i första hand väcka debatt om homosexuellas situation i nazityskland, eller i Sverige i dag, för den delen. De homosexuella huvudpersonerna i pjäsen får symbolisera minoriteter i stort det var ju ganska många sådana nazisterna ville bli av med.
Vi bestämde oss för att spela Bent precis efter det att nynazister mördat en fackföreningsman och sprängt en bomb i några journalisters bil. Det händer fortfarande liknande saker, det här är inget som är överspelat, säger Robert Jelinek som spelar Horst i pjäsen.
Teater De Vill väljer alltid pjäser som tar upp ämnen de tycker är angelägna. Detta accentueras också av att de bjuder in olika intresseorganisationer som turas om att hålla ett kort seminarium i direkt anslutning till pjäsen. Den här gången är det Amnesty International, RFSL, Exit, Röda Korset och Polisen som gästar föreställningarna.
Speciellt när det gäller skoleleverna som kommer på våra matinéföreställningar tror jag det är bra att det finns möjlighet att ställa frågor och diskutera efter föreställningen, säger Johan Bössman.
En laddad scen i pjäsen som Johan tror kan väcka starka känslor hos publiken är den där Max och Horst älskar med varandra, men inte fysiskt utan bara med ord.
Jag tror tyvärr att den kan uppröra mer än ett mord. Att en del människor tänker usch, det där var osmakligt. Fast det egentligen var det enda som var vackert
För mig är det något av ett mysterium att just homosexualitet är, och alltid har varit, så laddat. Men vår uppgift är ju inte att besvara den frågan, utan att ställa den.
Det låter kanske som om Bent är en väldigt mörk och tung pjäs, och det stämmer förvisso till en del. Men den innehåller också mycket komik, eller kanske snarare tragikomik.
Bent är regisserad av Alejandro Vivanco, och producerad av Jonas Kahnlund som tillsammans med skådespelarna Johan Bössman och Robert Jelinek bildar Teater De Vills kärna.
Se QX.se guiden för speltider.
http://www.qx.se/guide/event.php?id=883
Publicerad: 2001-04-09 12:46:02
Uppdaterad 2019-07-09
