Musik
[rating value=”3″]
Finnarnas senaste alster Am Universum har en mogen nästan elegant fasad. Melodiöst växer ekande sång med inlindande bomullsgitarrer fram. Sofistikerat som Fan! Ungefär som ett vältempererat vin. Av det gamla dödsrockande bandet Amorphis finns inget kvar. Här visar de en helt ny sida som musiker i en modern tidsanda. Smäktande ballader i värsta Michael Bolton anda, kryddade med sorgsna saxofoner, pianoklink som sakta klingar ut. De har även vågat sig på den töntiga 60-tals orgeln stundtals i några uptempopassager och får det att funka. Ljudbilden är en stilren välförpackad nostalgisk återblick till gothrockens inträde. Om än något mer välputsad. Påminner stundtals om Paradise Lost’s Host samt det portugisiska gothbandet Inhumans högflytande toner. Det här en snäll hårdrocksplatta! Trots suveräna musiker så känns den här skivan rätt så slätstruken. Tror inte ens att min mormor skulle reagera nämnvärt om hon hörde det här på radio! Och flera av låtarna kan absolut funka som just det-radiohitar. Men jag tycker ändå att Am Universum passar bäst till rödvin, ost och kex på tu man hand. Det är bra-men slätstruket eller inte, kanske? Jo det är bra!!!!! Eller så är jag helt miljöskadad??
Grupp: Amorphis
Titel: Am Universum
(Relapse/Hok/MNW)
Publicerad: 2001-04-03 04:00:00
Uppdaterad 2021-01-05
