”Det är något visst med fem stiliga killar med snyggt ljus, snygga kläder och snygg koreografi”

”En show större en livet” utlovas, men riktigt så blir det inte. ”A show larger than life”, där tio artister framför klassiska pojkbandshits, pendlar mellan snygga gåshudsnummer och stunder då det mest känns karaoke. Vi får fem duktiga sångare/dansare och fem skickliga musiker som då och då får ta plats i rampljuset. Men ingen riktig stjärna. Okej, David Lindgren är den som produktionen lyfter fram mest, det är han som sköter det mesta av snacket och liksom håller i taktpinnen hela kvällen. Han är kanske mest känd, och sjunger bra, men någon showstjärna tycker inte jag att han är. Han kämpar, men det svänger liksom inte naturligt om den sympatiske norrlänningen.

David backas upp av fyra okända och halvokända sångare och dansare där Kenny Lantz är den som lyser klarast. Han har DET. Han dansar som en Gud och när han står på scen strålar han som ett eget litet kärnkraftverk så man bländas ända upp till övervåningen på Hamburger börs. Som i numret när han dansar till specialeffekter medan David Lindgren framför Nsync’s Gone – en av kvällens höjdpunkter helt klart.

”A show larger than life” ger oss även det vi förväntar oss, ett medley av pojkbandshits, – Backstreet Boys, N’sync, Westlife, Five, New kids on the block, Boyzone… Men det är först när Erik Segerstedt tar plats vid pianot som det verkligen lyfter och jag undrar varför Eriks egen karriär inte riktigt lyft på det sättet han förtjänar, killen har ju inte bara en fantastisk röst (raspigheten och bredden) han har även utseendet, OCH han spelar piano, gitarr och en gång när jag tittar på honom där han står i bakgrunden så spelar han dragspel. Mer Erik tack!
När begåvade Boris René, Greg Curtis och David gör ett Boyz II Men-medley ute i den supertaggade publiken får vi kvällens första riktiga allsång. End of the road får hela Hamburger Börs att sjunga med.

Ett av kvällens snyggaste nummer är när fem av killarna kommer in i bruna kavajer och blandar Boyzones Picture of you med Temptations gamla hits. Då blir det snyggt på riktigt. Både för öron och ögon. Beröm och jubel till ansvariga för scenografi, ljuset och klädsel!
När Erik Segerstedt och forna bandkollegan från EMD, Mattias Andréasson, återigen tar plats och sluter upp med några av killarna vid pianot och kör Take Thats största hit Back for good lyfter det igen och man känner att Erik och Mattias borde få betydligt mer plats. Och i försnacket till låten är David Lindgren riktigt kul när han pratar om pojkbandsmedlemmar som lämnat gruppen och fått lyckade solokarriärer, som Ronan Keating, Robbie Willimas…och Danny Saucedo.

Men – så finns det några jobbiga bottennapp, jag skruvar till exempel oftast på mig när det ska pratas i showen, det flyter liksom inte. Och när man låter stackars Greg göra hela Michael Jacksons Billy Jean helt själv på scenen blir det bara karaoke även om han sjunger bra. Både låten och Hamburger börs scen är alldeles för stora för detta.
Sen förstår jag inte riktigt varför David Lindgren får ta sig an en av Take Thats mindre kända låtar The Flood, även om David säger att det är hans egen favorit bland Take That-låtar är det ett lite märkligt val när man har så många uptempo-hits att välja på, den här borde ha rykt redan på planeringsstadiet och fått ge plats åt någon annan i Take Thats stora låtskatt.

”A show Larger than life” känns stundtals påkostad, det är högt tempo, det är nostalgi och det är något visst med fem stiliga killar med snyggt ljus, snygga kläder och snygg koreografi, nu återstår att se vilka som ska köpa biljetter. Hoppas man på att busslasterna ska köra till Hamburger börs istället för till Änglagård? Eller är utbudet av killar och tjejer som växte upp med dessa pojkband så stort att det går att fylla tre shower i veckan fram till december? Jag hoppas det, för jag beundrar att 2Entertain och Hamburger börs sätter upp den här och att de vågar satsa på något nytt. Hatten av för det.