Yes, nu är det äntligen dags för den första delfinalen 2009. Det blir lite av en mjukstart eftersom ingen av de stora förhandsfavoriterna återfinns i startfältet. Däremot bjuds vi på en saftig Shirley-ballad, habil Scotts-pop, och ett magiskt Alcazar-framträdande i discotakt. Men mer om det senare.
Vi får i kväll för första gången stifta bekanskap med Gaygalavärdinnan Petra Mede i schlagersammanhang. Ska hon göra samma succé som på Gaygalan i måndags? Ja, borde svaret bli på den frågan. Mycket i manuset fick oss att skratta rakt ut under genrepet och Petras komiska tajming är bitvis gudomlig. Men efter att ha bevittnat genrepet i Scandinavium så känns kvällens direktsändning lite ostadig. SVT måste just nu slita sitt hår efter alla missförstånd som uppstod under genrepet. Petra kämpade till en början tappert med missar av alla de slag, men tappade sedan koncentrationen en smula och då blev det väldigt rörigt. Men. Får SVT ordning på de värsta fadäserna kan detta bli hur bra som helst. För ett bättre manus får man leta efter, och Medes elakheter och improvisationsförmåga passar formatet perfekt.
Men nog om det. Vad vi är allra mest nyfiken på är ju låtarna och hur det ska gå i duellerna.
Vem vinner och vem försvinner?
Efter två dagars repetitioner vågar era utsända Schlagerprofiler Ronny Larsson och Ken Olausson sig på en liten tippning om hur det slutar. Here we go:
Nina Söderkvist ”Tick Tock”
QX QX
Ronny: Förra året flaggade jag för en finalplats för E-type & The Poodles i första delfinalen eftersom rock alltid verkar ha en plats i svenska folkets hjärtan. Det blev dock ”bara” ”Andra Chansen” för pudlarna och E-type. Och det tror jag att det blir för detta rockbidrag också. Som bäst. Musikalstjärnan Nina är visserligen svinhet i sin läderdräkt, och sjunger sin låt med enorm övertygelse, men det räcker inte ända fram. Mest för att låten saknar en tydlig refräng. Och en skinnklädd brutta i 35-årsåldern med galen blick bidrar inte heller till röstinsamlingen…
QX QX QX
Ken: Nina inleder Melodifestivalen 2009 med öppna spjäll, läderkorsett, mängder av pyro och fyra ålande hunkdansare (fem QX bara på dem) och det är någonting i den här musikalpimpade rockblaffan som jag inte kan värja mig mot. Refrängen är kanske inte startfältets starkaste, men jag köper liksom hela paketet utan att tveka ändå. Rock är ju numera superstort i schlagersammanhang och det finns ingen anledning att misstänka att Nina inte skulle kunna hamna i åtminstone ”Andra Chansen”.
Jonathan Fagerlund ”Welcome to my life”
QX QX
Ronny: Jonathan Fagerlund är söt, sjunger bra och har en okej låt. Tre kriterier som hjälper föga i den här deltävlingen. Han får se sitt deltagande som ett bra skyltfönster för kommande plattan och lär säkerligen snart se sitt ansikte på mången flickrumsvägg. Låten då? Well, Welcome to my life är en habil radiopoplåt som de flesta lär ha glömt när det är dags att rösta. Ut efter moment ett.
QX QX
Ken: Oförargligt känns som ledordet för sockersöta Jonathans High School Musical-pop. Hello hello hello hello-slingan är svår att få ur skallen direkt när låten är över, men annars är det här märkligt anonymt och energilöst för oss som vant oss vid en Duracell-speedad Jimmy Jansson i sådana här nummer. Kanske inte så chanslöst som jag först trodde (men att jag sitter och funderar på huruvida tjejerna i Jonathans band är så unga att de skulle kunna få Amy Diamond att se ut som deras farmor vid en jämförelse är inget bra tecken) och tävlingen om vem som är lördagens snyggaste kille vinner han lätt.
Shirley Clamp ”Med hjärtat fyllt av ljus”
QX QX QX
Ronny: Det är omöjligt att inte dra paralleller till tidigare Bobby Ljunggren-verk när man hör Med hjärtat fyllt av ljus. Men skillnaden är att det här inte berör. Låten är ljusår från mästerverk som Empty Room, För att du finns och Kärleken är, och texten är en orgie i Pling-pretto prosa. Däremot är Shirley bra och när hon lyfter armarna i en djupblå klänning samtidigt som schlagerfläkten drar igång så finns tänds ett hop om avancemang. Och när hennes isblå ögon avfyrar ett leende så är man såld. Dessutom: Folk tenderar att rösta traditionellt i den första deltävlingen. Just därför är Shirley en trolig Globenfinalist.
QX QX QX
Ken:Om inte den här klassiska Lionheart-balladen blir en svensktoppshit så ska jag äta upp mina knän. Shirley lyser i kapp med vad som känns av en skog av strålkastare och hennes comeback på Melodifestivalscenen är givetvis fläckfri (även om hon haft en del röstproblem de senaste dagarna) och i teorin borde det här vara en självklar direkt till Globen-kandiat. Personligen känner jag dock att allting är lite för förväntat och att det känns lite för mycket som mikrouppvärmda rester från Sonja, Sanna och ett gäng andra pampiga schlagerrätter i samma anda för att jag helt ska kasta in handduken.
Scotts ”Jag tror på oss”
QX QX
Ronny: Scotts har fått den tveksamma äran att framföra en Bengtzing-reject som inte haft en suck om inte Dansbandsskamps-tvåorna sjungit den. Men här har fyra smånerviga Lidköpingskillar ekiperats i GateOne-silverjackor och greppat varsit instrument, så nu borde östrogenstinna glitterboabrudar kasta sig över telefonerna och rösta på denna mediokra svennapop. Visst, refrängen sätter sig efter ett tag men den är fanimig ingen rättvis Globenkandidat och skulle inte ha en suck i Moskva. Men frågan är om dansbandsmaffian bryr sig om det när dom röstringer på Scotts. Globen, tyvärr.
QX QX
Ken: En inte helt dålig – men samtidigt totalt meningslös och lättglömd – Uno Svenningsson-dänga som ingen brytt sig om nämnvärt om den inte lagts i händerna på Sveriges mest sönderhajpade dansband. Nu är den istället kvällens mest självklara Globenkandiat i mångas öron, medan jag själv bara blir förbannad att någon ens i sin vildaste fantasi kan få för sig att det är de här leende skyltdockorna som Sverige borde skicka till Moskva. Det extra QX som den vackra kören skulle kunna generera försvinner förresten direkt på grund av schlagerhistoriens lamaste låtslut.
Emilia ”You´re my World”
QX QX QX
Ronny: Hm, tough cookie. Varje gång den här låten sätter igång låter den som en poteniell skräll, men en minut in i låten så känns den för enkel och slätstruken för att Globen-skrälla. Emilia är liksom inte SÅ fantastisk att hon tar sig förbi Shirley, Scotts och company. Dessutom är den svår att få grepp om, den svängiga sextiotalsrefrängen som doppats i souliga sommarpopsgrytor och kanderats av en vers som är lite lik Svante & Annelies Första gången från 2007, är rätt förglömlig. Men samtidigt; Genrepspubliken gick igång på den och jag tippar att det blir ”Andra Chansen”.
QX QX QX QX
Ken: Det börjar jazzigt – och hela numret ser ut att utspela sig på en svartklubb i Chicago 1920 – men när refrängen drar igång byter låten skepnad och blir ett sött litet Motown-tuggummi istället. Supergulliga Emilia kan säkert överraska och i vilket fall se fram emot en radiohit efteråt. Frågan är hur långt det räcker i tävlingen? Göteborgspubliken var lyriska och minst en Andra Chansen-plats borde inte vara en omöjlighet. Skrällvarning.
Alcazar ”Stay the Night”
QX QX QX QX QX
Ronny: Deltävlingens bästa låt framförs av en rosaturkos discotrio från Stockholm. Här har Knock on wood sprinklats med moderna discorytmer och resultatet blir en fullkomligt underbar discorökare. Hela numret skriker gayfavorit och låten som framförs i åttiotalsstajliga kläder och läckert ljusregn i neon är svinbra. I min (och antagligen er) värld är detta så otroligt givet i Globen. Men, det innebär också att Svennebanan kommer att tycka att det är för hårt, för bögigt och för färgglatt. Och just därför blir det inte Globen. Så alla schlagerfans och homoröster borde ge Alcazar en ”AC”-biljett.
QX QX QX QX QX
Ken: Minst tjugo diskokulor, en Miami Vice-inspirerad logga, vildsint koreografi, självlysande neonrosa mikrofoner, en entré genom golvet och en tungt pulserande discodänga som känns som Knock on Woods coolare lillasyster – kan man begära mer av ett melodifestivalbidrag? Jag tror inte det. Alcazar har aldrig varit snyggare eller känts mera taggade än i nuvarande konstellation och även om jag försöker så vägrar jag inse att folk kanske tycker det här är för hårt eller för kallt för att skickas till Globen eller ens ”Andra Chansen”. Själv skulle jag nämligen utan att tveka skicka det hela vägen till Moskva om jag kunde.
Caroline af Ugglas ”Snälla, snälla”
QX QX QX
Ronny: Svar: Sveriges Janis Joplin Caroline af Ugglas spretar med fingrarna, lyfter ett ben och kvider fram en text som betyder nåt. Fråga: Hur beskriver man ordet ”schlagerchanslös”?
QX QX
Ken: Kontrasten till Alcazar precis innan kunde knappast vara större. Caroline står ensam på scenen och sjunger en berättande svensk text till en stillsam småsorglig soulballad. Inte alls oävet i sin genre, tvärtom, men jag har svårt att se hur småknasiga Caroline skulle kunna ha något med toppstriden och duellerna att göra.
Marie Serneholt ”Disconnect me”
QX QX
Ronny: Disconnect me sjunger Marie, och jag kan tänka mig att det är vad vissa av er kommer att göra med mig och mina schlageråsikter när ni fortsätter att läsa detta. För mig är det här nämligen en besvikelse. Visst, Marie levererar sin Britney-pop bra sceniskt och hyfsat röstmässigt. Men. Låten! Den sägs vara utformad efter ESC-framgångar de senaste åren, men är trist, ogreppbar och rätt osvängig. Jag undrar vad låtskrivaren kollat in för bidrag när han skrev den här Britney-bagatellen. Disconnect me har inget av Shady Ladys driv, eller Qele, Qeles hookiga slinga eller hitfeeling. Den här skulle inte ha en suck i Eurovision och Marie förtjänar något mycket bättre att schlagerdebutera med. Det här är ett visset albumspår från Britneys tidiga plattor och jag tvivlar på att det blir något vidare resultat här. Utanför topp fem.
QX QX QX
Ken: Jag har allt efter att veckan gått blivit något mera positiv till det här uppenbara försöket att göra ett nummer som känns och ser ut som (vi svenskar tycker att) det mesta ser ut i eurovision numera. Marie är strålande snygg och har oftast inga problem att både dansa och sjunga samtidigt, och trots att jag fortfarande tycker låten saknar struktur och är ganska enformig (den känns långt mycket längre än sina tre minuter) så kan jag inte komma ifrån att jag gnolat på refrängen ganska mycket de senaste dagarna och att en betygsfyra var nära. Hur den tas emot av svenska folket känns däremot väldigt svårtippat – varken direkt till Globen eller plats åtta skulle förvåna mig.
There you have it. Vi hörs efter direktsändningen i morgon. Och glöm för Guds skull inte att följa våra Melodifestivalsäventyr på Schlagerprofilerna
Ronny Larsson & Ken Olausson
Dagens Fråga
Uppdaterad 2016-11-16
