Melodifestivalen 2008
I kväll är det dags. Ytterligare två Globenfinalister ska utses och vi ska skicka två Melodifestivalare till Kiruna.
Och visst sjutton är det spännande?
Ska skrällandet fortsätta? Finns här någon ny Carola & Andreas? Vem blir veckans Rongedals? Och vem blir veckans Alexander Schöld (bortglömd ungefär 21.37 samma kväll som man stått inför tre miljoner tv-tittare)?
QX, och därmed era utsända schlagerkillar Ronny Larsson & Ken Olausson är såklart på plats.
Startfältet har haft rykte som ett av de tuffaste. Och det stämmer delvis…
Här finns i alla fall en tydlig vinnare och den heter ”Lay your love on me” och sjungs av snyggt kostymerade trion BWO. Genrepspubliken älskade gruppens discorökare, och era utsända har samlat ihop alla QX-tecken vi kunde hitta för att uttrycka vår kärlek för låten.
Så bra är den.
Vinner den här så blir den garanterat ett stort hot mot Sanna Nielsen i Globen.
Efter BWO är det relativt öppet.
Visst, favoriten Patrik Isaksson har en bra låt som garanterat lockar röster, men genrepspubliken tog emot hans schlagercomeback relativt svalt. Kan han funka bättre i TV? Han går lätt vidare i alla fall, frågan är bara till vad?
Vi vill därför måla upp små utropstecken för fyra tjejer istället: ”Dunka mig gul och blå”-Frida som har en superskön pop-rap som garanterat piggar upp och kan få folk på fötter under lördagsgroggen. Glädje!
Tjejtrion Caracola bjuder på en färggrannt oemotståndlig trallschlager som kommer att locka massor av röster bara på pur energi och viss schlagersvält i Svea Rike.
Resten?
Läs våra betyg här:
BWO Lay your love on me
Ronny: QX QX QX QX QX
Lay your love on me är allt som Temple of love misslyckades med. Visst, jag älskade BWO:s MF-tvåa från 2006, men den tappade smak snabbare än ett bugg efter finalen i Globen. Lay your love on me besitter däremot allt det som är bra med BWO. Den är till stor del en skön variant av Hung up med stänk av Oh mama och balkansk dramadisco. Jag älskar det. Det här är allt som ni väntat på sedan schlagerstarten i Göteborg och BWO kan omöjligt missa en biljett till Globen. I sina porriga ”Köpmannen från Venedig”-outfits kommer dom krossa allt tänkbart motstånd i Linköping.
I put all my love on this.
Ken: QX QX QX QX QX
Okej, jag må vara lite partisk som ett långtida Alexander Bard/Army of Lovers/BWO-fan, men för mig är Lay Your Love All Me överlägsen i helgens startfält (och tillsammans med Sanna i hela tävlingen). Det här är en riktig hit (klart mer direkt än Temple of Love, även om ni inte tror det nu när ni hört den låten 1000 gånger på er lokala klubb), den har en refräng som sitter som ett plåster (av den där bra sorten man köper på apoteket som tål vatten), den har årets bästa scenshow hittills (jag älskar att det startar som ett dekadent, bakfullt 1500-talsparty som väcks till liv med Madonna-ryck och jag tycker det är så kul att de hissar upp Martin i taket medan Marina ligger lojt på sin divan) och de har kläder jag fortfarande skrattar åt (men som samtidigt kanske skrämmer bort mormor). Snälla! Rösta på det här! Det här måste vara med i Globen…och helst skickas till Serbien.
Mickey Huskic Izdajice
Ronny: QX
Visst, hade den tävlat för valfritt balkanland i Eurovision hade den lätt hamnat i mitten av resultatlistan där. Men i Linköping blir det här bara ett stort zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
.
Det har skvallrats om att Mickey ville göra den på engelska. Detta stoppades av SVT, och tur var det. För utan den bosniska sången hade den placerat sig på plats nio ikväll. Så tråkig är den.
Ken: QX QX
Äntligen dyker den genre som dragit in mest poäng i Eurovision Song Contest de senaste åren upp i Melodifestivalen – balkanballaden. Tyvärr är det här ingen ny Lane Moje, Molitva eller Leijla, utan en okej lagomballad som sjungs av en riktigt bra sångare på bosniska (och lite på engelska). Kul. Jättebra att den är med. Och den har definitivt sin publik och kan få en del röster. Men för mig är det helt enkelt inte riktigt så bra som jag hoppats.
Frida feat. Headline Leva livet
Ronny: QX QX QX QX
Jag hade noll förväntningar på Frida, så gosse vad hon överraskar! Hennes genomcharmiga Flickrums-Peps är ett riktigt lyckopiller. Frida sjunger dessutom riktigt bra (på klingande skånska). Det här är schlagerbesläktat med Kuddkrig från 2006. Skillnaden är att Kuddkrig var usel och Lev livet är underbar. ”Andra Chansen”?
Ken: QX QX QX
En klar överraskning. Tjejen jag dömde ut som ett one hit wonder med fjantlåten Dunka Mig visar sig besitta en riktigt bra röst, visar sig ha med en charmig rappare vid namn Headline (alias Mowgli) på scen och visar sig göra en av startfältets riktiga ”må bra”-låtar på klingande skånska. Det är absolut inget märkvärdigt, men jag blir på jäkligt gott humör när jag ser Frida och hennes sköna gäng skutta ut på catwalken, och ibland räcker det en bra bit! Om det fungerar i stugorna är däremot en anna sak (rap-partiet kan vara lite för långt för lördagsgroggen och den kan kännas lite tjatig mot slutet) men jag bryr mig inte alls om det just nu. Jag är redo för, jag är redo för, jag är redo för en sväng om! Nästan en fyra. Skrällvarning?
Therese Andersson When you need me
Ronny: QX QX
Här är jag kluven som en kameltå. Å ena sidan är det här mäktig operadisco med hårdrocksdriv som görs oerhört snyggt av en kompetent artist. Å andra sidan så är When you need me en småtrist Slovenien-ripoff från förra året som aldrig griper tag. Framträdandet lyfter visserligen låten och jag är inte lika övertygad om en sistaplats som när veckan började. Men vem ska rösta på det här? Barnen har Frida och Caracola, medelålderscrowdet har Ainbusk och Isaksson, schlagerfansen och partyröstarna har BWO. Hm.
Ken: QX QX
Jag hade tänkt skriva att det här bidraget är kvällens stora vattendelare – att man antingen älskar det eller också så avskyr man det – men så inser jag att jag själv har jättesvårt att bestämma mig för vad jag egentligen tycker. Therese har verkligen en schyst pipa och det finns något i den här opera-möter-hårdrock-hybriden och i det helt skamlösa over the top-framträdandet med Carolas avlagda fläktar och flaggor som jag har svårt att inte tycka om. Samtidigt så är jag ju inte helt förtjust i sådana här bidrag med musik som inte verkar finnas någon annastans än i MF/ESC-sammanhang och personligen så skulle jag aldrig sätta på den här låten i min iPod.
Patrik Isaksson Under mitt tunna skinn
Ronny: QX QX QX QX
Här kommer Patriks revansch för hånet 2006, då skinnbrallan Bäcklund helt oförståeligt tog Isakssons finalplats. Låten är ett koncentrat av allt som är bra med Isaksson, kombinerat med en släng schlager, Och till hans fördel så flirtar han ohämmat snyggt med kameran i tre minuter och levererar en låt som sitter som en smäck. Minst ”Andra Chansen”.
Ken: QX QX QX QX
Mitt största problem med Patrik Isakssons Faller Du, Faller Jag var att framträdandet var så blekt och trevande att killen bara försvann och drog med den vackra balladen i fallet. Kanske kände Patrik också så, för nu när han är tillbaka är det med en rakare schlager (höjningen kan vara startfältets snyggaste och slutet är ett klassiskt schlagerslut) och med ett långt säkrare framträdande med en röd micksladd, ett schackrutigt golv och (framförallt) sitt band i ryggen. Jag tror det här är bidraget som de som röstade på Andreas Johnson de senaste två åren suttit och väntat på i år, och en resa rakt in i Globen känns inte alls omöjlig.
Caracola Smiling in love
Ronny: QX QX QX QX QX
Musik kan inte blir mer QX-Ronny än så här. Smiling in love har för den här schlagerrecensenten ALLT. Tuggummifräng, smittande glädje, danssteg att ta efter, och kompetent sång av tre ursnygga tjejer. Det är sånt här som gör att jag älskar den här tävlingen, och det är sånt här som jag kommer att dansa till ända fram till Melodifestivalen 2039. Tjejtrion har dessutom visat hur trallvänlig deras ”Oaa-oapa-do-ah”-refräng är. Alla som suttit på repetitionerna nynnar med i låten. ”Andra Chansen”. Med en liten skrällvarning för något större…
Ken: QX QX QX QX
Det känns ju helt klart läge att ifrågasätta meningen med att ha två schlagerreportrar på plats om vi tycker samma hela tiden…och jag skulle verkligen för den sakens skull vilja skriva något som balanserar min kollegas galna entusiasm för de här tjejerna…men jag kan verkligen inte det. Detta är perfekt bubbelgumspop med klisterrefräng att älska eller hata, serverat av tre supersöta, duktiga färgklickar till tjejer som verkligen sprudlar av glädje. En kombination som är helt oemotståndlig för mitt gamla schlagerhjärta. Skrällchans?
Ainbusk Jag saknar dig ibland
Ronny: QX QX QX
Ainbusk är årets Jessica Folcker. En kanonlåt med fel artist. Jag har främst svårt för: 1. Josefins svinkämpiga sångsätt. Hon stönar och kvider fram varenda jäkla ord. 2. Den lökiga koreografin. Gruppen ser ut som festklädda lågstadielärarinnor som teckentolkar. Dessa två saker stör mig så otroligt mycket att jag inte kan ge denna kanonlåt så mycket mer än en trea.
Jag hoppas att Sverige ger dom här damerna kalla handen. Sexa?
Ken: QX QX QX
Veckans vackraste ballad är åter igen skriven av megatalangen Bobby Ljunggren (som ju även ligger bakom BWOs låt). Den här gången finns det dock ingen super-Sanna på scen, utan i stället är det Gotlands motsvarighet till Häxorna i Eastwick som försöker skapa lite magi i tre minuter. Det går lite sådär. Ibland bränner det till – men det är inte ofta. Istället känns det bara rörigt och ofokuserat. Ibland spricker Josefins röst totalt (det är dessutom något med den jag bara inte klarar av) och i min värld är det här en vacker ballad bortkastad på fel artist. Trean är bara Wikström/Ljunggrens förtjänst.
Eskobar Halleluja new world
Ronny: QX
Ofattbart tråkig låt. Eskobar kan enbart ha kommit med för att dom är ett namn. Eller är dom ens det? Vad har dom gjort förutom den där duetten med Heather Nova? Jaja, dom kanske är stora i Frankrike, men att ha en karriär utomlands betyder nada här.
Den här urtrötta skvaldyngan hamnar lätt utanför topp fem. Haha.
Ken: QX QX
Jag får erkänna att jag är lite besviken på det här. Jag hade förväntat mig något med långt högre hitpotential nu när Eskobar debuterar i Melodifestivalen, men istället får vi ett småputtrigt albumspår som sticker ut mest för att det inte sticker ut alls. Det bara försvinner. Okej, kudos till Eskobar som vägrar kompromissa med sin grej, men bidraget är så mycket mera introvert än alla de andra sju festivaldesignade bidragen att det bara blir konstigt. Inget hallelujah-moment för mig. Även om det är en ganska fin refräng och ett vackert stick.
…och som alltid: Lite mer om Melodifestivalen och allt runtomkring på Schlagerprofilerna
Publicerad: 2008-02-22 22:58:04
Uppdaterad 2016-11-28
