Egentligen skulle Jon Henrik Fjällgren har varit med på QX schlageromslag till februarinumret men vi fick aldrig ihop det med resor och scheman. Så nu träffar jag honom här i Östersund istället. I kväll tävlar 27-årige Jon Henrik Fjällgren i Melodifestivalen med Jag är fri (Manne Laem Frijje), det första bidraget på samiska i festivalen.
Varför är du med i festivalen?
– Jag är ingen direkt tävlingskille…jag vill ge minnen till människor och visa att jojken kan bli jättebred. Jag vill ge kärlek till människor och det gör jag genom att jojka. Melodifestivalen är bästa sätt att dela med sig av sig själv och nå ut.
Berätta om vad vi får se på scenen under de tre minuterna i kväll.
– Jag hade en scen i huvudet, som en film, när jojken kom. I och med att det är så många människor därute som inte förstår jojk så ville jag få det till en symbolisk form så folk kan se jojken med egna ögon, hur det känns inom mig när jag jojkar.
– Det är dels en sydsamisk dans som vi sydsamer har. Dom symboliserar kärleken. Sen har vi de tre änglarna som hänger ovanför mig och dom ska symbolisera änglar i norrsken. När man är förälskad i någon så känns det ju som att man svävar och vem vill inte göra det i norrsken? Trumman är hjärtslagen som känns inom en när man är förälskad, och trädet symboliserar mina hemtrakter med fjäll och skog. Och sen har vi snö mot slutet, för det är ju vinter nu…
Har du någon av de andra artisterna som du gillar lite mer?
– Alla är bra men Kristin Amparo, jag gillar hennes röst och hon gör sin låt väldigt bra.
Sjunger du också eller jojkar du bara?
– I låten som kommer på skiva är det jag som sjunger de svenska orden egentligen. Jag är huvudtonen i låten. Men jag kan inte sjunga på svenska och jojka samtidigt nu när jag står på Melodifestivalsscenen, det hinner jag ju inte med. Så då sjunger de tre tjejerna de orden.
Vad gör du när du inte är med i Melodifestivalen?
– Jag boxas mycket, men främst så är jag renskötare så jag tillbringar väldigt mycket tid på fjället. Jag bor själv mitt på fjället, nära Sveriges högst belägna landsväg. Så det är bara fjäll och sjöar. Jag är uppvuxen där och trivs. Det är bra att jag bor där nu när jag blivit artist, det är skönt att ha en kärna att komma till när jag varit ute och åkt. Om en same far till Stockholm blir man rädd för allt, det är så mycket trafik och så. Allt går så snabbt. Man blir som en vilsen ren där (skrattar).
Jag såg att du är väldigt vältränad av att ha boxats ett tag. Vad innebär boxningen för dig?
– Det ger mig bra träning, bättre självförtroende och är ett sätt att få ur mig sorger och aggressioner. Det är en sorts terapi.
Hur menar du?
– Jag var mobbad i skolan. Då åkte självförtroende ned i botten och jag gick med ilska hela tiden, men man kunde inte göra nåt. Ingen tog mitt parti och jag kände mig ensam. Desto äldre jag blev så kände jag att jag var tvungen att göra någonting, annars skulle jag explodera. Så då hittade jag boxningsklubben och sedan dess har jag hållit på.
Känns det som en slags revansch att du nu blivit framgångsrik?
– Inte revansch. Jag ser det mer som att de som utsatte mig för det… att de förstår själva hur fel de varit. De har försökt att få mig att känna mig som ingenting.
Hur skulle det kännas om du skulle gå vidare ikväll och sedan kanske vinna Melodifestivalen?
– Det skulle vara en ära. Men samtidigt är jag lite rädd för att ta mig dit. Jag har aldrig fått uppleva en sådan stor kärlek…det skulle kännas som en jättestor kram och att hela Sverige höll om mig. Som att alla höll om mig och sa att det inte är någon fara längre, du är trygg nu. Jag har aldrig känt den känslan och den är jag livrädd för att känna.
Varför då?
– För den bakgrund jag har. Jag har varit rädd och skraj och att jag inte är någonting värd. Den känslan har bitit sig fast så mycket. Om man tänker sig innan Talang så var allt skit och jag mådde så dåligt. Efter Talang fick jag så mycket kärlek och det var en ny känsla för mig, det skrämde mig. Om jag skulle ha mig turen att ta mig till Eurovision skulle allt kanske brista.
Hur är det med homosexualitet inom den samiska befolkningen?
– Förut var det svårt, men så var det väl för icke-samer också. Det har varit svårt att vara öppen. Men på senare tid har jag märkt att fler vågar stå för det och det tycker jag att man ska göra. Är man gay så är man det, och jag har några vänner som är det. Det man bli kär i det blir man kär i. Jag har aldrig sett det som något speciellt eller annorlunda.
Har du själv haft funderingar kring din egen läggning?
– Nej, inte vad jag vet. Det har nog alltid varit tjejer för mig.
Är du singel?
– Ja, det är jag. Det känns inte riktigt som läge att bli förälskad i någon just nu. Men ibland kan jag känna att jag saknar någonting, man träffar många människor hela tiden men är rätt ensam mycket också. Det blir tvärtyst och då saknar man någon att hålla om.
Ska den du träffar vara same också?
– Samer vill ju helst ha någon som också är same. Men kommer det någon som inte är same som man känner är perfekt, så är det ju så det får bli.
Uppdaterad 2016-11-15
