På väg in i arenan i Köpenhamn såg jag en dubbel regnbåge. Ett tecken så gott som något. För i kväll visade en regnbågsfärgad favorit i Eurovision Song Contest 2014 var sångskåpet skulle stå.
I kväll satt jag med de där rysningarna som då och då framkallas av den här musiktävlingen. För hur fantastisk var inte Conchita Wurst när hon levererade sin mäktiga Rise Like a Phoenix?
Från första till sista ton levererade den österrikiska drugan som om de tre minuterna på scenen handlade om liv och död.
Och på sätt och vis gjorde det just det. Efter all skit som sker i Ryssland och andra delar av världen de senaste åren, och de protester som folk i Armenien, Vitryssland och Ryssland skramlat ihop för att stoppa ”avvikelser” som Conchita från att ens synas i rutan under Eurovision, så var hennes tre minuter viktigare än något annat klockan 21.31 under torsdagskvällen. Om de människorna som vill stoppa henne vill vara ”icke-avvikande” så visade ett samlat Europa i kväll att man i så fall gärna är stolta avvikare med Conchita.
Den kärlek hon fick i arenan, i pressrummet och i mitt Facebook-flöde fick mig att fälla en tår. Och i kväll jag är övertygad att massor av människor ute i Europa kände exakt samma sak. Conchita var kvällens Queen.
Hennes avancemang i tävlingen var ett delmål. Nu väntar finalen och det ska bli oerhört intressant hur Europa röstar på lördag. Kommer verkligen Ryssland och company att ignorera Miss Wurst om övriga Europa är överens? Man kan ju inte anti-rösta i den här tävlingen, så allt är fanimig möjligt.
För kan hon vinna alltihop? Ja. Delvis för att hon sjunger otroligt bra och för att numret är vansinnigt effektfullt. Men också för att hon sticker ut. Hon är ett sådant fenomen som brukar ta den här tävlingen med storm. Vinnarna brukar inte bara ha en låt, en röst eller fin karisma. De har ofta DET. Som en fiolspelande überglad norrman, ett krabbdansande väsen med magisk röst och svart lugg, eller finska rockmonster.
Ja, Conchita är den typen av artist som vinner.
Och vilken underbar vinst det skulle bli i så fall.
I övrigt då?
Väntade länder gick vidare, bara den israeliska fanfavoriten missade finalplats.
Vidare är Norges fjordballad, de studsande grekerna, det underliga rumänska numret, den fiolspelande schweizaren, den maltesiska folkpopen, den slovenska fioldamen, de polska tuttvättarna, den vitryska ostkakan, de finska rockpojkarna och såklart, Conchita.
Programmet är, som jag sagt tidigare, snyggt inramat. Men innehållet…nja, jag vet inte… Jag tycker att programledarna är rätt krystade, och manuset är ju verkligen sådär. ”Ni ska rösta med det viktigaste ni har…paus…era mobiltelefoner… (alla tre skrattar). Snark.
Men det viktigaste nu är ju inte innehållet i programmet, utan vad som händer på lördag. Älskar hela Europa Conchita på lördag? Står sig tisdagsöverraskningen Nederländerna som favorit? Klarar Sanna att ta hela Europa med storm? Röstningsmomentet kommer att bli en riktig rysare.