Främst såklart för att första gången i Melodifestivalens historia så kommer vecka fyra inte att ha årets sista knippe låtar. SVT har som bekant utökat med en deltävling i år, och vi får väl se vad det innebär både för kvalitén på låtarna (kommer det heta vinnarkandidater nu?) och svenskarnas tålamod (hur många veckor orkar man få nya låtar utan att tappa intresset?).

Annons
Annons

Nog om det. Nu över till veckans låtar!

1 Albin Tingwall – Done Getting Over You
Joy Deb, Linnea Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt
Ren och rak killpop som den alltid låtit och sett ut. I den moderna Melodifestivalens barndom var det (numera låtskrivaren) Jimmy Janssonsom var dess stora frontfigur för över 20 år sedan, och därefter har facklan passats vidare till Anton Hagmans och Efraim Leos och en hel massa andra grabbar, för att nu hamna hos Idol-tvåan Albin. Samtidigt känns den här genren härligt tidlös. Medan den mer elektrifierade killpopen (ni vet sån’t som Saade, Ewald etc gjorde) kändes hopplöst trött i Kim Cesarions version förra veckan, så känns den här gitarr-baserade delen av genren fortfarande luftig, glad, harmlös och helt okej. Det är lite 00-tals band som McFly och Busted kombinerat med hur Shawn Mendes kanske skulle låta om han gått i svensk musikskola och skickat in något till Mello. Helt okej. Men också en låt som jag nog alltid, alltid, oavsett motstånd, oavsett år och oavsett artist, skulle gissa går vidare till Andra Chansen (eller vad det kan tänkas heta just då). Så där hamnar jag nog nu också. Det är bra, men kanske inte riktigt final-bra. Men samtidigt alltid, alltid välkommet. Och så en liten kort YOU-information: Låten har förmodligen det längsta you-ou-ou-ou-ou-ou-glidandet sedan Robin Stjernbergs glansdagar – men ordet uttalas också stundtals på det mera Oasis-aktiga ”yööööööö”-sättet (ni vet som i ”today is gonna be the day that they’re gonna throw it back to yöööööö”).

2 Lia Larsson – 30 km/h
Thomas G:son, Jimmy Jansson, Lia Larsson, Axel Schylström, My Söderholm
Måste all EPA-dunk handla om dalahästar nuförtiden? Tydligen. Här får ni en redan i tredje raden – och då har ni också redan hunnit få serverat ett väst/fest-rim. Inte illa. Annars är ju Lia Larsson lite som att beställa Fröken Snusk på Wish, eller den där klassiska memen: ”Mum can we have Fröken Snusk? NO, we already have Fröken Snusk at home!” När vi nu då redan fått originalet för två veckor sedan, och dessutom har kvar det parkerat på Spotifys förstaplats, så kan man ju lite undra vad det här gör här. Svaret är, kanske mycket märkligt nog, låten. Nej, det här är fortfarande inte min genre, inte alls, men medan Unga & Fria är en söt gulligfierad version av sin artists vanliga hits (och uppenbarligen en variant på just den här Lia Larsson-låten), så är 30km/h hård, hjärndöd EPA-dunk från Skara-slätten. G.son/Jansson/Schylström har verkligen plockat fram sina inre raggare, kört några varv runt Hertig Johans torg och fått ur sig ett tuggummi till låt man kan både kan kräkas sönder ett studentflak och beställa in After Ski-shotsbrickor till. Gärna samtidigt. Mest klistrigt är nog ändå ”chilla-delen”, rakt av lånad från Jedwards Lipstick (om någon nu minns den 13 år gamla referensen), som lär få varenda unge i både den gröna och turkosa åldersgruppen att rösta fingrarna av sig. Snyggt jobbat. Jag har aldrig sett Larsson live, och det känns väl ändå kanske som det nummermässigt blir svårt att klå den där midsommaren i red light district som Fröken skakade fram i Göteborg, så det ska bli intressant att följa det här under veckan och se vart det kan hamna. PS. 30 km/h utläses/sjungs alltså ”tretti-kå-em-hå” om någon undrar – språkmänniskan i mig har redan köpt salva till eksemen. Ibland är det jobbigt att bli påmind om att man är gammal.

3 Dotter – It’s Not Easy to Write a Love Song
Johanna ”Dotter” Jansson, Dino Medanhodzic
Om det finns en sak man kan säga om Dotterså är det att det enda som är förutsägbart med henne är att hon alltid levererar något totalt oförutsägbart. Bulletproof var ju verkligen inte Cry, och det här är verkligen inte på något sätt en ny Little Tot. Det börjar som en lugn och fin pianoballad, lite Sara Bareilles, men sedan glider det över mer åt Sia-hållet (och precis som när jag använde denna ganska mossiga referens i fallet Cazzi förra veckan så menar jag då från tiden då Sia var bra och fick ur sig låtar som Diamonds och Unstoppable) i en text-tät, sjukt snygg del precis före refrängen – för att sedan helt oväntat gå tillbaka till pianoballad igen. Lagom till andra versen så kommer det in lite mera beats, stråkar, allting växer. Blir större. Bara för att sedan plötsligt bli pianoballad igen en stund – innan det blir ännu större på slutet. Andra lyssningen så börjar låten krypa på mig mer och mer. Efter ett initiallt WTF? den första omgången så älskar jag nu istället att den förvånar mig. Att man inte har en aning om vart den ska ta vägen. Att den stundtals är så obeskrivligt vacker…bara för att sen bli nästan störande enkel igen. Jag har verkligen ingen aning om hur det här kommer tas emot eller fungera, men jag är obeskrivligt tacksam över att någon verkligen inte tar den enkla, förutsägbara vägen när de kommer tillbaka. Rent personligen känns det också extra surt att den här låten ligger först bland repen på torsdag så jag missar den ”live”, för det här är jag galet intresserad av att se hur de tänker presentera på scen. Inga invändningar då? Jo, självklart den mest uppenbara: Den här skulle ju Dotter såklart gjort på svenska! Hon har ju släppt musik på svenska ett tag nu och det här hade varit ännu en perfekt låt att skicka till Eurovision på vårt modersmål för första gången sedan 1998. Det hade gett den ännu en extra knuff och usp, och det hade fungerat HUR bra som helst i Malmö. Men att någon skulle våga ta DET steget, ens någon som är så här innovativ och orädd i hur man bygger upp sina tre minuter musikaliskt, det verkar tyvärr kännas nästan omöjligt för Melodifestivalen. Men ändå. Heja Dotter! Det här gillade jag massa. Och ännu en perfekt Dino Medanhodzic-prodd efter Jacqline förra veckan. Vilken kille.

Lasse Stefanz, Scarlet och storfavoriten Danny? Läs mer på Schlagerprofilerna