Då var det dags. Loreen och Tattoo ställs mot fjorton andra artister och låtar från hela Europa i den första semifinalen från Liverpool. När man hört alla låtarna har detta ansetts vara den starkaste semin som till skillnad från semi två på torsdag ser ut att innehålla alla förhandsfavoriter.
Men efter att ha sett alla femton låtarna så är det inte mycket som håller vinnarklass.
Visst, här finns finska favoriten Käärijä, norska pan-popbruden Alessandra, tjeckiska kvinnokämpande Vesna och israeliska dansexplosionen Noa Kirel. Alla oddsfavoriter att segla vidare, men det var verkligen si och så i leveransen från artisterna. Alessandra bär inte upp sin kraftfulla danslåt och Käärijä känns flåsig och svajig i rösten sista minuten.
Noa är kompetent, men har en konstig låt som tappar smak under sina tre minuter.
Då var det roligare att se de två jättesnygga numren från Schweiz och Tjeckien, som båda levererar bättre än väntat.
Men nej, det finns inget som på något sätt rubbar Loreens favoritskap.
När hon svankar och fräser mellan två LED:ar är det omöjligt att slita ögonen från rutan. Hon sjunger helt fantastiskt under de tre minutrarna och det finns ingen som helst anledning att tro att detta inte skulle bära hela vägen in i mål. Det är liksom en helt egen division.
Nytt för i år är att det bara är tittarna som röstar i semifinalerna, och det finns alltså inga jurygrupper som kan rädda kvar lite mer musikaliskt svårtillgängliga nummer. Det betyder troligen att akterna från Serbien och Lettland nog får det svårt att ta sig vidare.
Programmet är en fin påminnelse om det delade värdskapet mellan Storbritannien och Ukraina. Värdarna för kvällen är Hannah Waddingham, Julia Sanina och Alesha Dixon, och de har härlig energi tillsammans. Dixons rap kanske inte riktigt håller måttet, men Saminas inledning är riktigt mäktig. Precis som ett ursnyggt och gripande nummer med ukrainska Aloysha och brittiska Rebecka Ferguson som uppmärksammar hur familjer slitits isär av kriget. Detta till tonerna av Duran Durans Ordinary World. Mäktigt. Waddningham är dock stjärnan, och den Emmy-prisade skådisen, som också känns igen som den ”Shame”-mässande nunnan från Game of Thrones är urhärlig i sin kvinnliga pondus.
Graham Norton dyker upp först i finalen, men i den här semifinalen har han en väldigt skojig sammanfattning av Storbritannien och Ukrainas tid i Eurovision.
Rita Oras hits-medley känns däremot väldigt omotiverat. Snyggt men varför liksom?
Nåja, så här tror vi om kvällens kval:
Norge – Queen of Kings FINAL
Norge goes all Klara Hammarströms Run to The Hills i sin dansanta etnopop. Alessandras röst matchar inte riktigt den tunga produktionen och det låter betydligt bättre i studioversionen. Det blir absolut final, men jag tror den är helt borta från den absoluta toppen.
Malta – Dance (Our own party) FINAL
Poppiga killar med saxofonsvängigt spexigt nummer som känns längre än tre minuter. Melodin äter sig in i skallen och sångaren som ”feel better in his sweater” är jäkligt charmig, så final!
Serbien – Samo mi se spava
Androgyn electropop med snygge Luke Black. Ett suggestivt snyggt nummer, men låten lyfter aldrig och det är tveksamt om de går vidare. Jag säger nej.
Lettland – Aija
När man lidit igenom Serbiens icke-låt kommer letterna med sin deppiga alternativa ljudkaka. Det finns ingenting här som kan tilltala tittarna, och de här poppluggarna får åka hem redan imorgon.
Portugal – Ai Coracao FINAL
MimiCat bjussar på en härligt glad och snabb klackspark i rött. I brist på annat seglar den här showlåten vidare, men den kommer inte ha nåt med slutstriden att göra, snarare tvärtom.
Irland – We Are One
Sångaren Conor O’Donohoe har lika usel klädsmak som röst. En helt okej låt, delvis skriven av svenske Jörgen Elofsson, slaktas totalt av det här popbandet och tittarna kommer inte vara nådiga. Detta är tveklöst ute ur leken efter ikväll. Inget guld i slutet av regnbågen för den här guldiga kroppsstrumpebärande pysslingen och hans vänner.
Kroatien – Mama ŠČ FINAL
Gränsen mellan galenskap och genialitet är sällan stor och i Eurovision bjuds vi ofta saker vi sällan ser någon annanstans. Detta är en sån akt. Fem mustaschprydda medelålders män i klänning sjunger om hur löjliga diktatorer är, och då främst Putin. Och för er som undrar, traktorn som nämns i låten handlar om en gåva som belarusiske Lukachenko gav Putin i 70-årispresent. Låten kanske lämnar en del att önska, men I brist på annat, vidare.
Schweiz – Watergun FINAL
Svenska Sacha Jean Baptiste ligger bakom det här ursnygga numret med en välsjungande yngling som verkligen levererar sin pampiga Eurovision-ballad i marschtakt. Gjutet vidare och det kan nog bli en fin placering på övre halvan i finalen.
Israel – Unicorn FINAL
Det skvallras lite i kulisserna att Noa inte är den charmigaste personen backstage, och hon utstrålar heller inte direkt charm på scenen i sin iskalla ”you can´t sit with us”-attityd. Och låten är smått omöjlig att få grepp om med sitt långa dansbrejk i slutet. Men med det sagt, hon sjunger grymt och det är ett otroligt snyggt nummer som känns MTV.
Moldavien – Soarele și luna FINAL
Pascha tävlande samma år som Loreen vann med Euophoria och nu är han tillbaka, långhårigare, mer dansant och med en flöjtspelande liten man som sassy sidekick. Givet vidare, men jag tycker den saknar nåt.
Sverige – Tattoo FINAL
Ja, LED:en är inte lika pampig som i svenska Mello men det spelar såklart ingen roll. Loreen äger rutan fullkomligt i tre minuter och det är sån nivåskillnad jämfört med övriga startfältet.
Azerbajdzjan – Tell Me More
Två tvillingar i frizzigt hår sjunger sin sömniga The Beatles-klingande duett i sjuttiotalssunkiga kostymer. Underhållande är det inte, men de gör det i alla fall på ett övertygande sätt. Nej, detta kan nog inte ens klara sig med landets sedvanliga röstköpande fuskfasoner.
Tjeckien – My Sisters Crown FINAL
Jättesnyggt nummer i rosa med sex unga flätprydda kvinnor som sjunger om vikten av systerskap. Kvinnorna kommer från Slovakien, Ryssland, Bulgarien och Ukraina och bara det visar väl just på ett fantastiskt sätt vad Eurovision handlar om: Samarbete över gränserna. Refrängen biter sig verkligen fast, och detta är gjutet i topp10 på lördag.
Nederländerna – Burning Daylight
Har ni problem med sömnen? Då är det bara att sätta på det här Duncan Laurence-skrivna sömnpillret. Paret har heller ingen kemi, och det är så lätt att nicka till under dessa tre minuter. Men i brist på annat kan det ta sig vidare som tionde och sista bidrag. Fö de sjunger ju i alla fall okej. Men jag landar i ett nej.
Finland – Cha Cha Cha FINAL
Jag älskar den här finska poppunkiga energishoten i rosa och grönt. Det är verkligen ett sjukt jäkla röj när den spelas på plats här i Liverpool och det har skrivits att detta är Loreens stora utmanare. Men när vi nu såg genrepet blev det löjligt uppenbart att charmige Käärijä inte riktigt har röstresurserna att ro detta hela vägen i hamn. Sista minuten är flåsig och den känns inte alls som den vinnare vi hela tiden trott att den var.
Uppdaterad 2023-05-09
