Det har gått nästan två månader sedan Cornelia Jakobs höjde sångfågeln i Friends Arena efter vinsten i Melodifestivalen 2022. Låten har toppat Spotify, Sverigetoppen och Svensktoppen, och är tydlig trea i oddsen inför Eurovision Song Contest i Turin i maj. Hold Me Closer är dessutom historisk då det är den första Mellovinnaren som har två kvinnor på upphovet (plus David Sandén): Cornelia själv, och bästa polaren Isa Molin (vars pappa Bobby Ljunggren varit med och skrivit hela fem vinnare: Se på mig, Kärleken är, Evighet  Hero och This is My Life).

Att det skulle bli Cornelia Jakobs som skulle vinna Melodifestivalen 2022 syntes knappast på oddsen innan festivalen rullade igång: Hold Me Closer gav 57 gånger pengarna i januari! Men inför finalen var den nyblivna 30-åringen den hetaste kandidaten att ta hem segern efter att hon förtrollat Sverige under den första deltävlingen i Globen den 5 februari. Men det stora favoritskapet la aldrig krokben för henne.

– Under hela den här resan försökte jag inte tänka så mycket på tävlingsaspekten. För mig handlade det om att njuta av resan, och framföra låten så bra som möjligt. Jag ville vara i min bubbla och fokusera på mitt framträdande, annars hade jag bara blivit stressad och nervös. Så min högra hand Celia hade hand om min telefon hela tiden, så jag inte läste nåt, berättar Cornelia från ett taxibaksäte när vi äntligen lyckas synka ihop tid i hennes hektiska schema för att prata.

Hold Me Closer skrevs efter, och om, Cornelias senaste uppbrott från ex-pojkvännen. Cornelia, Isa Molin, som hon varit bästis med i sjutton år, och David Sandén, som hon jobbat med för tre år sedan, sågs i en studio och klickade direkt. Men Sveriges 62:a Mellovinnare lät annorlunda från början.

– Ja, Hold Me Closer var en annan låt efter första dagen. Visserligen med de ackorden, men med en annan melodi. Vi var riktigt nöjda, men dagen efter kände vi att vi ville göra om refrängen. Och när vi gjort det så kände vi att den inte passade med bryggan och versen så då gjorde vi om dom också.  Så ja, det blev en helt ny låt.

Trions samarbete har fortsatt och det finns ett tiotal låtar klara för ett kommande album.

– Det är så kul att skriva med Isa och David eftersom ingen ger sig förrän det är skitbra. Vi är alla perfektionister och detaljfreak.
Är Hold Me Closer typisk för ditt sound?

– Jag har ganska många färger på min sound-palett, och denna låt representerar absolut flera av dem. Under min utmattningsdepression klarade jag inte av för hetsiga låtar. Men i takt med att jag mått bättre har jag fått tillbaka min craving för starkare energi som jag hade mycket innan depressionen. Jag älskar rock´n´roll och kommer ju från den skolan (Cornelias pappa är som bekant The Poodles-sångaren Jakob Samuel). Men jag älskar framförallt dynamik och kontrasterna mellan högt och lågt och starkt och svagt. Så det kommer fortfarande att innehålla det lugnare, svävande mer filmiska också.

Cornelia berättar att hon efter tiden med utmattningsdepression lärt sig hur hon funkar och nu börjat att kunna ta in och njuta av situationer.

– Under Melodifestivalen har jag haft ett så bra team runt mig, och att nu inte behöva göra allt själv har hjälpt mig jättemycket i min process till att må bra. Jag har ju aldrig kunnat koncentrera mig på att bara vara artist tidigare, då jag släppt musik independent och gjort allt själv i alla år. Så ett av mina viktigaste mål med att medverkan var just det, att kunna njuta av att få göra det jag älskar, utan massa stressångest. Och mitt kall i livet är ju att spela live, och efter pandemin vågade jag kasta mig ut och göra Melodifestivalen för att nå ut och kunna spela live.

– Jag är fortfarande på ett drömmoln, och lite rädd att någon ska väcka mig (skrattar).

Vinnarnumret med grönt och rött ljus, snurrbar stor prick och en barfota Cornelia fångade tittarna och älskas av Eurovision-fansen, men det kommer att ändras till Turin.

– Jag blir så illa tvungen då deras scen ser helt annorlunda ut, och publiken är placerad på ett annat sätt. Men jag ska göra allt jag kan för att behålla essensen, kärnan och känslan i numret.

Cornelia gick på färg-känslan i låten när hon fick idén till hur det skulle se ut i Melodifestivalen. Hur den var grön, för att mot slutet bli röd.

– Låten beskriver inte ett dramatiskt uppbrott, snarare uppgivenheten och den mer tunga, lugna sorgen när man accepterat faktumet att man behöver gå skilda vägar. Att man måste släppa taget. Det gröna, lugna, kände jag starkt representerar den känslan från starten av låten, innan den successivt ökar, och går över till en mer frustrerad och energifylld sorg, och då skiftar det till rött, som symboliserar ett sista desperat försök att få den andra att ångra sig, och stanna kvar.

– Jag visste också att jag ville vara på den lilla scenen, på en liten ö mitt i publiken, eftersom jag har saknat att spela live. Och jag ville skapa något som man såg från alla håll och då var det praktiskt att pricken var snurrbar. Det blir som en liten resa under låtens gång, och när jag sjunger ”So baby bye bye, I wish You the best”, trycker jag symboliskt ”pricken” ett halvt varv för att “lämna något” och försöka gå vidare. Jag har suttit och stått hemma i vardagsrummet och lyssnat gång efter gång, och försökt lyssna på vad kroppen spontant känner för att göra i dom olika delarna, sen har jag bestämt hur jag ska sitta/stå/gå utefter hur det kändes i kroppen.

Poängutdelningen i Friends blev en rysare, men Cornelia hade de internationella jurygruppernas kärlek och var folkets tydliga tvåa efter Anders Bagge. Och nu är hon hela Sveriges Eurovision-hopp, tio år efter vi skickade en Euphorisk solotjej som tog hem hela tävlingen.

Mina lesbiska vänner älskar dig och ditt framträdande. Det är liksom Loreen-beundran. Har du upplevt att du har mycket flat-fans?

– Åh vad kul! Alltså, jag har inte upplevt att jag har stora fans-skaror överhuvudtaget tidigare(skrattar). Så det känns sjukt kul att höra! Hälsa dom så mycket från mig!

Cornelia Jakobs har faktiskt ett förflutet som flatfest-dj.

–  Haha. Ja, festfixarna Gunn (Lundemo) och Katja (Gustafsson) och jag, Martina och Melanie (från grupperna Love Generation/Stockholm Syndrome) hade en deal: Om vi spelade på deras fester så lärde de oss att dj:a. Dessutom var mitt första gig under namnet Cornelia Jakobs, under Stockholm Pride festival.

– Det var riktigt kul. Jag älskar Pride och vad det står för, och jag är glad att vi lever i ett land där vi kommit så mycket lägre än i många andra länder, även om vi har en väg kvar att gå.

Så, hur straight är Cornelia Jakobs?

– Den som lever får se…

Låt oss hoppa tillbaka till då du tävlade i Melodifestivalen med Love Generation. 2011 tog ni er till Andra Chansen med Dance Alone, och 2012 åkte ni ut i deltävlingen med Just a Little.

– Med Dance Alone var allt på topp, vi var i starten och så stolta över vårt scennummer och kläderna som vi i gruppen hade skapat. Och jag gillar låten fortfarande. Andra gången var inte så kul, vi tyckte inte om låten lika mycket och hade inte lika kul.

Varför blev det inga fler RedOne låtar?

– Jag tror inte att han riktigt hade tid för oss. Han ville gärna, och hoppades att det skulle gå bra för oss. Vi försökte skriva med andra men det fick vi aldrig släppa, och till slut rann det ut i sanden och vi la ner Love Generation.

Efter det bildade Cornelia med bandkollegorna Charly Q och Melanie Taylor trion Stockholm Syndrome som släppte singlarna Pretty Girl och Karma. Ganska snabbt inpå hoppade Melanie av och Charlie och Cornelia turnérade som DJ-duo världen över i ungefär fyra år. Låten Pretty girl blev synkad i en stor UK-Lóreal kampanj med popstjärnan Cheryl Cole som headbangade åt låten i regi av regissören Jonas Åkerlund. De släppte fler låtar som duo och gjorde samarbeten med namn som John Dahlbäck och Young Squage.

Har du kontakt med tjejerna fortfarande?

– Nu var det länge sen.  Jag har haft lite kontakt med Melanie de senaste åren, Martina (Charly Q) bor utomlands nu och vår kontakt har runnit ut lite i sanden, och Mikaela har jag bara sprungit på ett par gånger.

Vi blickar framåt: Har du hört några av dina konkurrenter i Turin?

– Ja, ett par, eftersom jag fick höra dem inför finalen då en journalist spelade upp klipp för oss finalister och vi fick tycka till. Men jag har inte gått in i det riktigt, och skjuter nog lite på det undermedvetet för jag vet att jag kommer börja tänka på tävlingen då och jag vill gärna leva i vinst-glädje-bubblan ett tag till (skrattar). Men det jag hörde var brett genremässigt och det är ju det som är kul med Eurovision, det är omöjligt att tippa hur det ska gå! Men jag minns att jag gillade den spanska tjejen (Chanel med Slo-Mo), hon var ascool. Norges låt var skitrolig (Subwoolfer Give That Wolf a Banana, och så hade Schweiz (Marius Bears Boys Do Cry) en väldigt fin låt.

Så slutligen, vad har du för All-time-Eurovisionfavorit?

– Det är ju obvious att man älskar Euphoria, så den. Men jag gillade Ukrainas låt “1944” som vann 2016. Den var helt fantastisk! Och så måste jag ju säga Lordi, jag uppskattade dom som fan av någon oklar anledning. Jag yckte dom var uppfriskande tror jag (skrattar).