Eric krossar allt motstånd (och fyra glasrutor)

Melodifestivalens tredje vecka har alla förutsättningar att bli en riktig rysare.

Inte när det gäller vem som går direkt till Globen då så klart. Popular, Eric Saades mognare storasyskon till Manboy, kan nämligen vara den mest självklara Globenfinaslisten i en delfinal sedan Carola äntrade scenen med sina flaggor i Göteborg 2006. Med ett gäng snygga, unga dansare river han av ett dansnummer som helt klart matchar Dannys redan Globenklara klubbrökare, och mot slutet spränger han sig bokstavligen ut ur en bur av glas. Tufft, snyggt och bara en plötslig kollektiv härdsmälta hos den röstande publiken kan stoppa honom från att bli klar direkt.

Men därefter är det stenhårt. Playtones, bandet som sålde fler skivor än både Lady Gaga och Robyn förra året, fick många av de mognare delarna av publiken att gå loss med sin dansbandsrockabilly och Linda Sundblad plockade de få barnröster som inte föll på Eric med sin tonårstjejpop . Trist tycker vi som inte riktigt ser Globenkandidater i någon av dessa båda utmanare.

Då skickar vi hellre Shirley’s Angels, där tre apsnygga brudar med Shirley i mitten (och kvällens hetaste dansargodis) övertygar i en mognare variant på Min Kärlek, eller sexiga Sebastians snygga radiopop.

Startfältet bjuder dessutom på tävlingens två vackraste ballader hittills. Dels Simon Forsbergs smäktande bröllopsvisa, där han får visa vilken fantastisk sångare han är, och dels Sara Vargas otroligt snygga och innerliga Lisa Ekdahl-jazz om misshandel i ett förhållande.

Alla dessa bidrag skulle förmodligen kunna vara med och slåss om en plats bland de fyra efter Eric, och sedan kan vad som helst hända. Ja, det är nog bara stackars A-teens Sara som vi tror får det svårt, trots en snygg låt och ett fartigt nummer.

Programmet fortsätter annars i samma lite trevande spår som tidigare veckor, men med en stor skillnad. När veckans gäst Lena Philipsson äntrar scenen, först med nya singeln Idiot och sen i en engelsk hårdrocksversion av Dansa i Neon, är det verkligen ljusårs skillnad på stjärnstatus mot tidigare veckors gäster. Lena äger en Melodifestivalscen när hon ställer sig på den. Så är det bara.

Linda Sundblad ”Lucky You”

QX

Ronny: Unlucky Me, som måste lyssna på det här. Jag tycker det här är intetsägande radiopopskval riktat mot exakt ingen. Varför väljer man ett klent albumspår när man för en gångs skull är med i Melodifestivalen? Tyvärr finns här en liten chans att barnröstarna ser en Amy Diamond-like i Linda Sundblads rockiga tandställningstrall och därmed är hon inte helt uträknad.

QX QX

Ken: Jag har personligen väldigt svårt för den här typen av tonårstjej-mellanmjölkspop i ingenmansland, och även om Linda och hennes gitarrdansare sköter sig snyggt på scen bland sina röda, snygga hjärtan och coola gitarrer, så undrar jag vem som egentligen har en sådan här låt som sin absoluta favorit ikväll och röstar sönder SIM-kortet för att få den vidare? De barn som inte röstade på Eric verkade sugna på genrepet. Bland de fem?

Simon Forsberg ”Tid att andas”
QX QX QX

Ronny: Schlagerballaden med stort S. Mixa För att du finns, Visst Finns Mirakel och Så vill stjärnorna och ni förstår vad jag pratar om. Simon sjunger fint och ärligt, och jag hoppas att det blir en hyfsat framskjuten placering. Jag tror varken att den räcker till Globen eller Andra Chansen men sist ska den väl inte behöva bli?

QX QX QX

Ken: Den vackraste supermegaschlagerballaden sedan Molly Sandén sjöng om stjärnor i Skellefteå har som enda specialeffekt på scen att den för ovanlighetens skull framförs av en kille. Årets Mr Gay Sweden visar sig ha en klockrent vacker och oskuldsfull röst som helt får mig att glömma den lätt frikyrkliga texten och köpa detta rakt av. Svårplacerad 2011, dock. Kan komma sist. Kan gå vidare bland de fem. Tror tyvärr den missar toppen.

Sara Lumholdt ”Enemy”
QX QX

Ronny: Det låter som att man tvättat en Rihanna-ballad med ett schampo gjort av gamla hiten Cats in the Cradle, lite rockballad i midtempo typ. Sara sjunger helt okej, varken mer eller mindre, och jag saknar den där riktiga gnistan man skulle önska sig. Jag tyckte nog att den här låten var betydligt bättre den första gången jag hörde den och är lite less efter ett par rep. Nu känner jag mer att det är segt och ”jaha”. Utan tvekan utanför topp fem.

QX QX QX

Ken: Jag tycker väldigt mycket om den här snygga pop-RnB-smockan med sina fantastiskt snygga larm och roliga ljud, och den lär helt klart gå varm i min iPod efteråt… Tyvärr tror jag dock det blir redan i helgen som jag kan köpa den på iTunes, för det är något med Sara som inte riktigt når fram till mig. Numret är rörigt, sången sitter inte alltid som den ska, och utstrålningen håller inte direkt Serneholt-klass (även om hon är toksnygg i sin catsuit) om vi nu ska vara riktigt elaka. Chanslöst. Tyvärr.

The Playtones ”The King”
QX

Ronny: Jag förstår att folk gillar den här rockabilly-smörjan och alla som såg till att The Playtones senaste platta blev Sveriges mest sålda 2010 kommer säkert att rösta. Men jag hoppas att det inte räcker för schlagersuccé, och vill slänga den här grisiga Elvis-hyllningen med stänk av Batman-ledmotiv och dansbandslåt i soporna. Usch.

QX

Ken: Det enda jag vet om sådan här brylcremesbefläckad dansbandsrockabilly är att de har väldigt uppvikta jeans och att min pappa gillar det. Mig påminner den här glada Kempe-trallen mest om Östen med Resten korsat med Aristocats. Har dock garanterat både sin publik och chans på Globen ikväll, men för mig är det en kisspaus – i väldigt fula blåa kostymer.

Shirleys Angels ”I Thought It Was Forever”
QX QX QX

Ronny: Shirley och hennes två sassy änglar bjuder på ett stycke värdig mogenschlager i den här hyfsade korsningen av Bond-låt och Min Kärlek. Inledningen är topnotch, refrängen är stiligt schlagrig, och tjejerna rör sig jävligt snyggt. Ändå saknar jag något. Det där lilla extra som jag så gärna vill ska tända den här treminuterstrallen infinner sig liksom aldrig. Om folk är på samma schlagerhumör som sistkan det dock skrälla sig till El Globo.

QX QX QX

Ken: Om Sanna dolde bristerna hos sitt Vågar Du Vågar Jag-syskon väl förra veckan, så döljer Shirley och hennes änglar den här Min Kärlek-kusinens diton så väl att jag tror många kommer missa att faktiskt inte mycket händer efter den första minuten. Shirley har aldrig varit så här snygg och inte dansat så här vilt på en schlagerscen sedan bakom Elena Paparizou 2001 och har bättre häng på topp fem än sistaplatsen denna gång. Håll också utkik efter kvällens sexigaste dansarkex mot slutet!

Sebastian ”No One Else Could”
QX QX QX

Ronny: Ibland räcker det med att vara kort & koncis: Melody Club-pop med en självsäkert kaxig Sebastian. Bra, stabilt och radiovänligt. Andra Chansen.

QX QX QX QX

Ken: Kvällens snyggaste kille, kvällens snyggaste vissel-hook och kvällens absolut snyggaste poplåt i min värld. Sexiga Sebbe låter mera Melody Club än vad gruppen själva gjort de senaste åtta åren, fast pimpat med läckra knäppljud och Robyn-plink. Underbart! Borde garanterat vara topp fyra om världen var rättvis.

Sara Varga ”Spring för livet”
QX QX QX QX

Ronny: Vackra Sara kommer att bli årets finaste skräll. Spring för livet är nämligen ett stycke oemotståndlig Lisa Ekdahl-pop med en rak och uppriktig text om kvinnomisshandel. Det kanske låter lite missanpassat i schlagern, men det sitter faktiskt som handen i handsken när Sara spänner blicken i kamerorna och berättar sin historia. Årets ljuvligaste genombrott.

QX QX QX QX

Ken: Den här Melissa Horn-jazzen är kvällens, och kanske årets tävling hittills, största utropstecken, med sin enkla, men allvarliga, text om att lämna ett förhållande där man misshandlas. Vackra Sara är värd succé både ikväll och bortom MF-scenen, men frågan är om Svensson i stugorna klarar att ta detta tills sig mellan chipsmumsandet och barnen-måste-kissa-innan-Saade? Jag hoppas det.

Eric Saade ”Popular”
QX QX QX QX

Ronny: Årets mest givna Globen-finalist. Eric har lämnat lekskolan och är nu redo för de lite tuffare movsen, texterna och tonerna. Popular är verkligen ingen besvikelse och det här är så givet på pallen i Globen att det är löjligt. Popular kommer helt klart att slåss om Globen-kronan, och ingen skulle bli gladare än jag om vi skickade den här Kempe-smockan till Düsseldorff.

QX QX QX QX QX

Ken: Okej, det här är kanske mera ett nummer och ett Eurovisionvinnarpaket än en ”riktig popsång” – men vem bryr sig när en snygg, ung kille dansar röven av sig till en tuff uppdatering av en Boney M-variant och samtidigt spränger sig ur en glasbur? Jag älskar när Fredrik Kempe slänger in extra allt, inget är mera Melodifestival för mig, och allt annat än en raketfärd till Globen för det här ikväll vore både oväntat och orättvist.