– Vad kom först? Papperet eller idén till motiven?
– Papperet. Jag var i Norrköping och väntade på en kompis som var försenad och stod utanför pappersmuseet. Och så tänkte jag ”papper – vad tråkigt!”, men gick in och blev drabbad! Sen fick jag tag i Sveriges bästa pappersmakare i Jämtland och var hos honom i tio dagar.
– Vad var det som drabbade dig?
– Morfar var bokbindare, mamma hade känslan i nyporna. Jag har alltid känt lycka när jag kom in i en pappershandel.
– Men ändå, vad är det som är så lockande med papper?
– När jag gör papper så är det tjugo ark i varje sats som dropptorkar i köket. Sen lägger jag det i min gamla fotopress och efter en halvtimme tar jag ut bländvita papper. Det är nästan en religiös rit!
– Vad utgår du ifrån när du väljer motiv?
– Kolmården är det enda jag saknar från Östergötland som jag kommer ifrån? det är spännande att berätta om naturen. Och känner du till Schuberts Winterreise? Den sångcykeln är vacker och spännande och jag tänkte att den går det att göra bilder av. Och så blev det.
– Saknar du inte teaterplåtandet som du höll på med i alla år?
– Inte en sekund. Efter sista produktionen var det kapitlet avslutat. Men det är för att jag drabbats av detta nya. Fast – jag ska göra en utställning i Reijmyre med operabilder från Malmö. Och så vill tetatergruppen Institutet här i Malmö att jag ska hjälpa dem med bilder. Och sen så har jag visa jag diabilder på Kristallen, det är på Babel. Där är alla kön välkomna!
– Har du några roliga historier från tiden framför och bakom kulisserna förr då?
– När Jan Malmsjö spelade i La Cage aux Folles så bodde han i en lägenhet i samma hus som jag. Vi sågs i hissen och jag kallade honom tant Malmsjö. Och så han sa Lilla Snuttan till mig…
Uppdaterad 2018-01-20
