Cecilia Lindqvist på scen som en queer drottning

– Tack för gårdagens föreställning, ers majestät! Hur är det efter premiären?
– Tack, jag är jättetrött! Det känns skönt att premiären är gjord, det var ett maratonpass! Man njuter mer när man spelat ett tag.
– Det är stor skillnad mellan din rockflata nyligen i Jösses Flickor – återkomsten och Elisabet…
– Ja… fast de är lite av rebeller bägge två. Och absolut queer också eftersom de inte väljer ett heteronormativt liv.
– Vad är det viktigaste i pjäsen enligt dig? Frågan om hur man använder sin makt?
– Maktkamp, vad det kostar att ha makt och att förlora den när man haft den. Det är intressant när det är två kvinnor som slåss om makten. Men de gör det inte för någon annan utan använder männen som brickor lika mycket som männen försöker använda dem.
– Elisabet I är en av historiens mest kända figurer och en del av masskulturen idag. Cate Blanchett har gjort henne, Judi Dench, till och med superfjollan Quentin Crisp gjorde henne i filmen Orlando. Hur mycket har du kikat på andras Elisabettolkningar?
– Jag har sett det mesta sen tidigare. Men det finns TV-serie med Helen Mirren som Elisabet och Jeremy Irons som Leicester som jag tittade på för att hitta relationen mellan dem. Det var en relation som inte var sexuell, men de har vuxit ihop. Därför är hans förräderi mot henne så stort. Det gjorde Mirren och Irons bra.
– Hur påverkar kostymen dig? Regenter som Elisabet byggde ju så mycket på makt och härlighet i utstyrseln.
– Den är en jättestor del av rollen. Bara att ha på sig korsett! Vi är ju snörda, men inte jättehårt. Och så dessa klänningar, smycken och attiraljer utanpå, kronan… Det gör jättemycket. Jag kan nästan titta på mig i spegeln och tänka ”där är hon ju”. För det är inte jag. Och killarna har det likadant, med stay-ups för de skulle ju visa vaderna. Och värjor, så både män och kvinnor har olika konstruktioner.
– Elisabet vill inte gifta sig och avstå från sin självständighet. Ibland kallas hon också kung. Det känns väldigt modernt.
– Hon var ju modern! Hon sågs som den kvinnliga kungen och var ovillig att låta någon vara kung över henne, varken politiskt eller personligt.

– Jag hittade en diskussion på nätet om ifall Elisabet kan ha varit lesbisk, bland annat för att hon aldrig gifte sig. Fast ingen som deltog trodde egentligen det.
– Men ingen vet. Vi sätter rubriker på saker som man inte pratade om på den tiden. Men hon kan mycket väl ha varit bisexuell. I en biografi läste jag att när hennes närmaste hovdam, som varit med henne sedan 25-årsåldern, dör så går Elisabet in i en depression och sen dog hon snart. Vem vet, det här var kanske hennes närmaste relation.
– Elisabet beskrivs som en person som undertryckte mycket av sina känslor, alltså en ”manlig” egenskap, medan Maria enligt samma mall agerade mer känslostyrt, mer ”typiskt kvinnligt”… Gäller det här era tolkningar också?
– Som vi valt att spela det är båda två lite av bägge. Och Maria är nog så mycket politiker som Elisabet, men i passioner har hon gjort misstag som anses kvinnliga. Men när jag närmar mig Elisabet så tänker jag att hon var en människa. Tänk att vara så ensam som hon var!
– Elisabet sände Maria Stuart i döden. Hur hade Maria agerat om rollerna varit ombytta?
– De var inte några fina, mjuka kvinnor. Så det hade hon nog också kunnat göra.
– Varför ska man se föreställningen. Särskilt om man är ovan vid en rejäl helafton med kostymteater?
– Om man sätter sig i salongen och låta örat vänja sig så får man en riktigt spännande thriller!