STOCKHOLM.
Hans fyra dansare gör föreställningen ”Amour, Acide et noix”- ett verk med musik från Vivaldis årstiderna där dansarna berättar om utsatthet och ensamhet endast iklädda sin egen hud.
Just dansarnas nakenhet är ett sätt för Daniel Léviellé att visa relationen mellan rörelse och kropp. Han vill att man som publik ska sluta se kropparnas bara hud för att istället upptäcka det fysiska uttrycket och musklernas anspänning.
Till skillnad från klassisk balett där män och kvinnor tränas till olika uttryck så strävar Daniel Léviellé att dansarnas rörelser inte ska skilja sig beroende på kön. Även om man kan tro att könsorganen som är blottade under hela föreställningen skulle stjäla fokus från det övriga verket så glöms de bort till förmån för helheten. Dansarnas kroppar blir anatomiska enheter i ett mycket särpräglat dansverk om begär och längtan efter en annan människa.
Uppdaterad 2022-09-08
