Wizén utgår från målningar av framför allt renässanskonstnärer. I tidigare collage med motiv av Caravaggio lyfte han ut hela figurer som sattes samman i nya sammanhang, ofta med en känsla av hot mot en yngre mans- eller pojkfigur från en äldre man. Senare har Per Wizén gått över till att med hjälp av små, små bitar foga ihop motiven. Med precision och stort tålamod bygger han upp bilden, ”målar” med tusentals pyttesmå urklipp ur konstkataloger.
– Den här tog två år, den där ett och ett halvt, pekar Per och visar collage, underlag för de stora fotografier som sedan utgör själva konstverket. Motiven är ekon av de renässansbilder han utgår från, men de är helt hans egna.
– Det måste finnas en laddning i ursprungsbilden, något som harmonierar med en inre bild jag har. Sen letar jag nya sätt att använda dem, att förstärka laddningen.
– Och det här är bilder som blev förstörda på Rooseum 2003, visar han.
Det är två motiv som satts samman av figurer ur målningar av Caravaggio. Dessa attackerades eftersom de unga modeller från gatan som Caravaggio använde har placerats i laddade, eventuellt sexuella situationer. Själv har jag svårt att tolka bilderna som något annat än övergrepp, och det är allt annat än positivt beskrivet . Men bilderna provocerade ändå extremister att attackera dem.
Flera av de bilder Per Wizén visar ger först ett intryck av lugn och skönhet, fast det kan vara bedrägligt.
– En vacker yta men ett obehagligt innehåll. Jag vill åt det kusliga. Överrumpla när man tycker sig känna igen något, men så är det förändrat.
Den första bild som möter besökaren på Malmö Konstmuseums utställning heter Intermission, en mycket stillsam scen med två män, halvnakna, men delvis i rustning. Om den skrev konstskribenten Anders Olofsson: ” ju längre man betraktar den, desto tydligare blir det att det är en postcoital situation vi bevittnar”. Alltså att de just haft sex. Per Wizén sticker alls inte under stol med att den homosexuella erfarenheten speglas i hans bilder, men han gillar samtidigt att en gallerist sagt till honom han aldrig upplevt Pers bilder som gaybilder utan sett det allmängiltiga i dem.
– Han såg det psykologiska bakom ett händelseförlopp där det inte spelar roll om det är gay eller inte.
Per Wizéns Labyrint hänger på regeringskansliet och han har ställt ut på många gallerier samt på Bonniers Konsthall i Stockholm. I Malmö visades hans verk senast på Galleri Ping Pong. Han är representerad i privatsamlingar och sedan några veckor även på Brooklyn Museum i USA.
– Det är en spännande samling. De håller på att omorganisera hela museet mer mot gender art och feministisk konst.
Malmö Konstmuseum har den största samlingen av Per Wizéns arbeten. Konstmuseet är inrymt på Malmöhus slott och visar utställningen till 18 januari 2009.