André och Erik träffas första gången i skolans uppehållsrum. André går i sjuan och har redan blivit klassens hackkyckling, medan Erik är hockeykillen i nian som alla gillar. Eftersom Erik dessutom blivit vald till klassens kamratstödjare, så är det hans jobb att bjuda André på en fika och försöka lotsa in honom i skolans gemenskap. Men mötet spårar snabbt ur, och slutar med ett bråk istället. Men under de kommande åren springer André och Erik på varandra med jämna mellanrum. Till sist inser de att de har en gemensam hemlighet. Och en romans mot alla odds tar sin början.
Kamratstödjaren, skriven av Daniel Karlsson, har premiär i helgen på Fria Teaterns källarscen på Kungsholmen i Stockholm. En liten, intim lokal där skådespelarna Per Lasson och Olle Sundberg lyckas förmedla mycket av tonårstidens ångest, förvirring och kompistryck. Men Kamratstödjaren är mer än bara ytterligare en komma ut-historia i mängden.
– Visserligen handlar pjäsen om homosexualitet på högstadiet, men den vidgar också sitt perspektiv, berättar regissören Thomas Müller. Det handlar också om vilka val man gör i livet, och vilka konsekvenser de får. Och att det inte alltid är så självklart vem som egentligen är stark och svag.
Känner du igen dig själv i pjäsen? Var det så här när du gick på högstadiet?
– Nej, på min tid existerade väl homosexualitet knappast ens i skolan. Det fick vara en dold hemlighet. För mig så dröjde det tills jag kom in på teaterhögskolan, och var 19 – 20 år, innan jag kom ut. Det var först när jag lämnat skolvärlden och har hamnat i en helt annan tryggare kulturell situation. Att vara 16-17 idag är säkert mycket friare än då, men samtidigt tuffare på andra sätt.
Homofobi inom idrottsvärlden, nätdejtingromantik och fyllehångel är bara några av ingredienserna i pjäsen som både ska visas på dagtid för högstadieelever och på kvällarna för en vuxen publik. Men hur hanterar man ett så känsligt ämne som bögar och kärlek för en ungdomspublik?
– Jag tror att vi kommer att få våldsamma reaktioner när vi spelar pjäsen ute på skolorna, säger Thomas Müller. Vi kommer att röra upp både öppen och dold homofobi ute i klasserna. Men vi har försökt att förbereda oss, att repetera oss till en trygghet mellan skådespelarna. Dessutom spelas pjäsen bara för max 60 personer i taget, vi utsätter oss inte för en aula med 150 personer i publiken. Jag vet att vi kastar oss ut i en lejongrop, men det är också det som vi vill. När vi spelar Kamratstödjaren står det något på spel både på scen och ute i salongen. Och det är väl just det som teater går ut på, egentligen.
Kamratstödjaren spelas på Fria Teatern på Kungsholmen i Stockholm fram till den 21 november. Läs mer och boka biljetter på Fria Teaterns hemsida.
Uppdaterad 2019-11-21
