Mosaik av Porter och Parker

Någon dag före premiär berättar Dan Kandell om föreställningen som han föreberett i två år.
– Dorothy Parkers texter har jag jobbat med tidigare. Och Cole Porter har jag alltid älskat. De föddes och dog nästan samma dag. Och bägge var kändisar i New York. Det var deras två likheter! Men vi använder dem mer för deras olikheters skull. Parker beskriver ofta två personer i ett vardagsrum. Kvinnan vill vidare men har fastnat ihop med mannen. Cole Porter är mycket friare, med sexuella undertoner i sina texter, han utmanar dubbelmoralen, förlöser ur den. Dorothy Parker beskriver den.
– Är det en kabaré?
– Jag kallar föreställningen en mosaik. Den har kabaréform, men är mer upplöst till sin form, det är lite performance, bitar, påståenden, bilder. 59 scener!
– Vad gav dig idén?
– Den fick jag när Tiina Rosenberg ville få in HBT-frågor i FI och mötte sånt motstånd. I två år har jag tänkt på att belysa vad som är förtryckande, vad som är befriande, vad som är hotande i manligt och kvinnligt. Och när man pratar om det kommer man in i HBT-temat. Manliga strukturer ställs mot HBT och kvinnor i föreställningen.
– Och till det funkar alltså Porter och Parker?
– Cole Porter använde allt i sina sånger, manligt och kvinnligt. Det kunde finnas en lesbisk undertext med sex mellan två kvinnor. Det är därför jag gillar honom, det är mycket gaya skämt. Men jag visste faktiskt inte att han var gay själv när jag bestämde mig för att använda hans sångtexter. Och det är begäret som driver oss. Det är begäret som driver scenerna, i synnerhet hur vi har gestaltat sångerna. Och så har jag använt Parkers texter väldigt fritt. Har hon skrivit om en man och en kvinna så kanske jag låter två kvinnor göra den scenen. Men jag har inte satsat på manliga homosexuella. Fast vi är med också… i högklackat… Men vi poängterar kvinnornas roll i föreställningen. Det handlar om Dorothy Parker. Cole Porters story får vi göra en annan gång!

– Hur kända är Porter och Parker idag?
– Cole Porter är nog mer känd än Dorothy Parker som marginaliserats till skillnad från sina manliga kolleger, men hon har haft en renässans som författare och det är fantastiskt att ge henne upprättelse.
– Sa eller skrev hon något om homosexualitet?
– ”Heterosexuality is not normal. Its just common”. Det är så oerhört modernt!
– Vilken av Cole Porters låtar tror du flest människor känner till?
– I’ve got you under my skin!
– Du har bearbetat texterna och regisserat. Är du med på scenen också?
– Ja. Jag gör Dorothy Parker, fast det göra alla som är med, oavsett kön. Och jag är en soldat, en gayikon i rosa, en präst. Och en androgyn martyr, en hyllning till Ecce Homo.
– Kände Dorothy Parker och Cole Porter varandra, förresten?
– De kände förstås till varandra, men inget tyder på att de träffats även om de nog måste ha gjort det. Och jag tror de hade uppskattat varandra!

Everything goes – man kan lika gärna leva har premiär på Helsingborgs stadsteaters 26 september. Spelas till mitten av december. 27 och 29 november gästspel på Victoriateatern i Malmö.
Everything goes… i QX GayMap