– Vem är dina rollfigurer?
– I första akten är det Bojan, en socialdemokratisk arbetarkvinna som jobbar som hembiträde hos huvudpersonen. I andra akten är jag Hairsprayqueen som definierar sig som anarkist och flata.
– På repetitionen skojade du om att du gick ut i marginalen när du lämnade scenen. Är flatorna marginaliserade i pjäsen?
– Särartsfeminismen gör att alla inte får plats under parollerna, och det finns ingen riktig plats för henne. Men hon är fantastiskt rolig att göra och nöjer sig inte med att vara en i mängden!
– Ja, du ser ut som en klassisk rockbrud, en Crissie Hynde eller Patti Smith.
– Eller hur! En svartrockare! Och hon är med i ett band!
– Hur framträdande är de lesbiska relationerna i föreställningen?
– Hairsprayqueen blir ihop med en av tjejerna, Yildiz. Och en annan tjej, Marilynn, letar efter sin roll och sin sexualitet och har också ett kort och förvirrat förhållande med Yildiz. Men det blir inte det gamla vanliga tragiska slutet! Det lesbiska paret får en happy end och får leva lyckliga i alla sina dar. Man kan förstås ifrågasätta om alla ska in i den mallen, men de får i alla fall vara som de är.
– Jösses Flickor tog upp kvinnors situation fram till 70-talet, med rösträttskamp och jämlikhet. Nu är det dags att summera hur det gått sen dess. Känns pjäsen aktuell?
– Mycket! Dels att den historiska biten som vi visar i första akten inte var för så länge sen. I akt två är det påtagligt hur svårt det är att hitta rätt bland alla valmöjligheter idag.
– Och hur är det med valmöjligheterna för homo- och bisexuella?
– Nu, 2008, lever vi i ett barnalstrarsamhälle. Kärnfamiljen har blivit så viktig och synen på manlighet och kvinnlighet ska vi inte prata om! Och man säger ”det är upp till dig att välja hur du vill vara!”. Men så enkelt är det inte, det är tufft att bryta normer. Jag är öppen flata själv…
– Så du blev typecastad till rollen som rockflata?!
– Nej! Jag är anställd på teatern. Men när jag läste manus sa jag att jag ville göra henne. Och det är väldigt roligt att göra nåt som slår an det privata livet! Det är inte så vanligt med homosexuella karaktärer på scenen. Finns de, så är det bögar.
– Får du agera som expert på flatfrågor när ni jobbat med föreställningen?
– Ja, lite så är det faktiskt. Och så kan jag känna att de val jag gör med rollen, dem kan jag. Det är inte lika lätt med Bojan i första akten.

Annons
Annons

Premiär på Hipp, Malmö Stadsteater 27 september
www.malmostadsteater.se