– För att den handlar om meningslöst våld och hur människor hanterar det. Som när folk inte reagerar när en tjej blir våldtagen på öppen gata, om de inte förstår allvaret eller vad det är.
– Roberto Zucco förför, fascinerar människor i sin närhet. Och dödar dem.
– Ja, och pjäsen vore svår att göra om folk inte fascinerades av Roberto Zucco. Författaren, Bernard-Marie Koltès, blev själv fascinerad av Zucco, en ung, farlig, vacker massmördare. Men en massmördare som uttryckte sig i vackra bilder som fängslade Koltès. Och det är en del av pjäsens aktualitet, hur vi fascineras av våld. Åmselemördaren Juha Valjakkala fick mängder av kärleksbrev från kvinnor, Charles Manson var en otroligt fascinerande galning. De här personerna blir mediala kändisar, och det säljer.
– Och ni på teatern blir en del av det nu, eller?
– Ja dessvärre, det är en del av tiden. Samtidigt kan jag ju privat låta bli att köpa tidningar när det skrivs om mord. Och i bästa fall kan föreställningen väcka diskussion och insikt om hur vi konsumerar beskrivningar av verkligt våld, om hur fascinationen sanktionerar våldet.
– Pjäsens dramaturg sa i en intervju att Koltès rör sig i ”samhällets marginaler, bland uteliggare, langare och prostituerade”. Jag har en känsla av att när han verkade på 1980- och 90-talet lagt till ”och homosexuella” i den uppräkningen.
– Det är intressant om det är så, och det låter som en trolig utveckling. Det är inte hans homosexualitet man biter tag i idag. Det är utanförskapet. Men jag tycker att han är en tydlig del av en tradition med Fassbinder och Jean Genet. Och utanförskapet kan göra att man kan säga sanningar om till exempel heteronormativitet, även om det inte är ett tema i Roberto Zucco.
– När Koltès, som själv var bög skrev sina pjäser fanns skuggan av död och aids med hela tiden i medvetandet. Och han dog i aids innan bromsmediciner hade utvecklats, Hur är det när man spelar honom idag, kan man relatera till rädslan för att smittas och dö på det sätt som man gjorde då?
– Det är inget av det i med i den här föreställningen. Men samtidigt finns ju en mördare som tar livet av folk i pjäsen. Folk dör hela tiden. Och Koltès skrev Roberto Zucco när han höll på att dö, kanske hade han också dödsångest då, jag vet inte.

Annons
Annons

Roberto Zucco har premiär fredag 19 september på Intiman, Malmö Stadsteater i Malmö.
Malmö stadsteater