Plågsamt intellektuell, ohövlig, surmulen, deprimerad och socialt handikappad. Det duggar tätt av dissiga beskrivningar av Stephin Merritt, frontman för gruppen Magnetic Fields, i intervjuer och recensioner. Fast en del hävdar att Merritts truliga image snarare beror på att folk missförstår hans torra humor och tillbakadragna sätt. Det räcker oftast med att han tar långa pauser mellan meningarna när han blir intervjuad för att musikjournalister ska bli nervösa och ängsliga. Å andra sidan får man intrycket att han gillar att jävlas lite med folk också. Vi har ändå att göra med en man som blev legendarisk som elak kritiker i tidningen Time Ou.
Och visst märks det vassa formuleringarnas konst även i de låttexter han skriver idag. Bittra, svartsynta, cyniska små kärlekshistorier och betraktelser. Vare sig det handlar om den sockersöta “Busby Berkeley-dreams” eller “The Death of Ferdinand de Saussure”, som handlar om en fransk lingvist. Dessutom roar Merritt sig med att hitta på olika koncept för sina album. Genombrottsskivan “69 Love Songs” är precis vad den heter. Albumet “I” består av fjorton låtar som börjar på just bokstaven i. Och senaste skivan, “Distortion”, lever också upp till sitt namn. På i stort sett varenda låt ligger ett brötigt Jesus and the Mary Chainrundgångsoväsen och pumpar i bakgrunden.
Kanske lite förvånande från en man som är ett övertygat Abba-fan. Å andra sidan kanske oväsendet påminner om de ljud som finns inuti Merritts eget huvud. Han lider av en sort tinnitus och är känslig för starka ljud, som till exempel applåder. Så ta det försiktigt med glädjeyttringarna på konserten i helgen.
Magnetic Fields spelar på Lorensbergsteatern lördag 28 juni kl 21 och på Cirkus i Stockhlm söndag 29 juni kl 19.30.
Uppdaterad 2016-11-16
