– Nu är det bara två dagar kvar på din utställning på galleri Ping Pong i Malmö. Hur har det gått?
– Galleristen har berättat att den varit väldigt välbesökt och blivit väl mottagen. Kritiken har ju också varit bra.
– Besökarna då, har du diskuterat direkt med dem?
– Bara när utställningen öppnades, då pratade jag väldigt kort med en mängd olika människor.
– Sydsvenskans recensent Jelena Zetterström skriver så här om utställningen: ”Tyst, kyligt och ändå laddat. Homoerotik på dödliga villkor men oklart vem som är offer respektive förövare.”
– Själv var jag rädd att bilderna skulle upplevas som för svårtillgängliga. Det jag är intresserad av är inte våldsamheten. Övergreppen finns i ett yttre lager, men när jag gör bilder vill jag att de ska vara ambivalenta och kunna tolkas på många sätt. Och i den här serien finns en självstympning men också ett sorgearbete och tröst.
– Fast många gör just våldstolkningen när de ser bilderna.
– Ja, våldet finns där. På ytan. Och jag är intresserad av vad som händer när man går över gränsen, både mentalt och fysiskt. Men jag är mer intresserad av själva tanken, och den är svår att skildra utan att visa explicit våldsamhet. Men bilde är inte gjorda i spekulativt syfte. Jag är aldrig ute efter provokation, även om de säkert kan vara provocerande för vissa. Mina bilder tar lång tid att göra. Och det kan ta tid att avkoda dem, att hitta konstterorin, queerteorin i dem.
– Det som sker i dina bilder sker mellan män. Får du respons från homopubliken?
– Nej. Och jag har faktiskt aldrig tänkt på att det inte kommit respons därifrån. Men min upplevelse utgår från att jag är gay själv. Mina erfarenheter är gay och jag använder den tematiken. Men någon jag känner sa att han inte tänkt på att bilderna är homoerotiska utan han såg temat, så jag tror att männen i bilden byts ut i ögonen på betraktaren. Jag är heller inte intresserad av att göra något som bara skulle ses som gaykonst, att stanna i den nischen.
– Vad händer härnäst för dig?
– Jag har fått Barbro och Holger Bäckströms stipendium, det räknas nog som ett av Sveriges största konstnärsstipendier.
– Grattis!
– Ja, det var väldigt välkommet. Och så ska jag göra en ny utställning för Malmö Konstmuseum. Förhoppningsvis till i november i år.
Utställningen Spiralling på Galleri Ping Pong, Rådmansgatan 7, Malmö, visas t o m lördag 26 april. Öppet fre 15-18, lö 12-16.
Per Wizéns bildserie som går från ljust mot allt mörkare finns också i Meningen med sex/The meaning of sex, en norsk bok om sexualitetens betydelse sedd ur många synvinklar, redaktörer Wencke Mühleisen och Christel Sverre, Pax forlag 2007. Även den svenske konstnären Pål Hollender medverkar i boken.
Uppdaterad 2021-01-05
