Malmös Kinky Boots sitter perfekt –
och vilket fantastiskt genombrott, Oscar!
Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk. Kinky Boots fick visserligen pris som bästa musikal i New York 2013, men den har ändå inte nått ut och blivit särskilt stor på den här sidan Atlanten. En musikal utan några stora hitlåtar (även om de är skrivna av Cyndi Lauper) och en rätt tunn story (även om den till viss del är sann) om en konkurshotad skofabrik som börjar göra stövlar till dragqueens. Och att Andreas Weise skulle ha den ena huvudrollen gjorde mig än mer tveksam då jag mest sett honom som en lite halvdan B-sångare från Idol. Och nu skulle han bära en hel musikal.
Men efter gårdagens premiär inser jag att jag haft fel.
Andreas Weise är grym i rollen som skofabriksägaren Charlie. Han känns trygg och visar inte ett spår av några premiärnerver, han visar sig även vara en bra skådis men framför allt har han en röst som imponerar. Andreas solonummer rev ner såna applåder att ensemblen vackert fick vänta tills applåderna tunnat ur.
Andreas i all ära, men kvällen tillhörde ändå en annan kille – Oscar Pierrou Lindén! Även om Oscar är långt ifrån någon nykomling på musikalscenen (han har bland annat gjort La Cage aux folles, Cabaret, Hair) så måste det här vara hans stora genombrott. Varje gång Oscar tar plats på scenen som dragshowartisten Lola så lyfter musikalen. Han är säkerheten själv och varenda liten gest och varenda rörelse sitter både perfekt och naturligt. Bara att se alla kaxigt koreograferade dansnummer med Lola och hennes dragqueensänglar i skyhöga klackar är värt varenda krona!
Även i scenerna där Oscar inte är uppklädd som dragshowartisten Lola utan spelar killen Simon, är han spröd och naturlig. Den avskalade duetten ”Inte pappas son” med Andreas Weise fick publiken att både jubla och applådera. Länge! Och säkert fälldes det både en och annan tår. Mycket tack vare Calle Norléns briljanta svenska texter.
Jag njöt av varenda sekund i första akten, det fanns inte en tråkig stund. För när varken Andreas eller Oscar var på scenen tog andra i ensemblen plats, som Åsa Fång i sitt charmiga och roliga nummer där hon inser att hon är kär i Charlie eller så dök Marianne Mörck upp från ingenstans och levererade en dräpande replik.
Andra akten började lite svajigare och en lång och lite utdragen boxningsscen fick mig att för första (och enda) gången skruva lite på mig, men sen lyfte det igen. Och tog fart, ända in i mål.
Kinky Boots har flera likheter med musikalen Billy Elliot som Malmöoperan så framgångsrikt satte upp i våras. Båda utspelar sig i England, i mindre samhällen, de handlar båda om två killar som går mot strömmen, om att våga vara annorlunda – och precis som i Billy Elliot så tvingar Simons pappa honom att träna boxning, trots att Simon hellre vill prova klänningar och gå i högklackat. Men framför allt handlar Kinky Boots om att respektera och acceptera andra människor för dem de är. Och trots vissa lättköpta poänger, en story som berättas med stora penseldrag och så övertydligt visar ’good guy, bad guy’ så köper jag allt med hull och hår.
Så boka nu biljett till någon av höstens 45 föreställningar och bege er till Malmö och njut av denna feelgood-musikal som innehar alla de ingredienser man behöver för att ta sig igenom hösten.
Och sen var det ju han Oscar Pierrou Lindén…
Vilken kille. Som tjej.
Kinky Boots
Malmöoperan
Regi: Ronny Danielsson
Medverkande: Oscar Pierrou Lindén, Andreas Weise, Stefan Sauk, Åsa Fång, Marianne Mörck, Lars Humble m.fl.
Koreograf: Drew McOnie
Originaltext: Harvey Fierstein
Musik: Cyndi Lauper
Uppdaterad 2016-11-29
