Drygt hundra personer kom till audition på Fryshuset när Baby Mala och hennes tjej, koreografen Felicia Hallin, bjöd in till audition för en musikvideo, men också för ett större perspektiv: Att vissa bredd i de som agerar könsneutralt i dansen. Dansare som ser sig som queera icke-binära och kvinnor söktes.
– Det var bland de finaste upplevelserna jag haft! Min flickvän Felicia är dansare och identifierar sig som tjej, men dansar oftast maskulint och vi kände att det sällan ges plats åt kvinnliga dansare att dansa maskulint medan det givits så mycket plats och tillfällen för män att dansa feminint. Så vi ville bredda scenen.
Under dagen gästade koreograferna Tina Vardanyan, som höll i den feminina delen av koreografin, och Felicia (FILLY) som höll i den maskulina. Dansarna fick en maskulin del och en feminin del i koreografi, och sen fick de välja om de ville ha sneakers eller högklackat och dansa ”frispråkigt” i duokonstellationer där olika energier fick mötas och flöda fritt. Det sista momentet var frivilligt och alla bestämde hur mycket eller hur lite de själva ville göra.
– Folk gick verkligen loss: De hällde vatten, gick upp på bordet… Vi såg så många fina stunder från människor som bildade duo där könsrollerna växlade, inte var närvarande eller var flytande. En gaykille gjorde exemplevis en grej med en tjej där de växlade roller. Jag satt helt stum efteråt, för det kändes som att man inte sett sånt i Sverige.
Paret bjöd in folk i musikbranschen för att komma och titta för framtida projekt, och representanter från Universal, Warner och United Stage var på plats. Så även influencers med dansplattform, projektledare och artisten BELL.
– Vi tog tag i musikindustrins nackar och vred dom åt vårt håll för att titta på all representation, och folk var i extas över att det var så mycket kärlek och liv. De kom fram med tårar i ögonen efteråt och var så tacksamma över det rum vi skapat. Män tar annars så mycket plats vilket gör att uppmärksamheten till andra försvinner. Det var så fint att se hur alla queera, ickebinära och kvinnor tog plats på sina villkor. Det är viktigt med representation inom alla konstformer, för konst är inte könsbaserad, inte minst dansen. Dans är ett universellt språk.
Så hittade du det du ville?
– Jag hittade mer än jag någonsin kunnat drömmat om. Det var det finaste vi upplevt och allt i en sån stöttande miljö.
Vad blir nästa steg?
– Vi vill skapa ett kollektiv, GIANTS, med kompanitanke, visa att det finns ett hålrum som kan fyllas. Utomlands har Kehlani gjort det, och vi vill göra det i Sverige. Hitta en gemenskap i utanförskapen, där alla blir sedda och kan hitta inspiration.
