Jakob Höglund är till vardags konstnärlig ledare för Lilla teatern i Helsingfors (en del av finska Stadsteatern). Nu gästar han Stockholms Stadsteater för att regissera pjäsen som bygger på filmen som berörde honom djupt som ung outkommen man i österbottniska Jakobstad.
– Det var den första filmen jag såg där kärlek mellan två män visades. Annars var det typ en karaktär i Rederiet eller en brevfilm i Bullen. Så för mig var den viktig för min utkomst då den öppnade upp jättemycket tankar hos mig.
Filmen från 1995, gav Loa Falkman en Guldbagge för rollen som pappa Rune som med familjen hyr en stuga på Pensionat Oskar under en sommar, och där träffar kärleken i en annan man. I Stadsteaterns dramatisering spelar Henrik Norlén pappa Rune, Helena af Sandeberg mamma Gunnel och Hampus Hallberg gör rollen som den förtrollande magikern Petrus.
När Jakob Höglund fick frågan om att regissera filmen som berörde honom så starkt som 15-åring kunde han inte tacka nej.
– Det var meningen på något vis. Sedan ser jag den med andra ögon idag. Redan då kunde jag se hur den tog upp hur det är att leva i en lögn och vad det gör med en, samt hur det påverkar dig själv och andra att komma ut. Men i Jonas manus ser jag den nu klarare från ett annat håll. Hur Jonas nu påverkats av att ha genomgått en skilsmässa, hur den tydligt handlar om att bryta upp och att våga välja en ny väg i livet. Jag är där just nu som 40-åring och känner att man borde göra vissa val.
– Jag tilltalas också av den magiska realismen i den drömska sagan. Och jag älskar hur Jonas Gardell lyckas göra komedi av tragedi. Det blir roligt när det är som mest tragisk utan att någonsin tappa djupet.
När Pensionat Oskar nu blir pjäs, 30 år efter filmens premiär, har homosexualitet och att komma ut blivit självklarheter på film. Men 1995 skrevs det mycket om filmens homotema.
– Idag ses nog filmen som väldigt pryd, men på 90-talet väckte en kyss stor uppmärksamhet. Den biten är avdramatiserad idag. Men tyvärr finns det fortfarande många som döljer sin sexualitet och inte vågar visa sitt sanna jag, särskilt i mindre orter som den jag kommer ifrån. Och temat om att våga bryta upp är ju ständigt aktuell. För det är också en skilsmässopjäs.
Privat säger sig Jakob Höglund vara singel och ”gift med jobbet”.
– Jobbet tar väldigt mycket tid av mitt liv och mycket av fritiden består av att se teater. Och det är inte ett 9-5-liv där man släpper jobbet när man kommer hem. Men jag njuter faktiskt av det, säger han.
De tillfällen Jakob faktiskt tar ett steg bort från teatertankarna hänger han på någon av barerna eller caféerna i Berghäll, Helsingfors, och varvar ner med vänner.
– Där hittar jag ro.
Jakob var tidigare skådespelare och länge saknade han självförtroendet att våga regissera. Men när han väl tog steget kände han att han hittat rätt.
– Det visade sig att den kunskap jag samlat på mig genom exempelvis skådespeleri och dans kom till användning. Nu känner jag nästan att jag skådespelar via min regi. Mina regianvisningar blir väldigt tydliga (skrattar).
Hur är det att överföra en film till scenen som man har ett så starkt förhållande till?
– Jag försöker att enbart se på den som ett teatermanus och glömma filmen så långt det är möjligt. Den står för sig själv och är en så pass bra berättelse. Men sceniskt är den fortfarande filmisk med snabba klipp och många interiörbyten, så det är en utmaning att hitta rätt scenspråk. Scenografin ser lätt och abstrakt ut, men det är mycket teknik och skådespelarna är delaktiga i de många bytena.
Jakob har sedan länge haft Jonas Gardell som en stor förebild och att nu få jobba med hans material är spännande.
– Jonas Gardell, och Mark Levengood för den delen, har funnits i mitt medvetande sedan tonåren och att de vågade vara gay offentligt så tidigt har haft stor betydelse för mig. Jag har framförallt läst Jonas böcker, och särskilt Torka aldrig tårar utan handskar fångade mig. Den är jättestark, och framöver skulle jag vilja se någon berätta om den tiden i Finland.
Letar du aktivt efter pjäser med homotema?
– Nej, det har jag inte gjort, men jag brinner absolut för den typen av material. Jag har inte jobbat med det här temat så ofta och det var mycket därför jag sa ja. Jag vill känna att materialet drabbar en på ett personligt plan, och det gör verkligen Pensionat Oskar.
Pensionat Oskar har premiär 25 april på Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern.
